Återpublicering
Det blir allt tydligare att den nuvarande skolan och näringslivet går helt i otakt när det gäller vad som är användbart för ett starkt samhälle. Den “tillbakaskruvade” grund- och gymnasieskolan har genom läroplaner och andra styrdokument alltmer liknat den gamla som “stod fri” från samhället och näringslivet.
Pedagogisk grundsyn
Följande tabell redovisar den pedagogiska grundsynen i skolan, universitetet och industrin.(John Lantz 2013)
John Lantz har tidigare arbetat som fysiker, lärare samt med skolutveckling. För närvarande arbetar han med forskning, utveckling och undervisning på Volvo Personvagnar i Göteborg.)
Följande tabell redovisar den pedagogiska grundsynen i skolan, universitetet och industrin.(John Lantz 2013)
John Lantz har tidigare arbetat som fysiker, lärare samt med skolutveckling. För närvarande arbetar han med forskning, utveckling och undervisning på Volvo Personvagnar i Göteborg.)
Bild John Lantz
Skolan premierar övervägande lydnad, mätbarhet och faktakunskaper, som vi kan utläsa av tabellen. Det man även kan se av John Lantz uppställning är att skolans inriktning motverkar det som efterfrågas av näringslivet. I industrin efterfrågas den premierade kunskapen kreativitet, alltså motsatsen till “lydnad”, den som utmärks av att inte reflektera eller ifrågasätta.
Skolan distanserar sig alltmer
Skolans roll blir mer och mer ifrågasatt av samhällsföreträdare, då man allt mindre förbereder eleverna för ett framtida arbetsliv. Detta kan inte ske i en skola som, under många år, har distanserat sig från resten av samhället. Den har fått göra detta utan att någon på allvar protesterat, upplever jag. Politikerna vill gärna se skolan – institutionen – som det viktiga, inte resultatet av den samma. Även om man på senare tid börjat så smått att inse att slutmålet, “skolresultaten” är viktigare än vägen dit. Det finns inte en väg utan ett flertal som ger bra skolresultat. Man vill dock gärna mäta enkla saker, utifrån “kursplanerna” som faktakunskaper och olika färdigheter i skolan och därmed tro att man gör något viktigt. Att fastna för en politiskt uttalad metod – “katederundervisning” blir förstås förödande för de flesta elever.
.
Skolans roll blir mer och mer ifrågasatt av samhällsföreträdare, då man allt mindre förbereder eleverna för ett framtida arbetsliv. Detta kan inte ske i en skola som, under många år, har distanserat sig från resten av samhället. Den har fått göra detta utan att någon på allvar protesterat, upplever jag. Politikerna vill gärna se skolan – institutionen – som det viktiga, inte resultatet av den samma. Även om man på senare tid börjat så smått att inse att slutmålet, “skolresultaten” är viktigare än vägen dit. Det finns inte en väg utan ett flertal som ger bra skolresultat. Man vill dock gärna mäta enkla saker, utifrån “kursplanerna” som faktakunskaper och olika färdigheter i skolan och därmed tro att man gör något viktigt. Att fastna för en politiskt uttalad metod – “katederundervisning” blir förstås förödande för de flesta elever.
.
Skolan har fastnat i ett enda metodspår Jag menar att hela skolan återspeglar, den metodik och didaktik som används, när man arbetar med grundkunskaperna i grundskolans början. Man harvar sedan på i samma spår genom hela grundskolan med fortsättning i gymnasiet. Man ser sällan att eleverna kan arbeta elevaktivt och kreativt utifrån sin egen horisont för att ge ett optimalt lärande. Kreativitet och ifrågasättande lyser oftast med sin frånvaro, det är min erfarenhet.
“Skolan är massutbildning med minimala resurser. Förenklingar och automation krävs för att genomföra den. Men, vore det inte bättre att optimera skolan för kreativitet, bildning och ifrågasättande”? (John Lantz 2013)
Bild www.google.com
Inriktningen
Inriktningen i skolan blir alltmer densamma som i gamla tiders skola, där synlig flit premieras och kontroll utövas, inser jag. Detta leder till att man ofta, som elev, synligt sysselsätter sig och ofta harvar det man redan kan och försöker underordna sig systemet och vänta på rasterna.
Inriktningen i skolan blir alltmer densamma som i gamla tiders skola, där synlig flit premieras och kontroll utövas, inser jag. Detta leder till att man ofta, som elev, synligt sysselsätter sig och ofta harvar det man redan kan och försöker underordna sig systemet och vänta på rasterna.
“Stora delar av dagens matematik i grundskolan och på gymnasiet anser jag kan liknas vid att lära sig läsa i telefonkatalogen. Det blir inte så skoj i längden”.(John Lantz 2013). Denna inriktning blir ingen utmaning i tiden och inte heller efterfrågad kunskap, menar jag. Är det inte dags att släppa in forskningen i skolan nu?
Den nuvarande vägen fungerar inte
De nuvarande metoderna i Utbildningsministerns skola leder ingenstans – jo kanske till ännu sämre skolresultat, anser jag. Dags att reformera skolan i grunden – folkpartiets väg fungerade inte. Hur är det med den rödgröna regeringens. I många decennier har man i skolsammanhang myntat – eleven i centrum. Vilket centrum kan man fråga sig? Jag har inte ofta sett detta under min lärargärning. Det har hittills varit läraren som stått i centrum. Så även i dagens skolan, där man åter myntat – tillbaka till katederundervisningen –detta är långt från elevaktiva metoder på elevernas villkor och att eleven finns i lärandets centrum. Att mynta ett sådant begrepp på 2000-talet kan bara förväntas av den som inget vet om didaktik och pedagogik. Det är inte bara dumt utan rent av korkat, menar jag. För eleverna blir detta helt förödande.
De nuvarande metoderna i Utbildningsministerns skola leder ingenstans – jo kanske till ännu sämre skolresultat, anser jag. Dags att reformera skolan i grunden – folkpartiets väg fungerade inte. Hur är det med den rödgröna regeringens. I många decennier har man i skolsammanhang myntat – eleven i centrum. Vilket centrum kan man fråga sig? Jag har inte ofta sett detta under min lärargärning. Det har hittills varit läraren som stått i centrum. Så även i dagens skolan, där man åter myntat – tillbaka till katederundervisningen –detta är långt från elevaktiva metoder på elevernas villkor och att eleven finns i lärandets centrum. Att mynta ett sådant begrepp på 2000-talet kan bara förväntas av den som inget vet om didaktik och pedagogik. Det är inte bara dumt utan rent av korkat, menar jag. För eleverna blir detta helt förödande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.