Vilken skola vill våra elever ha?

Får eleverna välja hur skolan ska se ut, så säger man inte flera raster eller lektioner där man får göra vad man vill. Våra elever är klokare än så. Man poängterar saker som trivsel, god skolmiljö. kunniga och trevliga lärare, lärare som är positiva och intresserade av eleverna.

Man poängterar också att läraren skall vara stödjande och en viktig person i klassrummet. När det gäller undervisningens uppläggning går förstås meningarna isär. Detta är naturligt eftersom vi alla är olika och lär på ett personligt sätt. Här får man ett spektrum från lärarledd undervisning till undersökande arbetssätt, dock vill man inte arbeta enskilt eller i grupp utan lärarstöd.

I det eleverna uttryckt ligger en positiv och människocentrerad ingångspunkt. Man vill ha vuxenstödet i skolan, men inte på det “gamla” sättet där läraren “bestämde allt”.

 Våra elever har många intressen och har ofta god tillgång till olika media och en kunskap om villkoren för ungdomar i dag. Erfarenheter som skolan sällan tar fasta på, då man som lärare inte ser att det tillhör “kursen”. Man glömmer då bort att “kursen” alltid varit ett sätt att närma sig samhällets villkor. Inget läromedel är “up to date” när det gäller att spegla vårt föränderliga samhälle, men eleverna har åsikter och funderingar om vårt samhälle som man kan bygga mycket skolundervisning omkring.

Är detta bara mina åsikter? Nej långt ifrån, då det finns mycket skolforskning som både stödjer elevernas bild av sin skola och min redogörelse här. Problemet är mångfacetterat för skolans framtid, föråldrade läromedel som konserverar, en fixering vid tryckta media och manuella tidsödande metoder, en föråldrad lärarutbildning är konserverande, skolan som arbetsplats är ofta mycket traditionell, allt detta tillsammans blir då föga framtidsinriktat. En skola som vilar på pedagogiska metoder som är 40 – 50 år gamla kan inte matcha vår samtid och våra livsvillkor. Vi måste bokstavligen öppna skolans fönster och dörrar för samhället därute, annars kommer skolan snart att inte ha något av värde att säga våra elever.