Skolan är inte bra för alla?

Alla lärare vet att skolan inte är någon sinekur för alla elever. Många vittnar om detta sedan i vuxen ålder. Det kan vara ett man tycker att man inte passat in i skolan, kanske har man haft svårigheter som dyslexi som ett exempel. Många vittnar om mobbing, förtryck och andra avarter, som kanske inte uppmärksammades tillräckligt eller har förklarats bort. "Pojkar brukar ju brottas" är en naiv uppfattning.

Många är de som påtalar att läraren var den fasta punkten, som man ville skulle se och förstå och avhjälpa det man var utsatt för. Lärare har ett stort ansvar att som jag menar förstå vad som föregår. Det är viktigt att se de tidiga tecknen på vad som kan hända i klassrummet och på skolan i övrigt. Jag vet att i vardagen kan man bli lite "blind" av alla andra göromål eller när man arbetar under stress. Men med insikt kan läraren tidigt "gjuta olja på vågorna" eller neutralisera tendenser som försöker ta sig upp till ytan. Ibland kan vara så enkelt som att säga: "Nu ska vi göra så här i två veckor för att..."

Bilder www.google.com

Roller och status

En av de faktorer som påverkar barns beteende kraftigast är den placering de har i en grupp. Det är det man brukar kalla den sociala ställningen eller statusen. Barnen sätter inte alltid varandra lika högt. De gör inte detta av elakhet, utan att allt är ett allmänmänskligt förhållningssätt, som grundar sig i det "biologiska arvet". Några barn kan ha en central ställning, andra finns i periferin. Den ”slutliga” ordningen uppstår när alla har funnit sin plats i ”rangordningen, eller hackordningen”. 

Den liknelsen kommer som bekant från djurens värld och har ingen direkt positiv klang, men den är en realitet. Det har forskats mycket på vad som avgör rangordningen. Det är inte bara den fysiska styrkan utan också mera obestämbara ”personliga” skillnader. Man har dock kunnat observera flera faktorer som inverkar inte bara social-ekonomisk bakgrund utan intellektuell förmåga, personlighet, ledaregenskaper, och t ex även skicklighet att ordna lekar. Vad man kan se så har inte fysisk styrka den avgörande betydelsen i bedömningen.

Ska man definiera maktpositionerna så brukar man säga följande om de grupper som ofta formar sig:

# Ledarna är mittfigurerna
# Medhjälparna är de aktiva
# De passiva är åskådarna

Förutom dessa finns ett antal perifera roller som:
# Syndabocken, svarta fåret, clownen.

Säkert känner du igen något från din egen skoltid.

Grupprocesser
I grupprocesser uppstår ett fenomen som allmänt kallas grupptrycket. Att upptäcka och förstå är en viktig länk i att forma och hjälpa grupper. För läraren är det mycket viktigt att tidigt upptäcka tendenserna eftersom det är av pedagogiskt intresse att neutralisera och hjälpa till. Hur stort grupptrycket är beroende av hur mycket avvikande gruppmedlemmen är utifrån gruppens syfte och norm. Följden av detta beror på vilken attraktion eller repulsion gruppen har på den ”utpekade”. Om man underkastar sig eller stöts bort ur gruppen.

Vad är ”system” – en egen beteckning?

Det jag kallar ”för system” är de övergripande strukturer som "smyger sig på" och sätt att agera som klassgrupper gör, och förresten alla andra grupper också. Ursprunget finns i form av undergruppers åsikter i klassen som blir som oskrivna regler som påverkar hela klassgruppen.

Dessa ”system” kan vara öppna eller slutna. Ofta kan man hitta de klassiska ”vi och dom ”- grupperna. Dessa uppstår oftast "underifrån", men har stor förmåga att till sist omfatta alla i  tanken, att agera i linje med dessa. På raster mm kan den omfatta flera grupper som måste förhålla sig till olika saker.

Utmärkande för alla de här grupperna är att det finns regler som är specifika för gruppen, men som sedan ibland omfattar hela klassgruppen till sist. De kan vara uppgjorda i belöningssyfte eller som sanktioner. Ett annat exempel som utmärkande drag kan vara att vem som helst inte får vara med i undergruppen trots att man agerar som gruppen vill. Men man måste ändå underförstått göra så för att "gå säker" De påverkande grupperna kan ha synliga tecken på samhörighet, eller osynliga överenskommelser.

Läraren måste se
Man kan som lärare upptäcka olika saker i klassgruppen, som att en elev ”inte kan svara” när hen vet att den bäste fotbollsspelaren har svårt för matematik t ex. Detta trots att läraren vet att den tillfrågade eleven kan ge svaret.

Eller att det finns regler hur man går ut ur klassrummet eller vem som fastställer vad som ska göras på rasten genom att säga högt: ”jag tycker att vi ska spela brännboll” . 

Ett tydligt exempel kan man ofta se, när eleverna väljer lag. Det går inte att välja vem som helst eftersom man redan bestämt att Kalle och Nisse ska vara i samma lag redan innan man börjar välja. Man kan då som lärare ta till knepet, ”I dag ska vi pröva mitt sätt…”. Allt för att visa att "andra lag" kan fungera minst lika bra.

Detta är saker jag sett under min lärargärning som kanske skulle givit djupare spår än de gjort. Jag vill inte framställa mig som någon ”stjärnlärare” utan bara sätta fingret på hur man kan agera om man ser. Som lärare har man den unika särställningen som kan göra skolan mer uthärdlig för alla elever. Innehållet i detta inlägg kommer att hamna under lärarens, medmänniskans roll, utifrån mitt tidigare inlägg om lärarens totala yrkesroll. Läraren använder sin medmänskliga kunskap och en stor mängd psykologi/sociologi för att agera och se och lösa problemen.