Läraryrkets ingående treenighet

Alltför sällan är det någon som reder ut och beskriver läraryrket i hela sin vidd. De flesta ser bilden av läraren vid tavlan eller hos någon elev i full färd med att handleda eller presentera något kunskapsmoment.

Men läraryrkets är i mina ögon en treenighet - tre roller

Ibland kan man som lärare tycka att läraryrket inte avlönas för sitt innehåll. Ska man skämta till det lite så avlönas lärare, i mina ögon, för en av de tre delar som läraryrket består av, nämligen att vara pedagog.

Lärarens roll i samhället är inte så lätt att definiera. Att vara pedagog är den tydligaste rollen. Då man börjar arbeta som lärare tror man ofta att undervisningen är den allenarådande verksamheten, den allra mest förekommande verksamheten man fullgör. Den pedagogiska rollen är den som massmedia för fram och kommenterar i olika utredningar och undersökningar. Men den får ganska ofta träda tillbaka i klassrummet för någon av de andra två.

Bild Bloggaren

Att vara lärare är mycket mera än att vara pedagog. Man ska vara förebild i den meningen att man ska förmedla och stå för samhällets syn på jämlikhet, människors lika värde och förmedla samhällets syn på medborgarna och deras rättigheter och skyldigheter. Ett uppdrag som är mycket större och vidare än att undervisa i samhällskunskap. I verkligheten genomsyras allt skolarbete och skoltillvaro ofta av detta.

I uppgiften att vara medmänniska, ingår som jag ser det en stor portion psykologi som man behöver för att lösa konflikter och vägleda och att i vardagen vara elevvårdare. Man måste också vårda den insyn man får om elever, elevers familjer och deras förhållanden. En del man inte alls talar om och som många gånger är betungande för läraren, är då man som vårdnadshavare tror att läraren ensam ska kunna angripa problem utanför skolan och lösa dessa som skolproblem.

Förstå och påvisa yrkesrollen
En mycket viktig del av lärarens arbete är saker man tar för givna, eller att de för många är osynliga, när man pratar om lärarens uppgift i skolan från allmänhetens synvinkel. Det är mycket sällan man talar om något annat än undervisningen och kunskaper.

Man måste som medborgare se hela yrkesidentiteten som är kopplad till den uppgift som läraren ”har fått i uppdrag av samhället att ha”. En lärare är en förmedlande länk, kanske den viktigaste, mellan generationerna, på så sätt att samhällets ideal och värderingar förs över från en generation till en annan. Inte minst viktigt är den demokratiska och jämlika synen på människan. 

Bild www.google.com

Men en lärare kan inte enbart ta rollen av ”samhällsbärare” utan han/hon måste sträva mot visionen för det samhälle som ska komma också. Detta betyder att vår skola ständigt måste vara i förändring för att nå det målet. I besparingstider har det för många lärare varit svårt att nå en vision av det samhälle som ska komma. Inte minst i den meningen att rusta eleverna för ett kommande yrkesliv, för sig själva och Sverige som land, menar jag..

Möjligheterna med en bra skolbakgrund
Vi ser redan nu en ökande rörlighet när man avlutat sina studier för att se hela Världen som arbetsfält. För att rusta våra elever för detta förutom goda ämneskunskaper och färdigheter behöver man emotionell insikt och kreativa möjligheter. Allt detta förväntas eleverna underförstått , att de ska lära sig i skolan, trots att mycket av detta inte står på ”schemat”.

Hindren finns där
Man i verkligheten står hinder i vägen för många elever att nå dit, kanske på grund av bristande språkkunskaper, andra ideal och resurser. Man kanske ”föds in i utanförskap”, som kanske avspeglas i skolan som otrivsel och stök. Ska lärarna kunna hjälpa till att bryta detta så behövs handling och resurser, så man kan arbeta med ”treenigheten” i yrket. Att bara prata och måla upp sagobilder från de styrande gör att man både sviker eleverna och lärarna. Ingen är beroende av bara ”luft och luftrörelser” som detta prat ger.