Kan SOU 2022:53 förändra något? - Statens ansvar för skolan – ett besluts- och kunskapsunderlag

 Det här inlägget handlar om den nya utredningen om ökat statligt ansvar för skolan. Som i mina ögon ansluter till OECD rapport om den svenska skolan 2015. Jag har gjort några nedslag i rapportens mer än 600 sidor. För att få en helhetsbild måste man se hela rapporten. De som följt skoldebatten har det lättare att följa resonemanget, då mycket i denna rapport följer OECD rapport om den svenska skolan. Andra saker är igenkännbara, som lärarutbildning, lärarrollen, skolresultat PISA, likvärdighet, rektorsrollen, friskolor mm.

Den stora frågan
Den stora frågan är dock om denna utredning ska bli en ny hyllvärmare med de tidigare man gjort om skolan, undrar jag. Som vanligt pratas det gärna om utredningarna innan de är klara, men när de väl är presenterade faller de ofta snart i glömska. Resultatet av dem blir nästan alltid bara notiser i referenser sedan har jag insett. Nog stämmer det man ofta säger, att Sverige är världsbäst på att starta utredningar om det mesta, men resultaten av dessa är mycket skiftande.

Utredningen om ökat statligt ansvar för skolan.
Regeringen beslutade den 22 december 2020 att ge en särskild utredare i uppdrag att ta fram ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för ett statligt huvudmannaskap för skolan. Samma dag förordnades generaldirektören Thomas Persson som särskild utredare. Utredningen har antagit namnet Utredningen om ökat statligt ansvar för skolan. Den 10 mars 2022 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv och utredningstiden förlängdes till och med den 21 oktober 2022. Uppdraget utökades också så att beslutsunderlaget även ska innehålla andra alternativ som stärker statens ansvar för skolan utöver att staten blir huvudman.

Bilder www.google.com

Utredningens syfte
”Denna utredning har till uppdrag att ta fram ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för ett statligt huvudmannaskap eller ett stärkt statligt ansvar för skolan. Syftet är att ge bättre förutsättningar för en mer likvärdig skola av hög kvalitet. En förutsättning för det är i sin tur att skolan är en attraktiv arbetsplats för lärare och skolledare, där de vill arbeta kvar” (SOU 2022:53 s 106)

Undersökningen uttalar lärarrollen
När det gäller lärarrollens utveckling beskriver Utredningen om skolans kommunalisering SOU 2014:5 hur lärares professionalism i och med 1990-talets reformer gick från att vara avgränsad till att bli utvidgad. Med en avgränsad professionalism fokuserar läraren på att vara en skicklig klassrumspedagog, medan den utvidgade professionalismen förutsätter samarbete, framförhållning och flexibilitet. Liksom rektorsrollen har lärarrollen sedan utvecklats ytterligare, och lärare behöver i dag både vara skickliga ämnesdidaktiker i det egna klassrummet och kunna medverka i gemensam skolutveckling.

Lärarnas handlingsutrymme har minskat
I Utredningen om skolans kommunalisering SOU 2014:5 dras slutsatsen att lärarnas och rektorernas professionella handlingsutrymme reducerades under 2000-talet.

”Statligt initierade aktiviteter som kvalitetsinriktad verksamhet i olika tappningar, skolinspektion, nationella prov och individuella utvecklingsplaner lyfts fram som orsaker till minskningen av lärarnas professionella handlingsutrymme. (SOU 2022:53 s 111)

Attraktivt läraryrke?
”För att läraryrket ska vara attraktivt måste det professionella handlingsutrymmet värnas. En styrnings- och strukturreform behöver bygga på tillit till skolprofessionerna och ge dem goda förutsättningar att ägna sin tid åt att bedriva och utveckla undervisning av hög kvalité”.  (SOU 2022:53 s 112)

Det går lätt att se att denna utredning Utredningen om ökat statligt ansvar för skolan, anknyter till OECD rapport (2015) där man talar om läraryrket, likvärdighet och kompensatorisk utbildning. Jag menar att en ny utredning som säger samma sak är inte garanten för att man får någon förändring. Men utredarna har förstås att göra om detta ska förverkligas?

Likvärdigheten i skolan har försämrats
Skolan har potential att utjämna livschanser och ge elever möjlighet att i högre grad själva utforma sin framtida tillvaro. För att skolan ska ha denna utjämnande effekt krävs att alla elever har lika tillgång till utbildning av hög kvalitet, oavsett vilka de är och var de bor och går i skolan. Utbildningen bör dessutom uppväga elevers olika förutsättningar så att alla elever får möjlighet att lyckas. Under de senaste decennierna har flera utredningar och rapporter visat att skolan inte är tillräckligt likvärdig.  (SOU 2022:53)

Det är säkert bra att konstatera detta, men prat och ingen "verkstad" förändrar ju ingenting. OECD-rapporten har för de flesta gått förbi. Detta vet vi av erfarenhet vi som arbetar eller har arbetat i skolan.

Utbildningen ska vara kompensatorisk?
Det innebär att barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. Det innebär också att utbildningen ska sträva efter att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Studier visar att elever med en svagare socioekonomisk bakgrund har sämre förutsättningar att lyckas i skolan än elever med en starkare socioekonomisk bakgrund. (SOU 2022:53)

Egentligen samma kommentar som den ovan, varför ser vi inga åtgärder i volym i skolorna?

Rollfördelningen stat och kommun "haltar"
Rollfördelningen mellan stat och kommun är inte oproblematisk, enligt OECD, som menar att det finns oklarheter på flera nivåer i styrkedjan. En sådan oklarhet gäller ansvarsfördelningen mellan staten och den lokala nivån. Trots att kommunen har fullt ansvar för att uppfylla de mål och prioriteringar som ställs upp av staten, är detta inte tydligt för alla som arbetar på den lokala nivån. Det faktum att staten under senare år har initierat tydligare styrning, större kontroll och mer stöd, kan ha bidragit till uppfattningen att det är staten som har det slutgiltiga ansvaret för måluppfyllelsen i skolorna. (OECD (2015) Rapport om den svenska skolan)

Rektorers utrymme - roll och ansvar är ett problem
När det gäller rektorer lyfter OECD fram de svenska rektorernas breda roll och omfattande ansvar som ett problem. Svenska rektorer är såväl kommunala tjänstepersoner som pedagogiska ledare och chefer för lärare och annan personal. I deras övergripande ansvar ingår skolenhetens interna organisation, verksamhetens måluppfyllelse och att säkerställa undervisningens kvalitet. Vidare har rektorerna ansvar för sin skolenhet vad gäller budget, personal, arbetsorganisation, arbetsmiljö, utveckling av utbildningen och systematiskt kvalitetsarbete. (SOU 2022:53 s 152)

Rektorerna saknar utrymme för det pedagogiska ledarskapet
 Rektorn ska leda och samordna det pedagogiska arbetet på skolenheten, och se till att utbildningen utvecklas. Rektorn har därmed en nyckelfunktion i arbetet med att hålla hög kvalitet i undervisningen. Därför är det bekymmersamt att rektorernas arbetstid, liksom lärarnas, över tid har fyllts av fler andra arbetsuppgifter. En konsekvens är att många rektorer har svårt att hitta tid för det pedagogiska ledarskapet.

Min kommentar
Rapporten är mycket omfattande, men också upplysande. Den får mera tyngd i att den tar avstamp i OECD-rapporten (2015). Men även hänvisar till SOU 2014:5, kommunaliseringen. I mina ögon är det katastrofalt att rektorer inte kan fullfölja sitt pedagogiska uppdrag. Här har man i årtionden underlåtit att möjliggöra detta. Att man bara konstaterat att rektorer har det pedagogiska ansvaret utan att man tagit i frågan blir nästan kriminellt och skuldbeläggande av denna yrkeskår, anser jag. Om man som rektor inte kan leda utvecklingen vad tjänar då mycket av skolans uppdrag till? I praktiken är det säkert så att många rektorer inte besökt klassrummen och sett läraren undervisa på åratal. Hur ska man då kunna föra det pedagogiska arbetet framåt på en skola, kan man fråga sig? Detta påvisas i rapporten.

Rapport SOU 2022:53 om ökat statligt ansvar för skolan
SOU 2014:5 Staten får inte abdikera

 Källor

OECD (2015) Rapport om den svenska skolan
SOU 2022:53 Statens ansvar för skolan – ett besluts- och kunskapsunderlag
SOU 2014:5 Utredning om skolans kommunalisering - Staten får inte abdikera