Hur ofta är rektorerna rektorer?

Återpublicering

I skoldebatten har rektorerna hittills kunnat “huka” effektivt, menar jag. I skolans värld finns en föreställning om att rektorn främst ska vara en problemlösare i verksamheten, och inte en ledare. Många lärare är nöjda om det är så och då motverkar man effektivt möjligheten att delta i verksamheten.

Arbetsledaren 
Jag menar att rektorns arbete är viktigare än så. Att vara arbetsledare på en arbetsplats medför ett stort ansvar både för verksamhetens innehåll och för personalen. Det finns forskning som visar på klara brister i detta förhållande i skolan.

“Vardagssamtalen mellan lärare och rektorer handlar oftast om enskilda elever och praktisk problemlösning. Utöver det träffar rektor lärare under olika former av personalmöten som ofta har ett annat innehåll än skolans arbete med mål och resultat och hur det arbetet genomförs i klassrummen” (Helene Ärlestig, fil. Dr. Umeå universitet och www.forskning.se 2013).

Bilder www.google.com

Olika världar 
Jag kan konstatera att lärarnas värld och rektorernas värld ofta är vitt skilda, när det gäller grundläggande delar av verksamhetens innehåll. Alltför många rektorer har ett perspektiv av att rektorsrollen i huvudsak är administrativ och skall så vara. Detta är den erfarenhet jag har efter många år inom skolans väggar.

I lärarnas värld efterfrågas detta. “Många lärare efterfrågar fler klassrumsbesök, då det oftast saknas systematiska verksamhetsbesök. De flesta lärarna efterfrågar också samtal med en tydligare återkoppling på sin roll som lärare”.(Helene Ärlestig)

I rektorernas värld tar vardagsärendena upp tiden för rektorerna, säger forskningen. “Rektorer ägnar mycket tid till enskilda små vardagshändelser och med att organisera arbetet med elever i behov av särskilt stöd”.(Helene Ärlestig)

Arbetslag 
Att organisera lärarna i arbetslag hade också det grundläggande syftet att avlasta rektor med triviala vardagsproblem, som gardinbyte, blommor, dukar eller andra dylika spörsmål, saker som lärarna själva kan hantera inom givna ramar.

Aktivt arbete med styrdokumenten saknas 
En allvarlig aspekt som forskningen runt rektorers arbete och prioriteringar kommer tydligt i dagen.“Varken rektorer eller lärare arbetar aktivt med att tolka styrdokument och resultat i den utsträckning som är nödvändig. Lärare och rektorer upplever att de arbetat mycket och därigenom gör en bra insats även om resultaten visar något annat. Ska rektor genomföra styrdokumentens intentioner om ett aktivt pedagogiskt ledarskap krävs en annan prioritering bland rektors arbetsuppgifter”.(Helene Ärlestig)

Vem leder skolan? 
Om det förhåller sig så här, var finns då rektorns ledning av verksamheten i vardagen? undrar jag.Om alla arbetsledare och chefer sysslade med andra saker än den verksamhet de blivit satta att leda, då skulle vi få verksamheter som snart närmade sig avgrunden, enligt mitt sätt att se.

En skola som kan verka som “ett självspelande piano”, kan inte utvecklas i en kraftfull riktning. Det kanske rent av är så att den skola vi ser idag, är den bästa som man kan åstadkomma, med lärarledd pedagogisk skolverksamhetsledning? Detta blir då följden av att rektorerna sällan ses i klassrummen eller arbetar aktivt med lärandet och måluppfyllelsen, anser jag. 
Om vi ska få verkliga skolledare, då kan vi inte ha rektorer som rekryteras uteslutande på administrativa och ekonomiska grunder, eller de som “tröttnat” på att vara lärare och vill bli administratörer,  menar jag. Vi måste ha rektorer som främst ser sig som pedagogiska ledare om vi ska kunna lyfta skolan igen.