“Tankeförvecklingar”

I skolan försöker man, ganska ofta, genom tekniska lösningar åtgärda pedagogiska problem som skolan/läraren misslyckats att lösa. Tekniska lösningar måste alltid vara ett verktyg och inte ett slutmål för lärandet. Teknik utan pedagogik hjälper ingen i skolan. I detta inlägg kommer jag främst att behandla IKT-tekniken (Information och kommunikationsteknik) och dess “vanligaste” användning i grundskolan. Det finns många föreställningar och antaganden om IKT-tekniken, både bra och även illa genomtänkta, som jag vill ge min bild av. De olika föreställningarna gör att man begränsar effekten och nyttan av IKT-tekniken menar jag. Här följer några exempel på detta, samt ett “tips”.

Bilder www.google.com

“Extraläraren”
Den vanligaste föreställningen om IKT i skolan, menar jag, har sin grund i att läraren ibland anser sig “behöva” en “hjälplärare” som ska träna och “klara av” det läraren själv inte “har kunnat.“ Detta blir ju resultatet av tanken att datorn då kan “mängdträna” eleven utan att tröttna. För att åstadkomma detta så söker man alltför ofta olika “snuttifikationsprogram”, som tränar stavning, multiplikationstabellerna, olika räknesätt eller glosor som exempel. De flesta sådana dataprogram befinner sig inom “behaviorismens sfär”, där man ska nöta in olika moment genom upprepning, oftast utan att momenten är insatta i sitt sammanhang.

Till detta kommer olika multimedieprogram, som ska “träna” olika saker genom att avge fasta svar. Ett flertal av dessa applikationer går inte att anpassa till den speciella situationen som man vill åt. Vilket avsevärt minskar möjligheterna och effekten. På senare tid har man övergått till internet genom olika plattformar som tillhandahåller dylika program. För de allra yngsta kan de dock ha ett värde vid begreppsbildning och för att öka ordförrådet, det måste sägas.

“Eleverna är så duktiga”
En annan föreställning är att eleverna “kan” datorer, paddor och telefoner och därför behöver de inte ha några instruktioner. De blir alltför ofta hänvisade till att sitta vid datorn eller med paddan och försöka arbeta enligt metoden ”trial and error” för att försöka pedagogiskt förstå vad programmen och övningarna går ut på. På detta sätt blir “hjälpmedlet” i stället en “tidätare” som tillför mycket lite i lärandets tjänst. En annan vanlig “tidätaråtgärd” som används allmänt och som dessutom “skär” i mina öron är: “Gå och sök på Internet”. Det blir ju det samma som om man säger: “Gå till biblioteket och läs på bokryggarna och se om du hittar något för uppgiften”. Som alltid måste det finns pedagogiska förberedelser även för detta.

Datorn som belöning
På alltför många ställen i skolan används datorerna/paddor till att belöna elever som blivit färdiga med uppgiften. Denna åtgärd kan ske lite slentrianmässigt, vilket jag sett. Ibland används  belöningsprincipen” även när eleven inte kan följa undervisningen, eller är störande, har jag upplevt. I praktiken kan eleven i värsta fall då syssla med vad han/hon vill på denna datortid. Vinsten med åtgärden är att läraren kan fortsätta att undervisa övriga i klassgruppen.

Läraren är kvar i det “manuella arbetet metodik”
Det “manuella arbetets metodik”, som jag kallar den, grundar sig på att använda uteslutande tryckta läromedia av olika slag. Här arbetar eleven med böckerna som informationskälla. Han/hon bedömer vad som skall vara med genom att analysera texten baserat på innehållet och bearbeta den för att sedan formulera sig och redovisa arbetet på något sätt.

Det är viktigt vid allt lärande, där IKT-hjälpmedel är inblandade, att läraren förstår skillnaden i arbetssätt mot när man arbetar med böcker. (Se tipset nedan). Att arbeta med dator och internet yttrar sig vanligtvis så att eleven kopierat något från internet och redovisar detta som sitt eget arbete genom att lämna in detta på papper, eller datafil till läraren. Alltför många lärare godtar tyvärr detta som ett fullgott arbete. Men eleven har bara flyttat material från ett ställe till ett annat utan att behöva använda sin hjärna.

IKT-tekniken för alla elever
Föreställningen att om bara läraren själv behärskar IKT-tekniken så kan man undervisa om IKT i grupp. Det går ofta inte automatiskt att överföra denna kunskap till användning för eleverna i en elevgrupp, menar jag. Skillnaden är att det förstås behövs ett pedagogiskt tillvägagångssätt som man måste använda för att lyckas. Här finns en stor miss genom att man trott att lärarna själva lätt lär sig att arbeta optimalt med datorer i klassgrupper, där eleverna ofta söker olika speciella önskemål från läraren för sitt lärande. Efter att ha arbetat med datorer i skolan i 25 år, så har jag mött ett stort antal önskemål, förfrågningar hur man ska göra osv. Därmed kan jag säga, att utan god pedagogisk kunskap runt datorerna, så kan IKT-hjälpmedlen bli ett “hinder” för lärandet i stället.

Å så det datapedagogiska tipset:

IKT som ett modernt sätt att lära
Läraren kan lätt anpassa till den nya tekniken genom att alltid ge följdfrågor till elevuppgifterna. Dessa behöver inte vara märkvärdiga alls. Som exempel “Jämför….a och b och bedöm vad du anser är bäst i x-stad?”, ”Hur skulle du göra om du var politikern?”, “Gör en sammanfattning över Gustaf Frödings liv och sätt in hans uppväxt i tidsandan, som du uppfattar den?”, “Förklara med egna ord hur du uppfattar atomens uppbyggnad, bifoga en modell som du ritat.”, “Kontakta en forskare och få hans syn på din uppgift” osv. Läraren måste här tillämpa de speciella datapedagogiska principer som möjliggör att eleverna måste tänka själva. Här bör läraren vara lika mycket pedagog som i alla andra situationer. Viktigt att inte godta något obearbetat material förutom citaten förstås. Tekniken i sig gör inte någon smartare, men skapar många fler sätt att lära

Den andra viktiga principen är att skilja på “mitt och ditt”, genom att man lär eleverna hur man använder och citerar källor. Då förstår de att man måste medverka själva och använda citaten för att “förstärka” sitt eget arbete.

Till sist…
Detta var några av de situationer som jag upplevt i mitt arbete, sett och hört. Många gånger blir det “fel” beroende på att läraren är osäker eller inte har tänkt igenom hur arbetet ska gå till. Grunden till allt, som tidigare nämnts, är att man tagit för lätt på fortbildningen för lärarna, kanske för att spara pengar, eller att man har en övertro på att alla lärare kan lära sig allt själva. IKT-tekniken kräver lika mycket av utbildning, pedagogik och didaktik som allt annat i skolan. Lärarna måste ha god datapedagogisk kunskap på IKT-området för att lyckas, det står säkert klart för alla.