Vi har haft en diskussion om Lgr 22, sedan den kom. Åsikterna om den har varit många, bland annat kursplanerna och fixering till innehållets delar.
Inläggets rubrik är hämtad från Fredrik Sandströms krönika i Grundskolläraren. I denna för han fram inriktningen på skolans uppdrag, eleven ska lära i skolan inte bli bedömd.
Låt oss en gång för alla fastslå – läroplanen är lärarens bok. Inte någon del är avsedd
för elever eller vårdnadshavare att läsa och försöka förstå. Det finns många
andra sätt att presentera planering och resultat som är mer effektiva än att
hänvisa till läroplanen och som dessutom riktar fokus mot ämnets innehåll, det
vill säga vad eleven ska lära sig alternativ har lärt sig.
Prestigetänkande
Under arbetet med Lgr 22 såg vi ett prestigetänkande som gällde att hävda "sitt" ämnes viktiga roll genom att jämföra kursplanerna med andra. För många läsare som följde detta kivande, förstod ganska snabbt att många argument var tagna ur luften, genom en historisk syn, rent tyckande som grundade sig på hur det var förr. Eller högljutt skrikande och argumenterande i media för de egna idéerna och önskningarna. Att man jämkande med innehåll och tyngdpunkter visad åtminstone för mig godtycke och tyckande. Att byta fot och få "samma" innehåll enligt svensk "lagommodell" ser för mig en omöjlighet.
Jag önskar därför en tillämpning av Lgr22 där strålkastarna riktas mot varje ämnes unika prägel och hur eleven ska tillägna sig så mycket kunskap som möjligt. Ämnets utmärkande drag återfinns i syftet och framför allt i det centrala innehållet.
Det är nog mångas uppfattning att läroplanen ska förklara
skolans innehåll och kunskapssyn för alla, både inom och utom skolan. Visa på
en tydlig och förklarande väg för detta. Var finns den?
Kursplanerna ska visa på undervisningens
innehåll och omfattning
Läroplanen kompletteras av kursplaner som ska visa på det lärostoff som undervisningen
ska ”meddela”. Vi som arbetar, eller arbetet i skolan vet detta med tydlighet.
Allt blir en teknisk konstruktion som ska ”avbilda” elevens ”kunskaper” för
bedömning. I systemet ligger dolda bedömningar och analyser på just
undervisningens innehåll. Det är svårt att få en enhetlig undervisning med ett
nationellt perspektiv, från Kiruna till Karlskrona, den enskilde lärarens
perspektiv och analys, elevgruppens sammansättning mm. Det är lätta att
konstatera att möjligheterna till en normaliserad nationell undervisning är
mycket liten för att inte säga omöjlig.
Alla som arbetar i skolan känner ju till problemen, lika så
skolledningar och kommunledning. Att få översikt och en fair chans att på något
sätt få en översiktlig bild, så litar man till de digitala möjligheterna.
Digitala redovisningssystem sätter möjligheterna
menar man i flera kommunen
Lärare blir påtvingade uppifrån
att utföra meningslös administration och dokumentation tids- och energikrävande
digitala system. Dessa system är dessutom konstruerade av företag som ofta saknar
kunskap om skola, lärarens arbete, planering och bedömning.
Många av dessa
IT-plattformar har kunskapskraven centrala i dessa plattformar, både i
planerings- och bedömningsfasen.
Elevens resultat bokförs ofta med färgkodade matriser och kommuniceras till
vårdnadshavare där indirekt kunskap och lärande förminskas och formaliseras.
Väldigt sällan kommuniceras vad eleven har lärt sig, analyserat eller tolkat i
de olika ämnena – det står nämligen inte i kunskapskraven och matriserna. Jag ser direkt en svårighet med redovisningen
som gärna blir till ”avprickningslistor” typ ”statiska faktalistor”. Dessa
avprickningslistor inbjuder till ett statiskt tänka, med fakta som ”inlärts =
bedömts. Problemet med faktainlärning är
att detta anses vara bestående
Läroplanernas hållbarhet c:a 10 år
Grundskolan fick nya
läroplaner 1962 (Lgr 62), 1969 (Lgr 69), 1980 (Lgr 80), 1994 (Lpo 94), 2011 (Lgr 11) och 2022 (Lgr22) Jag menar att dessa byten visar på den omöjliga
uppgift att redovisa en ”gångbar” läroplan för hela Sverige. Varför är en
läroplan bara gångbar i c:a 10 år? Om den tidigare skapade ansågs vara gångbar,
varför byta?
Omöjlig uppgift
Täta byten med nya läroplaner, visar på, menar jag, den omöjliga uppgift en
läroplan ska kunna tjäna alla Sveriges skolor. Jag vet inte vilken del av
problemet men ser till, ”att det inte går att skapa en rättvis, kunskapsinriktad,
vetenskaplig och verksam läroplan” eller ”att man tror på att det går att göra”.
Min uppfattning är att skapa
nya läroplaner som för skolan framåt är svåra att göra. De täta byten indikerar
för mig att detta är en omöjlig uppgift, där tro och önskningar överträffar de
reella möjligheterna.
Ovanstående inlägg referera till olika farhågor om läroplaner och kursplaner effektivitet för ett optimalt lärande. PISA 2022 visar på en stor tillbakagång när det gäller kunskaper för 15 åringar i matematik, läskunskap. Under pandemin framhöll man metoden "att läsa på distans" som en likvärdig metod att läsa ordinarie undervisning i klassrummet. Nu i efterhand ser vi bara ett önsketänkande. Dock menar jag att pandemin inte är hela sanningen utan olika undervisningsmetoders effektivitet. PRIO 1, måste vara arr det behöver bli flera legitimerade lärare som undervisar i skolan.
EN SVENSK INSTÄLLNING
Det finns en utpräglad svensk inställning, att inte låtsas om problemet. Man jämställer 30 % lärare utan lärarutbildning och kunskap i pedagogik med utbildade lärare. Allt i samma andetag. För att inte skapa problem, så blir dess obehöriga personer i skolmyndigheternas ögon fullgoda lärare. och man har därmed "fyllt på" antalet lärare i skolan utan att tillföra något.
VAR FINNS SYSTEMFELET? Ingen vill säga hur allt ligger till - jämför "Sagan om Kejsarens nya kläder" Alla ser problemet men ingen vill uttala det" En svensk feghet att gömma problemet bakom fina ord och låtsas vidare i skolans skuggvärld..
Nya läroplaner och nya kursplaner löser inte problemet. De 6 senaste läroplanerna med kursplaner har misslyckats. Varför har man ett önsketänkande att nya läroplaner löser problemet?
Varför blir skolans problem ett elevproblem? I betydelsen att eleverna "lär sig för lite". Problemet är i stället ett lärarproblem dvs för få legitimerade lärare i skolan med kunskap i pedagogik och didaktik.
Sandström F ”2022), KRÖNIKA Sorgligt
nog har skolan i stor utsträckning blivit en plats där eleven ska visa vad
denne kan och inte en plats för att lära sig
Skolverket, Läroplan 2022
Wikipedia, Läroplaner – inriktning och omfattning
PISA 2022, resultatrapport
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.