En skola - inte för alla

En skola för alla är ett honnörsord som använts genom åren för att försöka visa att skolan har förändrats och nu är inkluderande, dvs alla elever ska ha samma chans till lärande och utveckling. (Skolverket - en skola för alla)  Nu använder man allt mer sällan uttrycket  "en skola för alla", då forskningen alltmer visat att skolan inte är för alla.

Skolverket (2009) visar på ökad segregation, friskolors profilering och ökad individualisering med nivågrupperingar är faktorer som skapar dessa skillnader. Detta uttrycks allt oftare som en beskrivning av skolan idag. Forskningen visar emellertid inga tydliga eller ensidiga samband här, utan ännu är det kvalificerade antaganden.

Paradoxen är att medan trender som pekar mot ökade skillnader pågår, talar den politiska retoriken om visionen om en skola för alla. I det här menar jag finns det en stor portion önsketänkande och att "blunda" för problemet.

"Skolverket och specialpedagogisk forskning har under de senaste två decennierna ständigt betonat att elever i behov av särskilt stöd och elever i ekonomiskt och socialt missgynnade områden räknas bland förlorarna. Neddragningar resulterar oftast i mindre stöd för utsatta elever, men även i felaktiga placeringar i särskolan grundade på knapphändiga utredningar". (Girma Berhanu Göteborgs universitet 2011)

Bilder www.google.com

Elevassistenter
Elevassistenter anställs i allt högre grad för att jobba med elever i behov av särskilt stöd. Vissa elever behöver assistans för att fungera i skolan, men när det är elevassistenterna som får ansvaret att undervisa dem har vi kommit bort från uppdraget att erbjuda likvärdig utbildning till alla. 
"Det finns många kompetenta elevassistenter men det är inte någon reglerad yrkeskategori med krav på särskild utbildning". (Ulla Gadler. Linné-universitetet 2011)

Ska skolan anpassa elever till skolan?
Allt sedan skolans begynnelse har skolan i praktiken inriktat sig mot medelklassen i samhället. Där undervisningen övergripande har haft och har en teoretisk inriktning. Praktiska delar i skolan har begränsats till några få ämnen, som slöjd, hemkunskap som exempel.

De franska forskarna Pierre Bourdieu och Jean - Claude Passeron* med verket Reproduktionen: Bidrag till en teori om utbildningssystemet (2008). Beskriver hur olika sociala bakgrunder spelar en stor roll för elevernas skolgång. Förenklat menar de att skolan reproducerar och bidrar till samhällets ekonomiska och sociala skillnader genom att överföra idéer om hur världen ser ut från en stor grupps syn på världen. Bourdieu och Passeron talade också om skolans utpräglade sorteringssystem som ett av skolans uppdrag.

* Franska sociologer och ledare av sociala vetenskapsstudier.

Vill man uttrycka detta lite mildare så säger de att skolan genom historien har haft en funktion att sortera elever (baserat på betyg) samt att fostra dessa till nyttiga samhällsmedborgare.

Språket i skolan
Man har under en lång rad av år fokuserat på språkets betydelse i lärandets tjänst. Om skolans språk blir ett hinder kan bero på bland annat att i det man kallar utanförskapsområden, så bildas parallellspråk utifrån de hemspråk man talar, som exempel. Detta har också blivit hinder i att förstå det som sägs i skolan, det vet man. Skolspråket skiljer sig då från det språk som talas i vardagen.

"Alla elever, oavsett språklig eller kulturell bakgrund, kommer till skolan utan några större kunskaper i det kunskapsrelaterade språket, även kallat skolspråk, som krävs för att nå skolframgång. Skolspråket är ingens modersmål, det är ett språk vi lär oss i skolan och frågan vi måste ställa oss är varför det bara är vissa elever som lär sig detta språk i tillräckligt hög grad för att lyckas i skolan". (Anna Kaya 2012)

En annan faktor som sätter sin prägel på skolan och skolans språk är att de flesta lärare är rekryterade från "medelklassen" och har så varit. Forskningen har visat att det spelar roll vilket undervisningsspråk som talas i skolan. Kommer man t ex från en samhällsgrupp som i praktiken, i stora delar, inte förstår vad som sägs i skolan så får vi problem. Ett problem som många lärare kan vittna om och som i en förlängning kan ge skolsvårigheter.. 

Deltagare och åskådare
Svein Stensaasen, Olav Sletta (1997)**, myntar begreppet "deltagare och åskådare" i sin skolforskning om klassgrupper, där gruppen "åskådare" delas generellt i två grupper, de som är tysta och förstår och de som är tysta och inte förstår. Varje lärare ser problemet, att man måste lägga stor kraft på gruppen åskådare, för att identifiera de som inte förstår vad som sägs i klassrummet.
** Norska forskare som forskade om Grupprocesser : Om inlärning och samarbete i grupper

Pedagogisk verksamhet

Bourdieu menar att varje pedagogisk verksamhet förutsätter en social avgränsning och legitimering. Vad som förmedlas, vem som förmedlar, vem som tar emot, vilken kod som används, och – slutligen och i sammanhanget viktigast – ”det speciella sätt som igångsättningen och inpräglingen av meddelandet ska ske på, det sätt som gör den förmedlade kunskapen godkänd” (Bourdieu, 2008, s. 154).

Inom detta område verkar det man kallar den  "pedagogiska friheten", sättet läraren undervisar på, vad läraren förmedlar som är viktigt, och lärarens underliggande "ideal" , förställningar. och ställningstagande. Allt detta avspeglas i undervisningen medvetet eller omedvetet. Detta måste stå klart för alla lärare och hamnar i facket "självkännedom"

Pedagogisk verksamhet och politik
Det är viktigt att analysera innehållet i den pedagogiska verksamheten som förmedlas  med skolspråket. Man kan i Bourdieus resonemang se att han menar att ansvariga anser att man ska lägga kraft på det sätt som läroplansansvariga menar att man ska lära, och att "kunskapen" förmedlas på ett för samhället godkänt sätt, ex genom "katederundervisning" eller elevaktiva metoder. Här spelar politiska ideal in och olika föreställningar bestämmer inriktningen. 

Den godkända lärandet avspeglas i våra kursplaner förstås, men vägen dit finns inte utstakad. Den är inte heller lätt att definiera, då man "endast" tittar på resultatet inte vägen. I det politiska spelet fokuserar man till olika förutsättningar beroende på politisk förankring man har. Varje läroplan och kursplaner har en politisk stämpel utifrån politiska föreställningar.

"Skolan styrs av läroplaner och kursplaner som är framtagna och reglerade centralt. De är politiska dokument som trots att de är centralt fastställda ger stort utrymme för egna tolkningar för varje skola och till och med för varje enskild pedagog". (Colnerud och; Granström 2008)***
*** Professorer i pedagogik Linköpings universitet