Hjärnforskningen går skolan förbi?

I det här inlägget tar jag upp lite funderingar om hur hjärnforskningen påverkat skolan och skolans pedagogik. Hjärnforskare har i flera decennier försök få sina rön intressanta för skolan. Enligt mitt sätt att se, med begränsad framgång. Kanske för att man upplever ett glapp mellan forskarnas teorier och rön och praktiken i skolan.

"Vi närmast översköljs av forskning om hjärnan i offentligheten. Samtidigt finns det de som menar att skolan stänger ute denna kunskap." Hur går det ihop, frågar sig Eric Cardelús 2021

Neurovetenskap
"Att  det behövs mer neurovetenskap inom skolan har hörts länge. Frågan är dock om det stämmer att neurovetenskapen hållits utanför skoldebatten, skolbesluten och skolpraktiken. Är verkligen hjärnan ”ett pedagogiskt slagfält”, som det sagts? I så fall – varför?" (Lindgren, 2012; Skogstad 2019).

Bilder www.google.com

Hur upplevs denna hantering för många som betraktar skolan utifrån?
"Parallellt har vi budskapet att skolan, lärarna, skolan och lärarutbildningen i hög grad slagit dövörat till denna forskning. Hur hänger det ihop? Kanske har vi att göra med svårförenliga verklighetsbeskrivningar och förväntningar, att positioner sällan översätts mellan fält. Kanske misstar vi oss på öppenheten och vidsyntheten, i det här fallet inom akademi och förvaltning". (Eric Cardelús 2021)

Nytt lärarfält?
Man kan spekulera över varför olika hjärnforskare "faller i trappan" när de vill att skolan ska ta åt sig dessa rön. En fundering som jag har, är att lärarna säkert känner osäkerhet och inte  känner sig bekväma inom dessa medicinska sfärer. Som lärare hamnar man i ett nytt landskap och upplever kanske att de inte har kunskaper för detta och hur man pedagogiskt ska omvandla och se vägen "framåt".

Inverkar könsskillnader i praktiken?
Markus Heilig (2018), hjärnforskare Linköpings universitet,  menar även att det behövs mer struktur, eller ordning och reda i skolan, speciellt för pojkarnas skull. Han slår fast att framloben mognar senare hos pojkar än hos flickor, en synnerligen välkänd iakttagelse, även om den här har grundas i just neurovetenskap.

Utan en fungerande framlob beter sig elever rörigt och störigt, blir skolans ”busiga pojkar”, som det traditionellt brukar beskrivas. Då brister konsekvenstänkandet. Dessutom behövs mer motion för hjärnan, en vida spridd sanning som löpt med oss sedan antiken, exempelvis i det välkända mottot ”mens sana in corpore sano”.*
* (”du skall bedja för att få en sund själ i en sund kropp”.)

Heilig  antyder även neurovetenskapens undanskymda roll i skolan, att det råder ett ”tabu” i att erkänna biologiska skillnader i skolan. 

Det Heilig tar upp, att pojkar och flickor har könsskillnader inom olika fält, ibland genom mognadsfaktorer. Att visa könsskillnader betyder ju inte att de får olika människovärde. Tyvärr tror jag rädslan bottnar i att man ska behandla dessa olika och framstå som orättvis som ett exempel.

Flera forskare
"Som lekman inom neurovetenskap, kan jag lätt nämna flera hjärnforskare och har använt dem i undervisning, både nu och då. Säkert är jag inte unik. Även dagens ”pedagogiska superstar”, John Hattie (2014), stöder många av sina rön och resonemang på neurovetenskap och dess tillämpade systerdisciplin, kognitionsvetenskap. Så neurovetenskap förekommer flitigt, även om enskilda forskare kanske inte tycks få tillräckligt mycket exponering och inflytande i skolsammanhang". (Eric Cardelús 2021)

Hatties forskningsansatser har ställt mycket på sin spets. Värderingen av läxor, sommarskola kvarsittning, och gruppindelening som ex, där olika föreställningar alltid framställt bland annat läxor som effektiva i inlärningssyfte. När det gäller individfaktorer spelar elevernas egenskaper och erfarenheter mindre roll. Kön, kost- eller motionsvanor visar sig exempelvis ha liten betydelse. Tvärt emot vedertagna sanningar. Hans slutsatser innefattar neurovetenskap, vilket är ett stort fält att ta till sig och implementera i skolan. Man kanske då måste omvärdera i grunden och ta en annan väg. När man gör detta kan man vara ute på okänd och ibland "minerad" mark, där kollegors åsikter kan vara helt avgörande.

Björn Kindenberg är lärare och licentiand i språkdidaktik säger. "En medvetenhet om att arbetsminne är en neurovetenskaplig metafor skulle, tror jag, göra det lättare för oss som lärare att på ett avmystifierat sätt förhålla oss till den i undervisning. Troligen skulle ett sådant förhållningssätt exempelvis göra det lättare att se vikten av att undervisningen inriktas på helhetsförståelse, så som diskuteras av kognitionsvetaren Peter Gärdenfors i boken Lusten att förstå (2010), istället för att se arbetsminnet som en isolerad komponent som kan tränas upp med minnesträningsprogram"

Olika faktorer skymmer sikten
I  skolan värld finns det många föreställningar som blivit sanningar. En tydlig "sanning" är att det går att nöta in saker fritt från redundans och att denna innötning leder till kunskap" och att det tränar arbetsminnet.

En annan är att eleven sitter hemma och arbetar utan lärare och det likställs med skolundervisning. Om detta anses var effektivt, varför ska då eleven vistas i ett klassrum, det kan man undra om man vill hårdra det hela. Än finns mycket att göra för att bryta ner gamla förställningar. Vi har ju redan nu flera svar i pandemins spår.

Vem bär skulden?
"Är det återigen flumpedagogerna, det diffusa pedagogiska etablissemanget som sägs styra och ställa i lönndom? Svårt att bevisa eller ens diskutera det, eftersom flumpedagogerna inte svarar på tilltal eller tillmäle. Rollen som utpekad skolförstörare lockar föga". (Eric Cardelús 2021)

Skoltraditionen
Skoltraditionen, pedagogiska sanningar, "så här gör vi på dem här skolan", som exempel, är faktorer som inverkar. Även läraryrket överförs till stor del av de äldre lärarna i professionen över tid ute i verkligheten. Detta avspeglas ofta i kollegiet  hur diskussioner förs och överförs till de "nya". Vilka regler och ideal som ska gälla, både synliga och osynliga, och som indirekt styr verksamheten. Här finns mycket fortsatt att göra.

Källor
Cardelús Eric (2021), Är hjärnan verkligen ett pedagogiskt slagfält, - artikel

Cardelús, E. (2021)”Framgångsrika flickor och floppande pojkar”- artikel

Hattie, J. & Yates, G. (2014). Hur vi lär: synligt lärande och vetenskapen om våra lärprocesser. 

Heilig, M. (2018). Hon, han och hjärnan.

Lindgren, K (2012-05-16). Hjärnan – ett pedagogiskt slagfält.

Skogstad, I. (2019). Isak Skogstads obekväma sanningar om skolan: en debattbok.

Selsfors Helena (2019), Lärarkollegiet som ett forum för utvecklingsarbete