Läraren styrs med makt och kontroll i det tysta.

Anders Persson ( professor i sociologi, respektive utbildningsvetenskap vid Lunds universitet), har medverkat i en artikel om sin forskning som är mycket intressant och förklarar en del av skolans inre liv och även den begränsning som många lärare upplever, menar jag. Hans forskning är en viktig fingervisare även för politiker och övriga makthavare. Att utvärdera och revidera är inte makthavarnas starka sida, inte ens när det går fel.

Anders Persson är en av få inom sociologin som dedicerat stora delar av sin forskning åt studier i skolans maktutövning och konstaterar att skolan per definition är en maktutövande institution, vars uppdrag är att förändra människor. I skolan lever skoltvång, utbildningsberoende och kunskapsvilja sida vid sida. (utdrag från Lärarnas tidning 2012)

 Bilder www.google.com

Makt och kontroll
Forskningen avslöjar att makt och kontroll styr i det tysta, med stora begränsningar för de inblandade.
“Det detaljerade regelverket som föreskriver både innehåll och mål i undervisningen, lämnar ett mycket litet utrymme för lärarens egna tankar, idéer och värderingar kring vad som är värdefull kunskap” (Anders Persson 2012).

Till detta kommer den genomgripande “maktfaktor” som det administrativa lektionsschemat utgör, där man har en tendens att ruta in så mycket som möjligt. Detta minskar också lärarens möjligheter radikalt, då avvikelser från schemat inte sällan ses med blida ögon. Det anses av många som viktigt att man alltid ska veta vad som sker i klassrummet en speciell tid.

“Skolan blir obehagligt störd av allt som går utanför det vanliga. Som lärare kan man inte säga till eleverna: ”Kom nu gör vi på ett helt annat sätt. Nu ger vi oss ut i världen och upptäcker”. Det går inte eftersom skolan – institutionen – måste ha kontroll över vad som sker och var. Med trettio elever i klassrummet går det naturligtvis inte heller att alla följer sin egen plan. Det handlar om rationell människohantering också, och då tvingas lärare forma om sig och anpassa sig till normerna”. (Anders Persson 2012)

Kreativa lärare har ingen “framtid” i den nuvarande skolan 
Alla lärare som försökt “gå lite utanför det vanliga” känner igen sig i det ovanstående citatet. Det som först märks är kollegornas “ogillande”, “Varför gjorde du så här?”, “Du kunde väl först ha sagt till?”. Ofta blir också rektorn inblandad genom att klagomål framförs om att någon “gör som hon/han vill”. Läraren ifråga får då ett samtal med rektor, då det är viktigt att skolan blir vid det vanliga till varje pris. De här situationerna har jag själv upplevt.

Jag har i några inlägg hänvisat till Luthers strävansideal. Det kan tyckas som detta inte är relevant i våra dagar. Men människan är en vaneindivid, där sociala normer som “ärvts” har stor genomslagskraft. Många brukar säga att den svenska skolan styrs av medelklassens värderingar.  Man kan lätt också slå fast att ett starkt skötsamhetsideal fortfarande i stor utsträckning råder inom skolans väggar.

“Är det i detta strävsamhetsideal, som en del av förklaringen till skolans sociala isolering och lärarens ensamhet finns? Skolan och många lärare är alltmer isolerade i sin kamp för ordningen, i ett senmodernt samhälle som varken vill eller kan värdesätta den. Trots arbetslagsmöten, konferenser, ämnesintegrerad undervisning, hjälplärare, assistenter och gemensamma studiedagar står läraren oftast ensam med sina elever i skarpt läge”. (Anders Persson 2012)

Lärarens verklighet
Det är viktigt för skolan, som institution, att till varje pris ha en neutral yta utåt mot politiker och allmänhet där inga ovanligheter ska “synas” för att inte oroa. Så här kan skolans makt yttra sig för att bibehålla systemet, då är det inte “skolan” utan den enskilde läraren som inte klarar av “problemet”. Många gånger projiceras skolans “uppkomna” problem på enskilda personer eller grupper för att institutionen ska “gå fri”.

Detta kanske är en av förklaringarna till att lärarna “isolerar” sig:
“Varför läraren är en ensamvarg är den stora gåtan. Det måste finnas något i själva grundstrukturen som förhindrar samarbete. Det kan bero på att ämnena har så olika status och att de har så olika antal lektioner”.

“Idéerna om att ensam är stark, och att själv är bäste dräng, lever fortfarande kvar. Samtidigt gör rädslan för det stora avslöjandet att många lärare hellre jobbar med dörren stängd”. (Anders Persson 2012)

Läs hela artikeln Här