Vem kan lita på skolans resultat?

Reflektion
Coronaviruset ställer i dagarna stora krav på skolan att möta den uppkomna situationen. Man brukar tala om kris och utveckling, vilket i slutänden trots allt elände alltid leder till något användbart. Att jag tar upp detta beror på att det visar tydligt att vi inte har en skola i tiden. IT-teknikens användning i många skolor "firar" minst 20 år. Nu när ett förkylningsvirus visar hur man missat att anpassa skolan till vårt nuvarande samhälle, blir man minst sagt förvånad.

Ännu ser vi stora rubriker om en glesbygdsskola får språkundervisning med digitala verktyg på distans. 18 mars kunde vi i nyheterna se snabbkurser för lärare så de skulle kunna att utnyttja digitala verktyg för distansundervisning. Man uppdagade att en del skolor inte hade några sådana möjligheter uppbyggda alls. Vem är ansvarig för att vi har dessa förhållanden? Har Skolverket sovit och missat allt genom att bara erbjuda hjälp till den som vill?, kan jag undra.

Som lärare som använt digitala verktyg i skolan sedan sent 1980-tal måste man ta sig för pannan. Att använda datorer/plattor till att skriva av ett  utkast kan nog vara bra. Men det går inte att stanna där. det finns oändliga möjligheter att få undervisning på andra platser än i skolbänken, vid sjukdom, vid tillfälligt byte av bostadsort mm mm. I Australien har man School of the Air som funnits sedan 1951 som ett exempel vad som går att göra. Nu ser vi resultatet hos oss 2020!  Ett intressant alternativ är Discord

Bilder www.google.com

Så till inlägget. Vi har andra problem också

Det finns andra problem också, än de jag tog upp, i mitt förra inlägg om den legitimerade läraren i vardagsarbetet. Några problem hänger samman med de obehöriga som lämnats utan stöd. Lärare som i olika klassgrupper, där man ska sätta betyg på elevernas prestationer. Andra faktorer är kvaliteten på lärarutbildningarna med allt lägre intagningskrav, som oroar alltfler.

Ingen konkurrens.
UHR:s sammanställning visar att hälften av höstens (2019)  alla lärarutbildningar inte fick några reserver. Alla behöriga sökande till dessa kom alltså in utan konkurrens. Men svag konkurrens, och därmed möjlighet att komma in på låga meritvärden, ökar risken för avhopp och sämre kvalitet i utbildningen.

Skolverket och lärarförbunden antar att allt är som förut.

Enligt Skolverkets Allmänna råden om betyg och betygsättning från hösten 2018, gäller följande. Man förutsätter då att den legitimerade läraren har goda kunskaper i betygsättning.

"Rektorn bör skapa förutsättningar och rutiner för hur en legitimerad lärare sätter betyg tillsammans med en lärare som inte är legitimerad. Det är viktigt att rektorn planerar arbetet inför betygssättningen, och att den legitimerade läraren får information i tid om att hon eller han ska bistå en kollega som saknar legitimation".

För att tillsammans kunna besluta om det betyg som bäst motsvarar elevens kunskaper kan den legitimerade läraren bedöma om den sammanfattande dokumentationen och övrig information i sin helhet kan fungera som underlag för att sätta betyg, anses allmänt.

Bilder www.google.com

Tolkningen?

"Den legitimerade läraren behöver dock varken delta i kollegans undervisning, medverka i kollegans arbete med att utforma ändamålsenliga bedömnings situationer eller samla in eget bedömningsunderlag. Den legitimerade läraren går alltså inte i god för sin kollegas arbete eller hur enskilda underlag har värderats". (Lärarnas riksförbund 2019)

Vad händer om man inte blir överens om betyget?
Lärarnas riksförbund (2019 säger följande
"Om du som är legitimerad lärare inte kan komma överens om betyget med den undervisande läraren, beslutas betyget av dig som legitimerad lärare, om du är behörig att undervisa i det ämne som betyget avser. Om du inte är behörig i ämnet, ska betyget beslutas av rektor". Vilket jag menar måste vara tveksamt som förutsättning för rättssäkerhet

Rättssäkert system eller..........
Vi ser här ett problem om en legitimerad lärare ska sätt betyg på elever som hen inte undervisat. Trots detta ska hen sätta betyg på dessa elever. Om inte den lärare som fått betygsuppdragen kan sätta betyg så ska rektor sätta dessa. Man kan ju helt klart diskutera om detta förfarande är riktigt rättssäkert. Att leva upp till det följande kan bli svårt om man inte undervisat i klassen

"Lärares samsyn har därför stor betydelse för arbetet med rättvisande och likvärdiga betyg. Samsyn kring betygssättning är en förutsättning för att skolan ska kunna ge eleverna enhetlig information om betyg och betygssättning. Att lärare också har en samsyn kring de kunskaper som är väsentliga i ett ämne är en utgångspunkt för ämnesdidaktiskt välgrundade val" (Skolverket 2018)

Man förklarar inte sambandet så att det blir tydligt. Vilka förutsättningar gäller?, Vad sätter man betyg på? Vilket är det mest rättssäkra? Frågorna är många och inte helt självklara.

Så långt den officiella bilden - nu verkligheten

Tankesmedjan TIMBRO (BRIEFING PAPER #3 2015) visar dock på saker som leder i en annan riktning än den teoretiska vedertagna lösningen som skissats ovan där man anser vara den bästa eller ideala och som grundar sig på "erfarenhet", kan man säga.

Flera obehöriga i skolan
Skolverket noterar om vi får alltmer obehöriga som arbetar som lärare. så är problemet helt plötsligt inte försumbart utan blir alltmer utbrett. Samtidigt minskar andelen behöriga lärare i grundskolan från 71,4 procent förra året till 70,5 procent. Det visar Skolverkets nya statistik om pedagogisk personal i skolan (2018/19). Det betyder i runda tal att det finns c:a 15 procent helt obehöriga som undervisar. Många utan att ha någon form av högskoleutbildning eller annan högre utbildning, varav ett  antal av dessa ska medverka och sätta betyg med en legitimerad lärare. 

Dock har forskningen visat att kunskapsklyftan mellan nya behöriga lärare och obehöriga lärare har minskat (TIMBRO 2015)

Många nyutexaminerade lärare presterar sämre är tidigare
"För att de som studerat på lärarhögskolan ska prestera bättre än andra krävs antingen att de som antas till dessa utbildningar har bättre kvalifikationer än andra eller att utbildningen ger färdigheter som är till nytta i läraryrket. Björklund, Fredriksson, Gustafsson och Öcert (2010) konstaterar att en lärares ämnesdidaktiska kunskaper är viktiga för elevernas resultat, men  vi vet inte om lärarutbildningen faktiskt ger sådana kunskaper". (TIMBRO 2015)

Det man också pekat på som en viktig faktor är de allt lägre intagningskraven till lärarutbildningarna blir så avgörande.  Man anser att ett flertal utbildar sig till lärare utan tillräckliga förutsättningar för att fullfölja utbildningen.

Dubbelt problem
I praktiken har vi ett dubbelt problem i skolan menar TIMBRO. En allmän "försämring" då flera obehöriga kommer in i skolan och då nyutexaminerade lärare inte fyller måttet som tidigare. Lärarutbildningarna anses allmänt ha urholkats. (Åsa Fahlén och Isak Skogstad, Lärarnas Riksförbund 2020). Om klyftan  alltmer suddas ut så blir det allt svårare att hävda att legitimerade lärare är bättre än obehöriga för skolans resultat.

TIMBRO pekar på personliga förutsättningar som de avgörande, inte längden på utbildningen. Om så är fallet faller, i mina ögon, kravet på att utbildade lärare som ska sätta betyg tillsammans med obehöriga inte är helt gångbart. Legitimationen blir bara ett papper att "vinka med" om det inte visar kompetens.

"Därmed är det osannolikt att fler behöriga lärare till följd av kravet på lärarlegitimation skulle ge bättre skolresultat generellt. Vi diskuterar också varför fler behöriga lärare inte kan förväntas ge bättre resultat, trots att läraren är den enskilt viktigaste faktorn för goda skolresultat" (TIMBRO 2015).

TIMBRO föreslår bland annat följande för att förbättra skolresultaten:

1. Avskaffa lärarlegitimationen och ge rektorer större inflytande över vem som kan anställas eller sägas upp.

2. Minska antalet platser på lärarutbildningarna och minska antalet lärosäten där lärarutbildningen ges. Använd de pengar som sparas på att höja kvaliteten. Denna politik har redan sjösatts i Danmark, med goda resultat.

3. Öppna upp för alternativa lärarutbildningar, organiserade av stiftelser och företag.

4. Korta ner utbildningstiden för dem med annan utbildning så att de snabbt kan bli behöriga lärare.

TIMBROS:s förslag ställer en del saker på ända. Nu måste man analysera deras ståndpunkter för att se om de håller. Mycket av ståndpunkterna landar i skolforskningen som i många delar är likstämmig, anses allmänt. Forskningen visar ofta på verkligheten, men frågan blir. "Är vi mogna för att acceptera denna verklighet"?

Om forskningen i många stycken är överens om att innehållet i en lärarlegitimation håller på att urholkas och närma sig en obehörig lärares möjligheter i skolan. Om så är fallet så är allt prat om legitimerad behörighet ett slag i luften, och man kanske i stället måste acceptera "flera behörigheter" som hålls samman av en pedagogisk högskoleutbildning.. 

Nya yrkesgrupper i skolan

Man riktar nu blickarna alltmer mot andra yrkesgrupper, alltså till personer med annan utbildning än lärarutbildning. Flera av dessa grupper har ofta redan delar av en ämnesutbildning, men ingen pedagogisk högskoleutbildning. Försök görs nu att ge pedagogisk utbildning och praktik i skolan som ett komplement till lärarutbildning. Detta skulle vara helt i linje med vad TIMBRO visat, att personliga faktorer blir mera avgörande.

Har en gammal typ av lärarutbildning tjänat ut sin roll kan man undra? Men den kanske i alla fall inte skulle stå oemotsagd längre.

Skolverkets linje
"Förutsättningarna för akademiker att välja läraryrket underlättas. Längden för kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) kortas ner och studietakten höjs. Möjligheterna att jobba på en skola och studera till lärare parallellt förbättras".(Peter Fredriksson skolverkets chef 2019)