Senaste nytt, inget nytt

Regeringen vill nu tillsätta en skolkommission som ska analysera vad som “gått” snett i svensk skola. Detta kan man förstås inte ha något emot, men samtidigt fundera över. Gamla föreställningar om skolan har skymt verkligheten och framtiden under lång tid. När man tittar bakåt för att hitta lösningar, så vill man inte inse att tiden gått och en ny tid inträtt. Gårdagens skola var den “bästa” för gårdagens samhälle. Det måste man komma ihåg. Läs gärna

Uppdraget
“En skolkommission bestående av internationella forskare och experter ska inrättas.  Syftet är att analysera det svenska skolväsendets kvalitet med utgångspunkt i PISA-mätningen.” (Utbildningsdepartementet 2014). Regeringen framställer, i mina ögon, nästan uppdraget som om denna skolkommission är unik, men i historien har man gjort detta förr inför paradigmskiften. Men kanske då inte med internationella forskare. Men i tidigare kommission och skolutredningar kan man ännu finna lärdom. En lärdom som i många stycken dock fallit i glömska i vår tid.

Det som stör mig i det senaste uppdraget är formuleringen  “ Syftet är att analysera det svenska skolväsendets kvalitet med utgångspunkt i PISA-mätningen”.  I den här formuleringen fokuserar man på resultatet inte på orsakerna egentligen. Jag får hoppas och tro att denna skolkommissionen som ska verka, går mycket djupare än så, helt förutsättningslöst. När det gäller skolan så måste den ha orsak och verkan - inriktning, dvs skolresultaten beror på något.

 
Bilder www.google.com

Historiken
Med bakgrund i regeringens nya tankar är det viktigt att i detta sammanhang spegla tillbaka i historien. Det är nu inte första gången man tillsätter en skolutredning och skolkommission för att utveckla skolan och försöka bryta gamla traditioner. Man brukar säga att 1946 års skolkommission lade grunden till grundskolan. Man ville bryta en gammal syn på skolan och på en tvivelaktig utbildningstradition. Grunden lades redan tidigare i olika “skisser”, hur bland annat den undervisning och pedagogik, som skulle bedrivas i denna nya skola, skulle tänkas se ut. Grundarbetet gjordes i 1940 års skolutredning som arbetade mellan åren 1940 – 1947. Att kraftsamla sågs då naturligt inför arbetet med en ny skola. Några tankar om undervisning och pedagogik som myntades då, tankar som i många stycken ännu gäller:

Om undervisningen
SOU 1944:20 s 52.53: “Målet med skolans undervisning måste väsentligt begränsas till att sätta verktygen i lärjungarnas händer, med vilka de själva ska kunna efter skoltidens slut kunna vidga sitt vetande. Att bibringa lärjungarna säkra kunskaper och färdigheter i läsning, skrivning och räkning och språk är därför vad undervisningen först och främst bör inriktas på. Vid sidan härav bör den giva lärjungarna en god allmänbildning inom humanistiska och naturvetenskapliga sakämnen, samt en så långt förhållandena medgiva fyllig orientering i samhällsproblem”

Om pedagogiken
Detta uttrycktes av 1946 års skolkommission (CG Carlsson 2009)
”Den undervisningsmetodik skolan har härrör från medeltiden slår kommissionen fast. I den moderna skolan, där demokratiska människor skall fostras, är inte frågor-och-svar-metoden tillämpbar i större utsträckning. Undervisning måste skötas med en metodik, som leder till kritiskt tänkande självständiga människor, som samtidigt kan samarbeta och förstår lagarbetets värde. För att undervisningen skall kunna skötas måste lärarutbildningen innehålla olika typer av pedagogiska tekniker samt lämpliga lokaler och lämplig material”. Se också

För mig känns andemeningen i citaten mycket moderna och framsynta. Man lade stor vikt vid elevernas redskap för lärande, att kunna läsa, skriva och räkna. Detta var en absolut nödvändighet så man kunde lära vidare. Det man kan diskutera är om 1946 års skolkommissions intentioner som till en början blev tagna på allvar, men med tiden har de tunnats ut på ett sätt som ingen “förstår”. Läs gärna här . Det som diskuterats mycket på senare tid är just hur eleverna ska lära sig att läsa, skriva och räkna.  Sedan 1940-talet har vi varit medvetna om vad skolans främsta uppgift är, att ge eleverna redskapen för ett livslångt lärande. Det är viktigt att “göra upp” och analysera skolans innehåll och uppgift på samma sätt som man gjorde då.

Är uppsplittringen orsaken?
Har uppsplittringen i skolan drivits för långt? “allt är lika viktigt nu” Jag tror att mängden världsligt vetande spelar in här. Det fördubblas nu vart 8:e år och har sedan 1960 till dags datum ökat 130 gånger. Enda sättet att få någon slags kontroll på detta är att arbeta “tvärvetenskapligt” i skolan och inte dela upp allting i olika “stuprör”, som historia, geografi osv och låta dessa agera fristående från varandra. Det finns ingen elev, eller lärare för den delen som kan lära allt. Inte heller kan man lära genom olika “snuttifieringar” av lite fakta här och lite där. Man måste förstå att ämnena svenska och matematik måste ha en “särställning” i skolan, då det är i de ämnena man skaffar sig redskapen för sitt lärande, anser jag. Den enda lösningen som jag ser är att arbete i NO, SO oftare måste ske med ett sk. forskningsperspektiv. Lite av detta hoppas jag blir resultatet av den nya kommissionens arbete.

Den nya skolkommissionen
Faktum är att vi har befunnit oss i samma läge under hela 2000-talet som man gjorde på 1940 – talet, när man lade grunden till den nya grundskolan. På samma sätt måste vi ta oss an utmaningen inför det nödvändiga skolparadigmskiftet nu, för att skapa en modern skola i tiden och för framtiden. Det kommer att behövas lika stora förändringar som då, 1946, när man “gjorde upp” med en gammal skoltradition med rötterna i medeltiden, kan jag anta. Vi alla får hoppas och tro att denna nya skolkommissionens arbete blir bra och att resultaten av denna ska tas på allvar, även om det “inte passar” in i partipolitiken.

Läs gärna OECD-rapporten om norsk skola Här