Politiker klampar allt oftare in på den pedagogiska banan och avger olika “pedagogiska” förslag och åtgärder, upplever jag. Det som irriterar mig är att de tror sig veta bättre än de som arbetar i skolan. Man gör det i kraft av att man varit elev i skolan och då “vet man bäst”. Trots att man ofta saknar pedagogisk utbildning så gör man detta. Det blir i mina ögon ett slags indirekt nedvärdering av lärarprofessionen. Kanske beror det på att man kan vara obehörig och arbeta i skolan och kalla sig lärare, nu i lärarbristen tidevarv.
Ett av de senaste förslagen är en resurswebbplats för lärare och elever, där de “bästa lärarna” ska kunna dela med sig av sitt arbete till övriga, “så att t ex. eleverna ska kunna jobba hemma”.
Om man varit insatt i den digitala pedagogiska världen, så hade man vetat att det redan finns ett flertal sådana webbplatser skapade av “gräsrötterna”. Flera av dessa skapades i början på 2000-talet t ex. “Lektion.se”, “Mimers brunn” och nu senast “Skollyftet” m fl.
Regeringen verkar också på samma bana med NT-satsningen
NT-satsningen för utbildning av NT-utvecklare, som sjösatts av Skolverket 2013 , på uppdrag av regeringen, är förstås inget att säga om när det gäller initiativ. Men innehållet ställer frågor, då man främst ska titta på “bedömning med avseende på måluppfyllelse”, och “språkutvecklande arbetssätt”. Alla initiativ är av godo även om de är väl långsiktiga som detta. Vi som varit med ett tag minns ITiS-projektet, som trots stora insatser under flera år i mina ögon fick minimal utdelning. Denna utbildning var också upplagd likartat med nationella, regionala och lokala insatser.
På grund av skolans huvudmannaorganisation kan skolverket “bara erbjuda” kommunerna detta, vilket blir en svaghet förstås. En poäng finns ändå, att ingen ska känna sig tvingad! Men var finns då den stora vinsten med detta projekt och den förväntade breda “effekten” om man lämnar ut detta till godtycke? Mitt sätt att se på detta är lite tudelat faktiskt, det ska erkännas.
Skolverket har också en rekommendation till kommunerna för val av NT-utvecklare. Utbildningsplan
NT-utvecklaren
NT- utvecklaren ska ha följande yrkeskriterier (Skolverket):
# Vara skicklig lärare med goda yrkes/ämneskunskaper (minst 4 års erfarenhet)
# Kunna ge bra konstruktiv och positiv feedback
# Kunna arbeta självständigt och tillsammans med andra
# Vara ödmjuk
# Vara intresserad av skolutveckling
# Vara en god organisatör
# Ha förmåga att planera
Efter utbildning skall NT-utvecklaren kunna:
# Stödja lärare i arbete med bedömning
# Handleda lärare i kollegialt lärande
# Starta och driva utvecklingsprocesser
# Ha goda kunskaper om Naturvetenskap- och tekniksatsningens syfte och mål
# Dokumentera elevers lärande
# Vara en resurs för huvudmannen i systematiskt kvalitetsarbete
En del av NT-utvecklarens egenskaper är yrkeskunskaper som ligger i yrkets natur, men att bedöma i vilken grad läraren är “ödmjuk”, “skicklig” eller “bra” blir subjektivt förstås. Detta blev i mina ögon “skönhetsfläckar”, då man lika gärna kunnat tillägga glad, trevlig osv. “Bra”, och “skicklig” måste ha tydligare kriterier eller uttalade förväntade resultat för att bli gripbara. Sådana här skönhetsfläckar ser lite amatörmässiga ut, då all kompetensutbildning skall vila på tidigare kompetens för att utveckla mera kompetens.
“Goda ämneskunskaper”Risken finns att man lämnar ut för mycket till godtycke och subjektiva bedömningar, detta gör åtminstone mig lite fundersam. Det står mycket lite i direktiven om den formella grundutbildning som NT-utvecklaren ska ha. Det är ju stor skillnad på yrkeserfarenhet i naturvetenskap och teknik i grundskolans första år och dess senare del som exempel. Det står yrkeserfarenhet och inte formell utbildning inom området. Visserligen säger man “goda ämneskunskaper” utan att vidare precisera dessa. Detta är heller inte bra, menar jag, då det måste vara en god vitsordad formell ämneskunskapsgrund som mått på professionell ämnes/yrkeskunskap Om man skall förhålla sig till vetenskapligt förhållningssätt och beprövad erfarenhet.
Svagheterna i projektet med mina ögon
Bedömning och ansats kan bli mycket olika i kommunerna, kan man anta. En fara är förstås att medlen man tillför också kan begränsa projektet eller “omvandla” detta och därmed minska effekten. Skolverket betalar NT-utvecklarnas utbildningskostnader, vilket är bra i sammanhanget. Jag menar att det kommer att vara flera faktorer som kan spela in här. Som att:
# Kommunerna själva tar beslut om de ska medverka i denna fortbildning
# Kommunerna ska planera och avsätta tid för detta. C:a 1 dag per vecka (40 dagar per år i 3 år, enligt min uppskattning för NT-utvecklaren), samt tid för övriga deltagare
# Kommunerna ska bedöma vilka lärare som är goda organisatörer och planerare
# Kommunerna ska bedöma vilka lärare som är “skickliga”, “lämpade”, har “goda ämneskunskaper” och är “ödmjuka” för att komma i fråga.
# Kommunerna ska själva driva utvecklingen efter att projektet upphört, vilket blir den största utmaningen.
IT-användningens plats i projektet
Var finns det digitala stödet i undervisningssituationerna uttalat i projektplanen? Det bör ha en framträdande plats om man nu vill förändra. All kompetensutbildning som riktar sig mot eleverna måste numera ha ett stort mått av IKT-karaktär för att förnya pedagogik och skola, anser jag. En av skolans svagheter är ju att använda moderna arbetsredskap i arbetet. I planen står att man ska utveckla elevernas intresse för NT-området. Med min syn på det hela så kan man “friskriva” sig från att använda digitala arbetsredskap i det här utvecklingsarbetet, förutom lärarkommunikation.
Fixering vid läroböcker
Skolinspektionen konstaterar att fixeringen vid läroböcker och undervisningstradition finns inom NT-området (Rapport 2010:8), som i skolans övriga verksamhet och skapar “ointresse och leda”. Om detta “bara” blir en “fristående” kompetensutbildning för lärarna själva utan att kopplingen till eleverna aktiva lärande och som modeller mm i klassrummen, då försvagas hela satsningen i mina ögon. (Detta är lärdomen från ITiS, anser jag). Är detta en allmän NT-satsning till förmån för eleverna eller en utbildning i bedömning av främst måluppfyllelse? Ja detta är lite svårt att läsa ut.
De mest lämpade först
Hela projektet verkar lite forcerat i mina ögon och är klart begränsat om man läser projektinriktningen. Jag får hoppas att man i första steget riktade sig till de som har de mest gedigna dokumenterade ämneskunskaperna, så de kan bilda en kärna i projektet. “Risken” med “allmän antagning” är att de “intresserade” kan komma före de “skickade” som man brukar säga. Visioner är viktiga, men de måste förankras i verkligheten förr eller senare. Men det är bra förstås att man gör något och inte bara pratar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.