Sagoberättarnas tid är nu

Nu närmar sig valet med stormsteg och den ena efter den andra sagoberättaren tar plats på podiet och berättar en ny saga. En saga man tror väljarna tror på. Låt vara att något kanske blir verklighet i en framtid. Förutom de vanliga sagorna om poliser, lärare och vårdpersonal kommer nya varianter på dessa.

Att till varje pris ha makt är för många politiker en skön sång som för flertalet har blivit ett yrke. Dessa yrkespolitiker i riksdagen främjar sig allt längre från medborgarna. Man berikar sig allt mera genom reseräkningar, dyra flygresor och andra förmåner mm.

Skulle man få 1000 kr för varje gång man sa lärare, poliser och vårdpersonal, så skulle vi komma upp i ansenliga summor med all säkerhet. Detta är förstås inte aktuellt utan man kan lugnt nämna dessa utan att behöva göra något.

Ännu har vi inte hört att någon säger att staten skjuter till si eller så många miljarder till polis- och lärarlöner och skapar löner för vårdpersonal som inte grundar sig på att man anser yrkena är ett kall.

Så länge man inte menar allvar med det man säger, så får vi behålla generellt låga löner för poliser, lärare och vårdpersonal. Låt vara att några kan förhandla sig till kraftiga lönelyft men för läraren i gemen funkar det inte. Barn och ungdomar, äldre är grupper man inte behöver räkna med i BNP. Politiker pratar gärna om dessa grupper, men man gör inte mycket.

Allt fler höjer sina röster för att förstatliga skolan, medan andra säger fy. Att förstatliga skolan löser inte grundproblemet, men gör det lättare att sätta tummen på kommunpolitiker som ställer skolan mot andra delar i den kommunala budgeten, Besparingar på skolan syns först efter några år..

Så länge allmänheten inte sätter riktig press på rikspolitikerna, så kommer vi inte att få någon ljusning för bland annat lärare. Att behöva vänta till nästa års val när sagoberättarna åter står där och berättar sagor blir bara att fler resignerar och problemen blir värre.