Pedagogisk frihet

Uttrycket “pedagogisk frihet” används inom lärarprofessionen som ett uttryck för “frihet i lärarens val av pedagogik, arbetsformer och innehåll”. Men även om friheten att utforma arbetet kan vara betydande finns det begränsningar. “Tiden sätter gränser, vissa metoder skulle kräva mer tid och får därför ge vika för de mer traditionella som är lättare att avbryta. Det finns också praktiska rumsliga gränser. Vissa arbetsformer kräver bra bibliotek och god tillgång till datorer”. (Gunnel Ottersten 2004).

Bilder www.google.com

Finns den pedagogiska friheten efter Lgr 11?
Frågan är om inte den “verkliga” pedagogiska friheten minskat i betydande grad i spåren av alla nya reformer i skolans värld, kan jag misstänka. “Med den ”nya” läroplanen (Lgr 11) råder en omvänd ordning – läroplanens övergripande mål ska – enligt kursplanedirektiven – stödja sig på kursplanernas kunskapsmål. Detta innebär att skolans nuvarande styrdokument utgår från ett radikalt annorlunda läroplansbegrepp än tidigare”. (Ewald 2014, fil.dr och universitetslektor)

Mycket kraft har avsatts för att tolka och förstå alla ändringar som skett i denna nya inriktning. Alla lärare har måst inhämta innehållet i ett stort antal skrifter som rör skolans innehåll, ramar och direktiv. “Lärarna har avprofessionaliserats i takt med nya direktiv och ramar. Anpassning har krävts för att uppfylla kraven på fastslagna mål och modeller och all kraft har gått till lärarnas undervisningsobjekt.” (Carlgren, 2002, professor i pedagogik). Ingrid Carlgren talar om de förändringsdimensioner som lärararbetet nu måste inrikta sig på blir relationen till ramarna.
En stor osäkerhet kan bli följden, menar jag, beroende på att allt även ska tolkas på den kommunala nivån. Om tolkningar på de olika huvudmännens nivåer är svag eller uteblir, så faller allt ansvar på läraren för att tolka alla ramverk. Vi förstår då var och en att skolan riskerar att bli både konturlös och otydlig. Detta beror inte på att lärarna inte förmår hantera detta, utan att det blir för många tolkningar för att man ska kunna staka ut en riktning för skolan och lärandet, anser jag.

Den genomförda undervisningen
För att kunna genomföra undervisning i sin elevgrupp måste läraren ändå vila den på sin tolkning av direktiven, även om tolkningen blir högst personlig. ”Läraren måste välja både metod och avgränsning. Dessa val formas i lärarens tolkning av styrdokumenten. Vad som faktiskt sker i klassrummet är en blandning av lärarens intention och vad som kan genomföras i stunden. Det finns alltså en önskad plan, en planerad och så det som faktiskt sker”. (Imsen 1997)

I vilken grad läraren kan använda sin “verkliga” pedagogiska frihet beror alltså på hur han/hon tolkar styrdokumentens ramar och kan förhålla sig till dem. En betydande faktor i sammanhanget som forskningen visat är att lärarna ofta faller in i “olika” vanor, arbetssätt och metoder tidigt i sitt arbete. (Imsen 1997) “Det finns många faktorer som påverkar vad som blir den genomförda läroplanen då den i många stycken styrs av gammal vana. Många lärare finner tidigt sin stil och form och sedan håller sig till den”. Om det förefaller sig så blir frågan så klart. Finns det då någon verklig pedagogisk frihet egentligen? Jo viss frihet  finns förstås alltid för lärare att ta beslut, men är de då alltid grundade på pedagogiska och didaktiska “pelare”? Det är frågan.

Den verkliga pedagogiska frihetens grundbult ska i grunden stå för att läraren har frihet att variera sin undervisning, sina metoder och elevernas arbetssätt efter elevernas behov, anser jag. I denna frihet bör finnas, i mina ögon, en stor portion “tänka nytt” och följa tiden för att realisera just lärarens egna professionella möjligheter till förmån för ett effektivt lärande för eleverna. Att använda ordet pedagogisk frihet eller lärares “frirum” blir lite vanskligt och ibland helt felriktade om man använder dessa slentrianmässigt för all genomförd undervisning. Jag menar att verklig pedagogisk frihet inte ska omfattas av gamla vanor och gamla spår. Verklig pedagogisk frihet ska grunda sig på uttalade och framåtriktade pedagogiska metoder och didaktiska hänsyn för varje elevs bästa,  om orden ska ha något verklig betydelse, anser jag.