Villfarelser

Återpublicering

"Skolans utveckling påverkas av sociala, ekonomiska och kulturella strukturer. Men det får inte hindra alla oss som arbetar med skolan att göra allt vi kan för att eleverna ska få det de har rätt till," säger Peter Fredriksson, generaldirektör Skolverket.

Ett ganska intressant uttalande om man känner till skolas tendens att isolera sig från samhället och sluta de egna leden. Om det förhåller sig som generaldirektören säger så skulle skolan i mina ögon se ganska annorlunda ut. Vi skulle ha en helt annan inställning till IKT, samtida företeelser i skolan än vad man nu har, dessutom med flera andra saker.

Bilder www.google.com

Från näringslivet brukar man säga att skolan lever ett eget liv, där elevernas kunskaper och färdigheter inte så ofta kan användas i arbetslivet efter avslutad skolgång, undantaget då yrkeslinjer förstås. Detta menar jag är ett bevis på att skolans plats i samhället inte är optimal för att förbereda eleverna för det kommande arbetslivet. Dock skönjas en ljusning med ett närmande till arbetslivet igen.

Peter Fredriksson har dock helt rätt i en sak: "Om inte skolhuvudmannen har god kunskap om vilka behov det finns ute i skolorna så kan heller inte resurserna fördelas bra. Resultatet blir elever som misslyckas för att lärare och rektorer inte har rätt förutsättningar att ge eleverna bra undervisning".

Men den övergripande organisation för t ex den svenska grundskolan som man skapat gör att man inte har någon reell påverkansfaktor, då man i många delar är självstyrande i kommunerna. Så allt tal att alla ska ha goda kunskaper styrs av resurserna som man tillför.

"Skolverket vill ha bättre balans mellan faktakunskaper och förmågor, tydligare skillnader mellan vad elever i olika årskurser förväntas kunna och förbättrade kunskapskrav för att underlätta betygsättningen", skriver Peter Fredriksson, generaldirektör Skolverket i ett pressklipp.

Att uttrycka sig så här när det råder lärarbrist, där behöriga lärare ersätts med personer som inte är behöriga, som oftast saknar pedagogisk högskoleutbildning och som inte får sätta betyg, och dessutom anställs ett år i taget. Dessutom har de troligen inte haft någon utbildning i läroplansarbete. Konsekvensen av detta blir då att en behöriga lärare ska sätta betyg, kanske på elever denne aldrig träffat på allvar i skolarbetet . Underlättar man betygsättningen på detta vis, kan man undra? Har han inte förstått att det snart saknas 70 000 behöriga lärare? I Skolverkets korridorer har man önskningar och tro på en ny värld - kanske en sagovärld, vad vet jag. Man talar fortfarande i termer som att alla lärare i skolan är utbildade och har legitimation.

Tyvärr har denna generaldirektör inget nytt att komma med utan upprepar det man sagt under de senaste decennierna. För mig verkar allt ha stagnerat och han upprepar allt igen bara för att ha något att säga, menar jag. Allt visar på den utifrånbetraktelse han gör från sin position.

Vi lärare ser ännu mera hur skolmyndigheterna avlägsnar sig från vardagsarbetet i skolan. De talar till oss, men inte med oss. Man talar om förbättrade kunskapskrav för att underlätta betygsättningen. Man kan se de statiska kraven man ställer upp som ett bevis på kunskap. Många av dessa "kunskapskrav" är helt klart missvisande och är dessutom tillbakablickande, menar jag.

Jag behandlade skolmyndigheternas "kunskapslistor" i tidigare inlägg , då som nu, medan vi som arbetar med eleverna ser helt andra bevis på dynamisk kunskap, där man kan ge och ta i dialog utan att snegla åt tankar på hur man ska klara sig bättre än sina kamrater i skolan.
Det är bättre att förbättra sig tillsammans med sina kamrater än att vara "löshästar". Att lära tillsammans blir en mycket bredare bas att stå på, det vet man av forskningen. Kunskaper i vardagen ser helt annorlunda ut, där dialog och samarbete för kunskapsnivån till högre höjder. Inte statiska listor med krav från en gången tid.