Lärare undervärderar sig själva till förmån för “experter” som ska förändra skolan.

I skolan har man allmänt en förkärlek för “metoden” som löser “alla” pedagogiska problem i skolan. Det finns en lång rad försök, eller rättare sagt trender, som visar detta. Ganska ofta uppvisar skolan en övertro på att alla andra, än lärare och rektorer, är bättre på att lösa de pedagogiska problemen i skolan. Men jag måste konstatera att det är rektors och lärarnas uppgift att försöka lösa problemen själva. Innanför skolans väggar har hittills funnits en stor marknad för “experter” och “konsulter” med allehanda “lösningar”.

“Vi har genom åren hört talats om nya revolutionerande metoder som ska förbättra undervisningen. Genom helordsmetoden, mängdläran, ”klassrumsfri” undervisning, dialogpedagogiken, individualiserade studier och så vidare skulle resultaten i skolan stärkas”. ( Margareta Pålsson 2011).

En vanlig hantering i skolan av “metoden”, är att man inte låter   slutföra den och framförallt inte analysera den, innan man hoppar på nästa trend för att lösa samma “problem” igen. Detta är ett  mönster som jag upplevt.

Bild www.google.com

Analyser och utvärderingar
I skolan finns nästan ingen tradition för att göra genomgripande analyser av verksamheten. I stället brukar man helt enkelt bara konstatera att “detta gick ju bra, mycket bättre än förra året”. De vanligaste skolanalyserna brukar alltså stanna på “tyckarnivån”. Dylika analyser och utvärderingar har jag upplevt många genom åren. Jag menar att de är undermåliga och inte matchar professionen som de bör.

Men även en del av forskningen kan ha förstått att skolan är en speciell institution och därför avstått från att delta i forskningen om skolan.   “Merparten av den svenska pedagogiska forskareliten, är inte intresserade av att utvärdera undervisningsmetoder. Pedagogiken har mera kommit att kännetecknas av politisk ideologi, inte av vetenskapliga belägg”.(Margareta Pålsson 2011).

Framgångsrik forskning 
Det finns dock undantag. Inom forskningsprojektet ”Framgångsrika skolor” har man visat vilka faktorer som kännetecknar en skola med goda resultat. Några faktorer som visat sig ha god effekt är:

• Höga förväntningar på eleven
• Rektorer som är tydliga ledare
• Kontinuerlig feedback mellan lärare och elev
• Lärare som är ledare i klassrummen
• Uppföljning av elevernas resultat
• Att lärare ger varandra tips och råd för att utveckla undervisningen
• Att aktivera varje elev under lektionerna

Bild www.google.com

Forskare vid Karolinska institutet har bland annat tagit fram metoder för att hjälpa elever med Adhd. Genom att träna arbetsminnet, kan eleverna ges helt andra möjligheter i skolan. Att förstå orsakerna bakom dyslexi eller dyskalkyli börjar med kunskap om vår formbara lärande hjärna.

Johan Lithner professor i pedagogik, som jag citerade i ett tidigare inlägg, påpekade att forskningen, när den genomförs,  oftast inte tas tillvara i skolan för att förbättra metoderna. Forskarna har ingen naturlig ingångsväg i skolans hierarki och ofta små möjligheter att påverka reellt, menar jag.

“Skyddad verkstad”
Adhd, dyslexi, dyskalkyli är viktiga forskningsområden som också ses som problemområden i skolan, men trots nya forskningsrön fortsätter skolan på sin egen inslagna väg, med ganska ineffektiva metoder mot dessa diagnostiserade problem. Det är den egna förträffligheten som oftast brukar  segra , “att det här kan vi bäst i skolan”. 
Allt avspeglar den stora rädsla som många lärare har för förändringar och att ta emot nya forskningsrön som då troligen leder till att lärarna tvingas ändra sin lärarroll. Skolan vill vara en egen unik institution, som i mina ögon liknar mer en “skyddad verkstad” än en samhällsfunktion. Den  strävar efter att vara opåverkbar från influenser från samhället till varje pris.