De invigda och de som står utanför

Vårt samhälle digitaliseras mer och mer för var dag som går. Många tjänster underlättas genom att man är “invigd”, dvs att man behärskar IKT-tekniken.

Man brukar säga att datatekniken är en generationsfråga och till viss del är den nog det om man ser till den äldsta befolkningen. Men att bara konstatera att så är det är att göra det lite lätt förs sig., Det finns flera faktorer som spelar in, som intresse, svårt med digitala färdigheter, vill behålla de gamla sätten att arbeta på, rädd att “förlora greppet” osv.

Om man nu tittar på skolan, så finns i dagsläget fortfarande ofta stora brister i kunnandet. Att som lärare ta avstånd från att använda datortekniken för eleverna är snudd på “tjänstefel” menar jag. Det räcker inte nu längre att kunna skriva ett ordbehandlingsdokument för att man ska kunna säga att man behärskar datortekniken. Nu använder man som lärare ofta de vanliga manuella pedagogiska metoderna på datorlektionerna precis som på övriga lektioner. Detta blir en följd av att man inte fullt ut behärskar tekniken.

I vår nuvarande värld harr olika möjligheter på Internet blivit allt viktigare. I skolan måste man då kunna undervisa i konsten att använda dessa på ett säkert sätt. I nuläget sker detta bara marginellt, menar jag. På de flesta ställen använder man tekniken när man känner att man måste och då ofta som ordbehandling

En positiv trend har inletts i de lägre klasserna med Arne Tragetons metod “Att skriva sig till läsning”. Med de nya läsplattorna har en väg öppnats för detta. Men som vanligt kan man inte förväxla teknik med pedagogik. Ingen teknisk innovation kan stå “ensam” i vår skola, utan en genomtänkt pedagogisk metod blir det bara en “pryl till”. Att onyanserat överlåta tekniken helt och hållet i elevernas händer blir snart mera ett hinder än ett medel.

Arne Tragetons metod bygger på att kompensera elevers finmotorik, den är som bekant mycket olika utvecklad. Han vill att eleverna ska använda språket och skriften på ett optimalt sätt utan att eleverna hindras av motoriska problem, dvs koncentrera sig på att forma bokstäver i stället för språkbehandling.

Skolan måste mad alla medel använda IKT-tekniken, har jag tidigare sagt i flera inlägg, men detta kräver väl utbildade lärare som använder en optimal pedagogik för ändamålet  Lärarna måste se datortekniken i hela sin vidd för att kunna utveckla skolan.

Att tro att man “undervisar” på ett modernt sätt genom att eleverna är utlämnade till vad som finns installerat och det som kan användas på läsplattorna blir lite snett. Det är ju faktiskt läraren som vet vad “slutresultatet” ska bli av läs- och skrivinlärningen. Man få aldrig glömma att många dataprogram är konstruerade av personer utan pedagogisk utbildning. Att bara ta “gudskelov” i hågen och sätta igång för att själv som lärare framstå som framtidsinriktad, blir att flytta fokus från eleverna. Detta tillför ingenting, det finns det otaliga “projekt” som bevis på.

Om läraren inte är kunnig i IKT-tekniken, så hjälper inga lösningar i världen, för att pedagogiskt kunna använda dem.