Att förändra skolan är både lätt och svårt

Återpublicering

Rubriken antyder att det är en komplex bild när det gäller att utveckla skolan. Det första man måste göra är att rekrytera studenter som vill bli lärare, det förstår var och en. Receptet för detta är enkelt och har varit enkelt hela tiden. Det har vi alla som verkar eller har verkat i skolan insett. Men att genomföra detta betyder att man från stat och kommun först måste bita i det "sura äpplet", dvs att sätta anständiga löner för lärarna, skapa bättre arbetsförhållanden och att återupprätta den "pedagogiska friheten". Genom dessa tre åtgärder kommer man att få en välbehövlig statushöjning av yrket och därmed flera sökande till lärarutbildningarna. Lönen är viktig som en del inom denna ram. Tyvärr är man inte egentligen intresserade att bistå generellt från statsmakterna, pga. den stora kostnaden med anständiga löner för alla lärare. I stället försöker man dela upp lärarna så man kan belöna några få, vilket blir mycket billigare. Därtill "utser" man samtidigt många lärare till att vara ett B-lag, vilket är ett konstigt resonemang när lärarna ska "lyfta" skolan. Säkert kommer svar på resonemanget som ett brev på posten. "De som man belönat får då lyfta skolan", kanske man säger allt mera bittert.

Den pedagogiska friheten
Den pedagogiska friheten betyder att man som lärare kan verka utan den destruktiva "övervakning" som man skapat. I alla tider har läraren haft ansvar för att på bästa sätt, anpassat till sina elever, bedriva en effektiv undervisning. Mot detta står det centraliserade "matristänkandet", där man måste hitta fack för att "stoppa in elever", och genom detta beskriva deras "kunskaper" och fästa det i ett betyg som egentligen inte beskriver något mera än ett antal "ögonblicksbilder".

Bilder www.google.com

Kunskapsbegreppet
Jag kommer osökt in på kunskapsbegreppet. Det finns många tolkningar av kunskap, både ålderdomliga och modernare. De senare har kommit fram genom forskning inom skolans område och för en effektivare inlärning. Den traditionella synen på kunskap har vi haft sedan folkskolans tid och långt före den. Till en början lade man ner mycket kraft på att lära saker utantill. Man ville att eleverna skulle kunna återge fakta för att på så sätt visa att de "lärt" sig. Många år har gått sedan folkskolans tid och att upprepandet av statiska fakta har fortgått genom alla år. Nu ska man inte fördöma all memorering. Många är vi som haft stor nytta av multiplikationstabellerna, grammatik mm, som redskap i det dagliga livet.

Men även i våra dagar faller man ofta ner i samma fälla, där man vill att eleverna alltför ofta ska återge statiska fakta. Problemet med detta, menar jag, är att då är man färdig, när man angett det eftersökta fakta, det som läraren frågar efter. Man behöver då inte tänka mer på detta sedan, då man är "klar". Det andra kunskapsbegreppet innehåller processer och att "tänka vidare", dvs. man uppmanar eleverna att utveckla vad de kommit fram till. Här blir lärandet både en process och ett resultat. Moderna elevaktiva metoder förstärker detta sätt att lära och att tänka. Ibland finns inget förutbestämt svar utan eleverna kommer fram till något genom forskningsansatser. Sedan gäller det att pröva och testa det man kommit fram till om det är rimligt eller rent av godtagbart.

Stora påfrestningar
Det bekymmersamma är att med de påfrestningar som skolan kommer att bli utsatt för med ett ökande elevantal, kommer att gå ut över de pedagogiska metoderna, menar jag. Med större klasser kan man tvingas ta tillbaka att uteslutande undervisa "från katedern" för att kunna skapa en uthärdlig inlärningssituation.

Den stora utmaningen är att skapa en skola som är till för eleverna. Detta kommer att bli lättare sagt än gjort, då samhället inte kunnat åstadkomma detta tidigare med "svenska" elever. Alla förstår säkert hur läget nu har spetsat till sig. Enda lösningen i dagsläget är att ta in obehöriga i skolan, vilket inte kommer att öka på utvecklingstakten. Det kan också gå att rekrytera flyktingar som varit lärare i sitt hemland. Man får då ett slags hemspråksundervisning, men ett problem finns dock kvar och det är dessa lärares svenska som måste vara så god att de kan kommunicera med klasslärarna. Även om lärandets innersta väsen är likartat i alla länder, så finns det skillnader i utförande och bemötande.