Skolan kommer fortlöpande att trampa i gamla spår

Inledning
Under sommarveckorna kommer jag att återpublicera några inlägg som har varit publicerade tidigare. Det första resonerar runt förmedlingspedagogiken kontra progressiv pedagogik.

Återpublicering

Skolan kommer fortlöpande att trampa i gamla spår

Den eviga debatten, förmedlingspedagogik eller progressiv pedagogik för och emot. I verkligheten finns de båda inte på samma villkor. I all skolundervisning finns en bakomliggande kostnadsdel, där kommuner ofta vill t ex samordna forbildning, läroböcker mm. Kostnadsdelen gäller också själva undervisningsen.
"Traditionell förmedlingspedagogik är mycket kostnadseffektiv, åtminstone kortsiktigt. Skolans organisation gällande lokaler, schema och tjänster är ofta designad för den klassiska skoltanken: klasser om drygt 30 individer infinner sig för att kollektivt få av någon som vet/kan mer än eleverna. Eleverna repeterar enskilt och genomför skriftliga examinationer som tämligen enkelt kan kvantifieras". (Lisa Eklöv 2015)

Man kan från skolans ledningar omöjliggöra annan typ av undervisning än förmedlingspedagogik genom att lägga ett schema som omöjliggör annat än ämnesseparerad skola som strikt måste vara organiserad som förr. Ibland kan jag få för mig att detta att det är detta som är det önskvärda, då det annars "krånglar" till det inte minst för skolledare och kommuner.Trots att man vet att förmedlingspedagogiken har sin begränsningar där motivationen och variationen är nödvändiga för en effektiv skola. 

Bilder google.com

"Därför rekommenderade man en undervisning som i stor utsträckning består av självständigt arbete, enskilt eller i grupp, diskussioner och rollspel. Dessvärre har den nya skolans mål och arbetssätt trängts in i den gamla urvalsskolans yttre ramar. Vi har fått en hybridskola. Det är svårt att bedriva ämnesövergripande temastudier, när timplanen bara upptar fristående läroämnen med egna kursplaner". (Per Acke Orstadius  2015)

Kostnadsaspekten ligger bakom och gör att alternativ till förmedlingspedagogiken blir svåra att genomföra om man använt förmedlingspedagogikens mått på den tilldelning på medel som den enskilde läraren får.
Att arbeta med elevaktiva metoder förutsätter en möjlighet att arbeta ämnesövergripande.
Allt som skribenterna och även jag behandlat hittills rör den svenska normalskolan i en normalsituation, med elever som har god kunskap i svenska språket. I dag kan det tyckas vara en lyxig dialog när allt tyder på att förmedlingspedagogiken blir än mer framträdande pga. det nuvarande läget.

Om vi får klasser med många elever med olika typ av bakgrund, så skenar kostnaderna. Vi får då två vägar att gå, dels att skapa en skola som ryms inom ramarna oavsett vilka som finns i klassrummet, vilket innebär till stora delar förvaring. Dels den andra vägen att alltid ha integrationen i åtanke, vilket medför att mera medel måste tillsättas. Detta kan bli svårt om vi måste använda alltfler obehöriga personer vilket då minskar effektiviteten med de pengar man har, menar jag.
Vi blir tvingade att lyfta blicken mot ett samhällsekonomisk perspektiv, där nytillkomna skolelever troligen ska tillbringa resten av sitt liv i Sverige, där arbete, bostad och ett "normalt" liv ingår. Den stora invandringen har ställt allt på sin spets, där många frågor har kommit upp i dagen. Hur ska vi få flera utbildade lärare? Var ska vi finna nya skollokaler? Hur ska vi undvika att använda pedagogiska metoder från förr? Hur ska vi undvika klasser på 30 elever eller fler? Hur ska vi kunna utbilda alla?

Problemet med att vi troligen tvingas nedgradera stora delar av vårt skolsystem gör att många nykomna till Sverige inte får en optimal start. Med otillräcklig skolunderbyggnad spär vi bara på t ex ungdomsarbetslösheten som ett exempel.

En stor fara kommer att uppstå om den gemensamma välfärden graderas ner med kanske sämre ersättningar, högre skatter osv. Detta kommer att öka motsättningarna i samhället menar jag. Att ha politiker med rosenskimmrande ansikten och rosor i blick kommer att försvåra integrationen, enligt mitt sätt att se. I dagarna ska man förlägga människor i tält, i tomma kontorslokaler och allehanda boenden ute i vårt land. Hur ska man kunna skapa skolgång för alla i ett sådant decentraliserat system? Vi kan inte bara förvara skolbarn som skulle få skolutbildning. Att då tänka i termer av elevaktiv ämnesöverskridande undervisning i detta perspektiv, med det material detta medför blir bara en utopi. Nu är skolan än mera dömd att trampa på i gamla spår, eftersom vi står i en tid då fler elever driver upp kostnaderna.