“Bra och dåliga” lärare – var finns de?

Det har debatterats mycket om lärarna och deras arbete i skolan. Man har myntat begreppet “bra lärare”. Detta resonemang ger då vid handen att man också måste anse att det finns “dåliga lärare” genom logikens lagar. Bland annat i Trelleborgs kommun, som detta exempel är hämtat från. “Där menade man att elevernas provresultat ska avgöra lärarnas löner. Detta föreslog den borgerliga alliansen i Trelleborgs kommun 2009. Man ville föreslå att lärarna under en treårsperiod skulle kartläggas i sitt arbete och att en “riktig” lön skall utfalla 2013.” (SvD.se).

Bilder www.google.com

Att göra denna typ av bedömningar för en hel yrkesgrupp blir förstås inte riktigt “rumsrent”, i mina ögon. Men att förslagen kommer upp tyder på att man menar att flera lärare inte håller måttet. Men man säger inte rent ut “dåliga lärare”, men man måste mena detta. Dessa halvkvädna visor är inte roliga att “höra” och inte är de speciellt framåtriktade heller. Man måste ta bladet från munnen och säga vad man anser utan krusiduller för att komma framåt.

Synen på skolarbetet
Att allmänheten inte är nöjd med lärarnas arbete för eleverna har kunnat läsas i tidningar, på bloggar och Twitter nu under en längre tid. Man har bland annat kunnat läsa “Varför ska lärarna ha höjda löner när deras arbete inte ger resultat hos eleverna”. “Mycket få lärare följer med sin tid, de flesta lever i det förgångna”,“Hur länge ska skolan få vara en skyddad verkstad utan insyn”. Allt detta blir förstås ett bakslag för lärarförbundens lönestrategi, när sådana åsikter kommer upp på “bordet”. Det är en allvarlig diskussion som man måste ta tag i på ett konstruktivt sätt, men inte genom att hävda en kollektiv lösning för hela lärarkollektivet.

Även SKL (Sveriges kommuner och landsting) har samma språkbruk, men mera inlindat. “Bra lärare ska ha bra lön” säger man också där, men man måste då samtidigt mena att ett flertal lärare är för dåliga. 
Att resonemanget blir besvärande för lärarkollektivet är att rapporter kommer titt och tätt, som visar sämre resultat för eleverna år efter år. Nu senast de internationella rapporterna TIMSS och PRILS International study center omfattande årskurs 4 och 8.

Det finns saker att åtgärda.
“Det är inte alltid som undervisningen utgår från de nationella mål som finns formulerade i kurs- och läroplaner. Var tionde skola som Skolinspektionen granskade inom den regelbundna tillsynen 2011 brast i att bedriva en undervisning som utgick från kursplanernas krav. Till exempel händer det att eleverna bara får undervisning i vissa delar av ämnesinnehållet.” (Skolinspektionen 2012)

Skolinspektionen har gjort ett stort antal granskningar av skolans kvalitet och konstaterar att man bland annat inte följer kursplanerna, vilket för mig är mycket förvånande. Om nu lärare väljer bort vissa delar av kursplanernas krav så blir förstås resultaten därefter när de utvärderas. “Om undervisningen inte utgår från kursplanernas krav får eleverna inte möjlighet att uppnå de nationella målen för verksamheten.” (Skolinspektionen 2012)

Hur är man som lärare om man struntar i att ta upp delar av kursplanerna? Hamnar man då under det halvkvädna beteckningen “dålig lärare” kan man undra? Att inte följa kursplanerna i de olika ämnena och sedan se elevernas resultat blir minst sagt besvärande för läraren och ibland katastrofalt för eleven. Men fokuserar man som lärare bara på eleverna så är man förstås inte mottaglig för detta.

Pedagogisk dialog
Det måste bli slut på att varje lärare sitter och gör endast sitt eget förberedelsearbete. Det blir då svårt att ha en dialog med sig själv i utvecklande syfte. Man sitter i arbetslag och arbetar ofta enskilt, mycket konstigt i mina ögon. Ska lärarkollektivet kunna skapa en bättre väg för skolan, så måste man föra en pedagogisk dialog, där man ger och tar. Där man kan stödja varandra för en bättre skola. Vi är inte nu så långt borta från “lågvattenmärket”.