Är datorn ett intelligent hjälpmedel för den enskilde?

Datorn  kom in i skolverksamheten först som en “hjälplärare, dvs den skulle träna eleverna till kunskap. På många håll blev datorn en apparat som skull träna in moment som läraren genom sin pedagogik misslyckades med. Eleverna uppmanades att gå till datorn och träna, “nöta” , in olika kunskapsområden. Den pedagogiska inriktning som låg bakom detta var behaviorismen , som i sin ursprungliga form såg individen som en “tom låda” som skulle fyllas på med “kunskap”. För att göra detta skulle man bana olika moment till utantillärande, så att man kunde uppvisa en speciell färdighet. Det tragiska i denna hantering var att läraren egentligen frånsa sig sin profession till förmån för ett “innötande” datorprogram.

Nu har datorn gjort sitt inträde på allvar som personligt hjälpmedel för elever i behov av särskilt stöd. Tyvärr begår man ofta samma misstag igen och betraktar datorn som en intelligent maskin. Det är alltför vanligt att man ser datorns kompenserande förmåga som intelligens. På många håll utrustas den enskilde eleven med en dator for skolarbete, och sedan lämnas eleven att själv försöka utnyttja datorn till något bra.  En elev med dyslexi utan dator har dyslexi med dator också. I bland kan man ana att man tror att datorn på något sätt ska sudda ut handikappet så att allt blir bra.

I verkligheten blir den ofta ett hinder till om man inte tänker igenom den pedagogiska situationen för den enskilde eleven. En elev med dyslexi behöver ett regelbundet stöd även med dator. Eleven behöver smarta hjälpmedel som ex talsyntesprogram, möjlighet att spela in genomgångar, läshjälpmedel mm Förutom detta behöver eleven datorträning i hanterandet av datorn, god studieteknik med stödord, stödmeningar. En elev som har svårt att skriva för hand har ofta svårt att skriva längre texter på datorn också. God studieteknik är bland det viktigaste redskapet för eleven. Datorn hjälper eleven med lagring, uppläsning mm.

Att tro att en dator kan ersätta en duktig pedagog är snudd på tjänstefel, men mina ögon. Det är att tro att eleven med dator själv ska klara upp sitt lärande , medan man anser att övriga elever inte gör detta. Datorn är brukar jag säga “ en dum maskin som inte blir smartare än den som sitter framför den”. Med det menar jag att eleven ska kunna sköta datorn, veta hur man ska inhämta fakta och ha olika kunskaper och färdigheter. På datorns excellenta områden, sökning, kunskapsinhämtande mm, kan man ge eleven samma möjligheter som kamraterna. Har eleven tränats i detta av läraren, då kan datorn bli ett utmärkt kompenserande verktyg i lärandet. Vilket var syftet från början. Utan detta bara ett hinder.