Fuskar Skolverket bort effektiv hjälp?

 "Den som hjälper tidigt,

hjälper dubbelt så mycket"
Säger ordspråket

Skolverket är alltmer en tandlös tiger - eller rättare sagt en tandlös "texttiger", i mina ögon. Man dissekerar skolas vardag i allt mindre delar, under läroplanens "paraply och rör med det till det för lärarna. Man skriver spaltmeter om hur man kan göra i olika grader av hjälpinsatser i skolan. Utan verklig insikt verkar det.

"Extra anpassningar och särskilt stöd ska skolan ge de elever som har svårt att uppfylla kunskapskraven. Skolan ska ge de anpassningar och det stöd som krävs, så långt det är möjligt, för att eleven ska uppnå kunskapskraven". (Skolverket 2018)

Bilder www.google.com

Skolverket skriver hur man ska hjälpa elever i olika grad av stödinsatser. där extra anpassningar är en mindre omfattande stödinsats som normalt är möjlig att genomföra för lärare och övrig skolpersonal inom ramen för den ordinarie undervisningen. Särskilt stöd, menar man, sker utanför klassgruppen i praktiken

Nu får lärarna en avvägningsfråga, där särskilt stöd tidigare stod för allt stöd till elever i behov av detta. Nu ska också läraren ta ställning till särskilt stöd "light", det som Skolverket kallar "extra anpassningar", dvs den nivå som läraren ska sköta mestadels inom ramen för klassrumsundervisningen.

Här några exempel på "extra anpassningar"

# ett undervisningsområde förklarat på annat sätt.

# extra tydliga instruktioner eller, stöd att sätta igång arbetet.
# hjälp att förstå texter.
# digital teknik med anpassade programvaror.
# anpassade läromedel.
# någon extra utrustning. # extra färdighetsträning # enstaka specialpedagogiska insatser.
.

Som grundskolelärare med lång erfarenhet, så ser jag svagheten i detta resonemang, genom den tid en klasslärare behöver lägga ner för att alla elever i undervisningsgruppen ska ha optimalt lärande. Denna finns i praktiken inte då läraren inte kan dela på sig och göra två eller tre saker samtidigt. Detta är en skrivbordsprodukt som visar på att den som skrivit inte förstår lärarens arbete eller tidsåtgång i grunden. Men finns ett tvålärarsystem kan man kanske infria delar av detta som "särskilt stöd" eller "extra anpassningar dvs. lightåtgärder

För att optimalt kunna genomföra detta behövs som sagt mer än en lärare i klassrummet. Om inte detta blir fallet så är det ett bra sätt att ge läraren dåligt samvete och att känna otillräcklighet. Men vad värre är att den enskilda elevers behov alltför ofta i praktiken försvinner i hanteringen, pga att tiden inte finns.

Nästa nivå beskrivs som "särskilt stöd". Detta beskriver Skolverket på följande sätt:

# placering i en särskild undervisningsgrupp.
# enskild undervisning.
# anpassad studiegång # regelbundna specialpedagogiska insatser i ett visst ämne, till exempel med en speciallärare under en längre tid.

Det blir mera ett antingen eller menar jag, att använda "lightglasögonen" i klassrummet eller "klinikundervisning" som det hette under flera årtionden, när man flyttade ut eleven ur klassgruppen. Vi ser alla hur ytligt gamla tankar om elevstöd befinner sig. Vi är fortfarande på samma nivå som på 1960-70-talen, då" sjukhusidén" florerade, att "behandlas" i en klinik så man blev "bra".

De sk extra anpassningarna riskerar i mångt och mycket att bli en byråkratisk pappersprodukt och riskerar därtill att försvinna i hanteringen om man ska behandla dessa som Skolverket anser. Flera av de anpassade extra åtgärderna ingår förstås i lärarens vanliga hanterande av de pedagogiska möjligheterna. Det är inte där problemet ligger utan att läraren inte kan dela sig i flera olika uppgifter samtidigt. Lösningen är förstås flera "händer"

Många gånger finns bakomliggande faktorer, som inverkar mera, bland annat, en statisk klassindelning med minsta möjliga lärarbemanning. Med en flexiblare organisation med flera lärare, så skulle ett flertal av de här beskrivna "extra anpassningarna" ingå naturligt i den vanliga undervisningen.

Ett exempel på ett "byråkratiskt" tänkesätt
Skolverket. Extra anpassningar och särskilt stöd

God fortsättning!