De aningslösa har “tagit över” skolan

Om man kunde mäta i ord vad som sagts om skolan och skolans kris, så skulle man vara förmögen nu, om man fått 1 kr per mening. Det är i det sammanhanget viktigt att förstå, att bara för att man själv har gått i skolan så ger det inte automatiskt tolkningsföreträde före de verksamma pedagogerna i skolan.

Vem styr egentligen skolan?
Ska man tolka debatten och alla tyckanden så blir man helt klart fundersam när de som är “noviser inom pedagogiken” ska ge goda råd, har pedagogiska lösningar för lärarna och att de därmed tror sig kunna “köra över” de som är utbildade i professionen. Detta trots att man ofta “bara” har sin egen “gamla” skola som referens. Det som är mest fantastiskt är att man som politiker (Utbildningsministern med flera) går in i talar om hur lärarna ska undervisa i klassrummen utan att ha någon eller lite kunskap om didaktik eller om yrkets inre kärna. Det är garanterat det enda yrke där man tror sig kunna göra detta utan att sedan behöva ta något ansvar för verksamheten. Detta måste upprepas många gånger för att visa på det absurda i hela debatten och i de politiska åtgärder som man tror ska hjälpa.

Bilder www.google.com

“Kaspermodellen”
Att tro att man, som staten, kan styra den kommunala skolan på distans som en “kasperdocka” blir än mera komiskt i mina ögon, ju längre tiden går. Att därtill införa allehanda ogenomtänkta “skolreformer” i snabbt tempo blir minst sagt problematiskt för de som arbetar i skolan. Ett exempel på när “viljan gått före huvudet”, är lärarlegitimationen. Om man tänkt efter före så hade man inte fått denna “sörja”, som vi nu ser menar jag. Detta blir genant för de som är inblandade i denna hantering. Även om kanske andemeningen var “godtagbar” så blev det ett totalt fiasko, eftersom de utbildade lärarna redan innan har “papper” på sin utbildning.

Det hade ju varit lätt i “slutbetyget” från lärarutbildningarna att rubricera detta som legitimation. Detta har man kunnat göra i minst 30 år. Till råga på allt, måste man ändå ta in obehöriga för att fylla upp alla “katederplatser”, då de utbildade lärarna inte räcker till för detta. Var all denna cirkus en arbetsmarknadsåtgärd för skolverket och inhyrda företag, kan man undra?

Efterkontrollen av skolan, är det en framgångsmodell?
Än konstigare är det, i mina ögon, att man kontrollerar skolan i efterhand. För de flesta är det mera logiskt att handleda i den dagliga verksamheten över tid, med råd och utbildning, för att allt ska fungera bra. Det blir inte så lite konstigt, då man från början ensidigt använder “kaspermodellen”, som den enda vägen för verksamhetsbeskrivning och styrning, för att sedan fysiskt kontrollera på plats att “trådarna är de rätta och har rätt längd” .

Lärarna är viktiga
De flesta har i skoldebatten uttalat att lärarna är de viktigaste personerna i skolan. Trots detta går man som “katten kring het gröt” när man berör detta ämne. I praktiken yttrar det sig som kompletteringsutbildning i abstrakta teoretiska ämnesfrågor och andra perifera verksamheter som inte är det som främst behövs – utan pedagogisk/didaktisk kompetensutveckling.

Om man på allvar tror att det förhåller sig så, då skulle man lägga övervägande delen av resurserna på lärarna, som kompletterande utbildning i pedagogik/didaktik, psykologi , men även i sociologi. I stället för att satsa “de mesta  pengamedlen” på andra saker som inte tillför skolan någonting menar jag.

Lärarutbildningar blir föråldrade
Alla lärare som verkat några år i yrket behöver nya impulser, nya intryck som baseras på forskning och nya rön. En lärarutbildning blir med tiden föråldrad och hindrar därmed utvecklingen anser jag. I läraryrket liksom i alla andra yrken måste man kompetensutveckla sig i tiden, det är inget konstigt med det. Men det kostar pengar förstås, som man kan misstänka att ingen vill betala.

Var finns utvecklingsverktygen?
Det mest korkade man gjort var att skrota “Myndigheten för skolutveckling”, som var myndigheten som skulle medverka till att serva och utveckla skolan genom forskning, råd och idéer. Att tro att man kunde ersätta denna med ett bantat skolverk och en Skolinspektion blir minst sagt naivt.

Att det blivit så här, är den sits man satt sig i, då  staten “tagit sin hand” från skolan men ändå, med “kaspermodellen” ger sken av att man har den kvar. Att styra skolan på distans och sedan “jaga” skolpersonal som kanske inte tolkat regler och anvisningar som myndigheterna vill. Det blir inte speciellt funktionellt och inte speciellt rumsrent heller i mina ögon.

Var finns verksta´n?
Jag kan väl till slut konstatera att allt prat inte lett någonstans, det måste till “verkstad” också för att förändra. Det är dags att ta ansvar för Sveriges elever och för att vårt högteknologiska land ska förbli detta också framgent. Då duger ingen skola från 1950-talet som man letar efter i det historiska perspektivet. Då använde man dåtidens främsta hjälpmedel i skolan; skrivmaskinen, spritduplikatorn, flanellografen, blyertspennan, stiftsbläckpennan, krittavlan och postens brevservice. Inte så många av dessa saker är gångbara i vår tid. Är det detta man vill återinföra, eller vad…?