Att leva i tiden – människans största problem

Alla människor väljer företrädelsevis det kända och trygga framför att pröva nya saker och “kasta sig ut” i det okända. Detta är ofta ett faktum om man får välja själv. Detta är allmänmänskligt beteende som säkert var en överlevnadsfaktor i gamla tider.

Vi nutidsmänniskor “överlever” inte i det långa loppet om vi inte följer med vår tid. Inte så att vi utsätts för något farligt för det, utan att vi kommer att ha alltför "lite att säga” som intresserar vår omgivning.

 Ofta i arbetslivet ställs människor inför valet att förändra sig eller att kanske sluta sin anställning. Arbetar man i ex industrin så drabbas man själv, arbetar man i skolan så påverkar man även andra. I skolans värld är det sällan så drastiskt då man oftast arbetar kvar ändå, då man som lärare har “pedagogisk frihet”, dvs. man får själv välja och utföra sitt arbete “lite på egna villkor”.

Problemet med skolan är att man ibland inte ser skogen för alla träd, man pusslar små lösryckta bitar till en enhet som ska gagna eleverna i deras framtida yrkesliv.

 Har man valt en väg, där elever inte “får” utnyttja ex datatekniken eller att arbeta undersökande i sitt skolarbete på ett pedagogiskt sätt, så arbetar man inte i tiden. Det får inte vara så att man som pedagog kanske då hänvisar till sin pedagogiska frihet ex i detta fall. Då menar jag att man bryter mot skolans idé som var och är att förbereda eleverna för samhället, det nuvarande och helst om man kan mot det framtida.

Lärarens uppdrag i ett nötskal är att ligga i “framkant” med tiden, då vi utbildar elever för ett framtida yrkesliv 5 -10-15 år fram i tiden. Med detta följer ett stort ansvar som man lätt kan glömma i vardagen.

Alla våra elever måste ha den allra bästa utbildning och de bästa möjligheterna man kan ge. De ska inom en snar framtid “ta över” vårt samhälle och “driva” det vidare på ett bra sätt. Vi kan fortsättningsvis inte ha den mängd  elever som efter avslutad skolgång känner sig misslyckade  Vi har inte råd med detta i vårt lilla land inte ens nu. Fortsätter skolan på den inslagna vägen att distansera sig från samtiden genom ålderdomliga pedagogiska metoder då blir allt mycket värre inom en snar framtid, då vårt samhälle utvecklas allt snabbare. Skolan får då allt mindre utrymme att verka i tiden och blir i stället en plats där man måste “överleva” tills man åter på allvar tar plats i det samtida samhället.