Så har Skolverkets rapport 387 – “Skolverkets lägesbedömning 2013” kommit, där man gör ett antal reflektioner och därtill ett antal antaganden. Som vanligt kan man utläsa “tandlösa” påståenden och önskningar från skolverkets sida, menar jag. Man talar till kommunala huvudmän och inte med dem, detta leder inte till någon förändring.
Om lärarnas arbete
Skolverket 2013:
”Forskning och beprövad erfarenhet visar att det finns stora pedagogiska förtjänster med att lärare tillsammans analyserar uppläggning och genomförande av undervisningen”.
MEN i sin sammanfattning konstaterar Skolverket att verkligheten är långt från det idealbild man målar upp ovan.
”Skolverkets tidsstudie ger dock stöd för att läraryrket i stora delar är ett ensamarbete och att lärare heller inte ser ett stort behov av att planera och reflektera gemensamt”.
“Även tidigare svenska och internationella studier ger stöd för att det är ganska ovanligt att lärare planerar och reflekterar över undervisningen tillsammans med kollegor”. Finns det då någon gemensam kompetensutvecklingsmöjlighet i ordets verkliga betydelse då?
En intressant studie återstår
En intressant aspekt för forskningen skulle vara att se efter vilka som vill arbeta som lärare, är det individualister, eller människor som vill ha full kontroll på sitt eget arbete utan inblandning, eller är det människor som är konservativa till sin läggning, ja frågorna kan bli många. Det finns också så klart människor som är intresserade av människor och som vill göra en insats för de unga. Visst skulle denna forskning vara intressant att göra och kanske skulle den kunna komma åt de underliggande faktorerna för förändring av skolan.
Om rektorsutbildningen
Man behandlar också rektorsutbildningen och rektorslyftet i rapporten, där man tillfrågat deltagarna efter rektorsutbildningen om innehållet och behållningen av utbildningen. Man har då fått mycket positiva kommentarer om denna från de deltagande rektorerna, och då det pedagogiska ledarskapet.
MEN “Rektorernas positiva bild bekräftas dock inte av lärarna. När Skolverket har tillfrågat lärare som arbetar tillsammans med deltagande rektorer har man inte sett motsvarande förändringar i rektors pedagogiska ledarskap som rektorerna själva upplever”. (Skolverket 2013)
Om “nygamla avslöjanden”
Rapporten framhåller saker som diskuterats i minst ett årtionde:
”Den framtida tillgången på lärare och förskollärare är hotad. Stora pensionsavgångar är att vänta, svenska lärare är mindre nöjda med sitt yrkesval än genomsnittet för andra EU-/OECD-länder”. (Skolverket 2013)
“Fler lärare överväger att byta yrke, studenter med goda
studieresultat väljer bort utbildningar som är inriktade mot pedagogiska yrken, och långsiktiga prognoser spår brist på lärare och förskollärare”. (Skolverket 2013)
“Att studenter med goda studieresultat väljer bort pedagogiska högskoleutbildningar fortsätter att vara en utmaning”.(Skolverket 2013)
“SCB spår i sina prognoser inför 2020 en brist på 43 000 lärare och förskollärare, och inför 2030 väntas pedagogisk utbildning vara det näst största bristområdet efter utbildade i vård och omsorg”.(Skolverket 2013)
Rapportens “resultat” har jag sett i andra rapporter i minst 10 år och man är inte ett steg närmare “målet”. Om man har statliga myndigheter som utifrån sin position vill påverka genom “prat från ovan” så kan jag konstatera att det inte fungerar.
Att i en ny lägesrapport åter rabbla upp gammal “skåpmat” som är känd sedan flera år är inte konstruktivt. Låt vara att detta är just en “Lägesbedömning”, men ändå. Vad är syftet med detta? Skiljer sig denna lägesrapport något från den 2012 eller 2011? Tror man att droppen urholkar stenen om man upprepar detta till leda?
Om lägesrapporten
Det här var ett litet “nedslag” i lägesrapporten, som jag menar har endast en verklig nyhet – nämligen lärarnas utmätta arbetstid. Det övriga har vi läst flera gånger förut i andra källor. Frågan man ställer sig blir förstås: Har man för mycket att göra på Skolverket? Kopierar man andra skrifter av denna anledning, för att kunna ge ut rapporter? frågar jag.
Nog kan man kräva en mera djupgående analys än detta av Skolverket och peka på de verkliga underliggande problemen. De som man inte kan åtgärda med dylika rapporter, eller andra “förslagsskrifter” som få läser. Lärarnas arbetstid medger inte så mycket rapportläsande kan jag konstatera, så budskapet når kanske inte fram till dem som rapporten till stor del handlar om.
Läs hela rapporten: Här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.