Drivs skolan från fel håll?

All kunskapsverksamhet i skolan riskerar att drivas från fel håll, om man bara beaktar kursplaner och kunskapskrav i praktiken och därmed lärandets begränsning. Skolan skall ju ha en kunskapsinhämtning utan begränsning, där elevernas förmåga och vilja att lära skall vara styrande. Att bara se till att eleverna "fyller upp" de  kunskapskrav som beskrivs i styrdokumenten blir i längden förödande, menar jag.

 "Kriterierna för att bedöma elevernas kunskaper, formulerade som kunskapskrav, har alltmer kommit att betraktas som de kunskaper eleverna ska lära sig sig",  (Ingrid Carlgren 2016).

Om detta skulle vara en genomgående trend, så har vi fått en skola som begränsar både möjligheter, vilja och nyfikenhet. Då kommer skolan, med mina ögon, inte att svara upp mot de krav och förväntningar näringslivet har på de elever som lämnat skolan. Här framhåller man att de nytillkomna i de olika yrkena ska vara kreativa och söka lösningar utan begränsningar.

Det har alltid varit svårt att bedöma elevers verkliga "kunskaper". I många fall har man tagit till kriteriet observation för att försöka se var eleverna befinner sig i en läroprocess Kunskaper och färdigheter är i många stycken en "inre" process, där man bedömer och tar beslut för att senare använda strategier för att lösa olika spörsmål. Detta är förstås ett stort dilemma som gör att man gärna faller tillbaka på läroplanernas skrivningar och matriser i sin bedömning av elever. 

Bilder www.google.com

Det är mycket enklare att utgå från de statiska kunskapskraven som finns beskrivna och passa in eleverna i dessa. Man missar på detta sätt troligen bort elevernas individuella möjligheter för att visa sina utvecklade kunskaper och färdigheter, menar jag. Allt avspeglar betygens "makt" över förnuftet och visar samtidigt hur svårt det är att med fasta betygssteg spegla elevers verkliga kunskaper. Att visa kunskaper om man som lärare  eftersträvar, de enkla lösningar genom poängräkning, uträkning av "medelbetyg" bevisar bara betygens otillräcklighet.

"Med de senaste läroplanerna har det skett en förskjutning av innebörden så att kriterierna inte längre ses som exempel på hur kunnandet kan visa sig utan som det som eleverna ska kunna".  (Ingrid Carlgren 2016).

Jag har i ett antal inlägg behandlat skolans svårigheter att svara upp mot krav och möjligheter. Kan de av många uttalade begränsningar vara en av anledningarna till att skolresultaten viker. När man mäter elevers kunskaper i statistiska prov så är man ute efter de "redskap" som man vill att eleverna ska använda i lösningen av uppgifter. I PISA-undersökningar och andra undersökningar är man ute efter detta i många stycken. Om eleverna inte tränas i att "tänka själva" eller att genom sin nyfikenhet ta sig an uppgifter som de inte direkt känner igen, då kommer resultaten att snabbt visa sig som olösta uppgifter.

Att inte använda moderna hjälpmedel i lärandets tjänst blir som alltid begränsande. I ett lärande, där man behöver pröva och testa olika alternativ är de optimala. Att förlita sig enbart på elevernas tidigare erfarenheter blir klart begränsande, anser jag.