Statsmakternas inaktivitet medverkar att driva skolan mot avgrunden

En stor del av skolans problem beror på statsmakternas handlingsförlamning och inaktivitet. Vi har under lång tid sett en skolpolitik som inte motsvarar vad jag anser en skolpolitik bör vara.
Lärare har förstås också ett ansvar för skolan, Men man kan inte begära att lärares ansvar för sin familj ska stå tillbaka hur länge som helst. Varje löntagare och tjänsteman vill kunna leva på sin lön och trygga levnadsvillkoren för sin familj.

Bilder www.google.com

Man kan då inte begära av lärare ska arbeta under urusla villkor, med en arbetsmiljö få i andra yrken skulle godkänna. Statsmakternas handlingsförlamning har drivit många lärare till att skapa sin egen lönerörelse. Det enda sätt som står tillbuds är att byta anställning och i samband med detta få upp sin lön genom förhandling.

För kontinuiteten i skolan blir detta förstås förödande för eleverna med täta lärarbyten om det vill sig illa. Men jag menar att marknadskrafterna verkar även inom skolans väggar. Detta har man från staten och kommunerna hittills bortsett från, med detta kända resultat.

Visst har man gjort punktinsatser med förstelärare, lärarlönelyftet mm. Tyvärr har dessa misslyckats i mina ögon och baksidan har blivit alltmer framträdande. I ett arbetslag kanske ett par lärare fått dessa lönelyft, medan resten av arbetslaget blivit utan. Då tror man tydligen att de som blev utan ett större lönelyft ska var lika glada som de som fick detta.

Samtidigt kräver man samma insats av alla lärare i arbetslagsarbetet mm. Det säger sig självt att det blir slitningar i stället och splittring i kollegierna.Under tiden talar skolpolitiker oavbrutet om skolan och vad man ska göra. Det är nu som för några år sedan då man sjösatte de nya läroplanerna mm, ingen större "rörelse" i skolan för skolans personal.

När valet är över kan vi åter alla se på en skola där inget händer. Alla rikspolitiker har talat till sig "torra" halsar, så sedan händer inte mycket. Till och med skoldebatten tystnar och man inväntar nästa val,  då man åter kan ta fram samma argument som sist och lura upp allmänheten igen. Jag kan konstatera att man övergivit skolan och lämnat eleverna till sitt öde om man ska prata klartrext.

Sparade pengar på skolan kan komma att få betalas ut till de som bedrogs på en adekvat utbildning och blev beroende av bidrag.. Det är dålig samhällsekonomi att mer eller mindre strunta i skolan. Kanske räknar man som  arbetsmarknadsåtgärd att fylla alla platser där lärarna skulle stått med andra arbetssökande som sökt arbete länge? Är detta pessimistiskt? Ja tyvärr måste man vara pessimist för att peka ut något för förändring.