En dutt här och en dutt där under snart 50 år

Ser man tillbaka på datoriseringen av skolan, så ser man snabbt att det inte finns någon röd tråd. I stället ser man spretande projekt ofta färgade av tiden och tidsandan. Datoriseringen av skolan har i stora delar sjösatts uppifrån på en mycket krokig väg, anser jag. Man var från början villrådig vilken väg man skulle ta därav "hattandet". Har vi förvaltat de snart 50 åren som gått, kan man undra?

De första datorerna
De första datorerna infördes på 1970-talet i den svenska skolan men det var först 10 år senare som datorn på allvar började användas som pedagogiskt hjälpmedel i undervisningen. I början av 1980-talet handlade diskussionerna mycket om vilka datorer som var bäst, vilket operativsystem som var lämpligast, och vilket programspråk som skulle användas. Det märktes på de flesta projekt som dök upp och försvann.

PRINCESS-projektet (Project for Research on INteractive Computer-based Education SystemS), DIS (Datorn I Skolan). PRODIS (PROgramvara och Datorutrustning I Skolan), TUDIS (TeknikUpphandling Datorn I Skolan), COMPIS (COMPuter In School). DPG (DataProgramGruppen). DOS (Datorn Och Skolan), ITiS (IT i skolan)

Bilder www.google.com

Från 1970-talet och framåt så ser man att det under årens lopp gjorts satsningar på datorer och annan teknisk utrustning. I det första skedet av försöksverksamheten koncentrerades intresset till datatekniken, datorer och programvara. Intresset för lärares fortbildning var i det närmast obefintligt. 1984 gav SÖ (Skolöverstyrelsen) ut studieplanen ”Datalära i grundskolan” för grundskolans högstadium.

Under lång tid var det viktigare vad datorerna hade invändigt, man studerade "ettor och nollor", man försökte förstå hur datorerna fungerade tekniskt, man diskuterade länge vilket datorsystem som var "bäst. Flera olika "läger"  försenade hela processen, menar jag.

DIS
Ett omfattande projekt under 1970-talet fick benämningen DIS (Datorn I Skolan). Resultaten från denna studie påverkar fortfarande dataundervisningen i våra skolor. Syftet med projektet var att studera ”de pedagogiska konsekvenserna av datoriseringen, det vill säga påverkan på undervisningens innehåll, organisation och metodik samt på fortbildning och läromedel (Skolöverstyrelsen, 1980 b, s. 1)

DOS
”Datorn Och Skolan”, DOS, som genomfördes 1988/89–1990/91. Detta var ett treårsprojekt vars huvudsyfte var att generera erfarenheter inför det fortsatta arbetet med datoranvändning i undervisningen. Arbetet på central nivå ,SÖ:s DOS-grupp arbetade under första året mest med direkt stöd till lärarna.

ITiS
Regeringen satsar 1,5 miljarder kronor med början år 1999 - 2002, på utveckling av informationsteknik (IT) i skolan. Lärarna erbjöds fortbildning under arbetstid och de får även förfoga över en multimediadator i hemmet. Ett viktigt mål är att förbättra lärarnas förutsättningar att utnyttja IT som ett verktyg för lärandet. 

Det måste sägas att ITiS skulle vara mera än ett dataprojekt. Man ville erbjuda lärarna att ändra sitt sätt att undervisa så att man kunde använda datorerna effektivt och kraftfullt i undervisningen. Tyvärr tog datorer och de projekt lärarna gjorde över och därmed uttalades i folkmun att ITiS var ett dataprojekt, med tilldelning av datorer för lärarna.

Delegationen för IT i skolan, ITiS, hade lagt fram ett program, som omfattade 60.000 av landets lärare och skolor i alla kommuner. Lärarna erbjuds fortbildning under arbetstid och får möjlighet att använda en multimediadator i hemmet. Alla skolor ska få Internetuppkoppling och alla elever en e-postadress.

Avtryck eller spår i sanden
Nu skriver vi år 2020 och det är lätt att konstatera att lång tid har gått sedan begynnelsen på 1970-talet. Fokus på det tekniska delen av datoranvändningen har hängt med länge ända till vår tid. Nu är den senaste trenden, programmering, från tidig ålder, för att förstå vad som händer i processen. Att lära sig att programmera är förstås bra, men det  finns mycket  att göra med "vanlig" datorhantering, som stöd i skolarbetet. Då menar jag inte att bara använda datorn som anteckningsblock utan som ett verkligt hjälpmedel i skolarbetet.

Man kan få bra kunskap i olika processer som kan simuleras med hjälp av dator. Alla behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Det går lätt att konstatera att mycket av det man sysslat med under de snart 50 år som gått sedan man började med datorer i skolan, har satt få beständiga spår. Ska jag vara krass så har det mesta inte ens lämnat några spår i sanden.

År 2022 är det dags för en nationell plan för datorhantering, DigiPlan, som då ska vara färdig. Nu tar man nya tag igen efter 14 år efter förra nationella satsningen. Det blir intressant att se om cirkel är sluten och vi är tillbaka med den tekniska sidan av datorhanteringen på allvar. "Ettor och nollor", förstå programmeringsspråk mm. Vi som varit med ett tag kommer ihåg satsningen med programmeringsspråket Basic. Det försvann det också i sanden. Kvar är att använda datorn mest som anteckningsblock. Har vi gjort något som tillför ändamålsenlig verklig  kunskap om datoranvändning för alla elever och lärare, det är min slutfråga?

Det fanns en ljusning i mörkret några år
Den 17 november 2005 fick Myndigheten för skolutveckling uppdraget av regeringen att skapa och tillhandahålla ”IT-baserade verktyg som kan användas i förskolors och skolors egna kompetensutveckling inom IT-området”

PIM
Kompetensutveckling PIM stod för ”praktisk it- och mediekompetens” och var tio handledningar på internet som visade hur olika programvaror kunde användas praktiskt i skolans verksamhet. Sveriges kommuner och friskolor kunde också använda PIM för kompetensutveckling och examinera sina pedagoger på fem olika nivåer.Till dags datum är det 135 kommuner med tillsammans cirka 90 000 pedagoger som studerat i PIM:s examinationsmiljö. 

Multimediabyrån
Var internetplattformen där lärare kunde utbilda sig genom kurser, använda fria program och utbildningsexempel för att kunna använda i skolan i olika projekt och arbetsområden.
En hel "katalog" fanns med olika tips, kurser och färdiga utbildningspaket. En plattform som utvecklades över tid.

Tyvärr är båda dessa internetplattformar avvecklade av skolverket. Det är typiskt för Sverige och svenska skolan att avveckla användbara webbplatser för fortbildning innan man har utvecklat något bättre. Konceptet med interaktiva plattformar vars innehåll var direkt användbart i klassrummen, var ett elegant sätt att nå alla lärare.