Ett försök till analys 3 - lärarrollen

Många inom det svenska samhället har säkert haft lite svårt att förstå varför IT-tekniken haft så svårt att på allvar etablera sig i skolan. Stora projekt som DIS (datorn i skolan), ITiS (IT i skolan) har fallit ganska platta till marken utan att omgivningen riktigt förstått varför.

Ny teknik, som att arbete med datorer, i klassrummet utmanar den traditionella lärarrollen i grunden. De "sanningar" som funnits sedan folkskolans barndom ställs på ända. Bland annat de inramande schemana som är tidsatta i moduler, elevernas plats att arbeta på behöver inte längre vara klassrummet, man kan arbeta hemma osv. Det största problemet är just lärarens yrkesroll, lärarens tidigare kunskapsförmedlande roll, där läraren satt inne med kunskapen som skulle förmedlas till eleverna. Skolan var tidigare den enda bildningskällan som nu fått konkurens av TV, Internet m fl. När det gäller datatekniken blev ibland själva tekniken ett problem för lärarna, där har eleverna hittills haft ett försprång.

Lärarna tvingas ompröva sitt sätt att vara, som pedagoger och som människor. För många lärare blir detta en smärtsam process, där det mesta ställs på ända, bland annat lärarens centrala roll i klassrummet. Att kanske inte låtsas om en sådan utveckling är fullt mänskligt och föga förvånande, då det är allmänmänskligt beteende inför det okända. Här har vi den centrala frågan menar jag till att ny teknik har haft svårt att etablera sig i skolan.

När eleverna börjar arbeta med datorer i klassrummen eller på andra platser, måste lärarna förändra sin pedagogiska roll. Jag tror att många lärare tror att de förlorar sin yrkesroll i denna process, men menar jag, man är fortfarande pedagogen som har kunskapen för lärande. Att ompröva sin yrkesroll är kanske den bästa "vitamininjektionen" som man behöver som lärare. Att ta sig an nya uppgifter och passa in dem i det pedagogiska och psykologiska kunnandet kommer att inspirera.

Här menar jag att kompetensutveckling måste sättas in rakt på målet, där hindren ligger för en förändrad lärarroll enligt mitt sätt att se. Själv har jag arbetat med datorer i skolan sedan 1988, vilket har berikat mig som lärare. Det finns ingen person som av illvilja eller elekhet sätter sig på tvären, allt har att göra med hur trygg man är i sin yrkesroll menar jag. Angriper vi inte "rädslan" för att förlora greppet så kommer vi aldrig att kunna förändra skolan.

Ett stort hinder från att bestämma inriktning i skolan har varit att det som skiljer läraryrket till exempel fråm banktjänstmannens är att läraren har friheten att lägga upp sin undervisning på sitt eget personliga sätt, utan att arbetsgivare eller politiker får lägga sig i detta. Kanske har detta lett till att vi lärare "glömt bort" att de elever som nu går i skolan behöver andra kunskaper än de som förmedlades utifran de gamla idealen., där det skrivna ordet är nummer ett och talet nummer två. Skolan är fortfarande till mycket stor del skriftbaserad trots att nya generationer är bildorienterade. Men kan vi ta oss rätten att hindra eleverna att få del av modern teknik genom att hävda vår rätt att undervisa som vi vill? Om vi tänker så undrar jag om skolan är till för eleverna eller lärarna i första hand? Det är en fråga som behöver diskuteras.