Är läraryrket fortfarande ett ensamarbete? Varför?

Rubriken är lite tillspetsad men har i grunden fortfarande aktualitet  Mycket av detta har sin grund i om  lärare  kan vara “kallade” eller att man mera har yrket bara som ett arbete. menar jag.  Med detta vill jag ha sagt att förutsättningarna för att bli lärare är olika för olika människor. Detta är viktigt menar jag för den skoldebatt som förs, och de reella förändringar man vill göra.

I debatten från lärarfacken har man påpekat det ökande administrativa arbetet. I många fall är dock syftet gott att involvera eleverna och deras vårdnadshavare i läroprocessen, vilket måste ses som positivt Tidigare i skolans historia fanns inget sådant medbestämmande. På de gamla ”kvartarnas” och de tidiga utvecklingssamtalens tid, redovisade läraren sin syn på eleven och den lilla tiden räckte sällan till någon djupare dialog. Av tradition ledde läraren och därtill talade mest på dessa “föräldrasamtal”.

Varför klagar man högljutt om reformer som är positiva? Felet om man skall kalla det så, beror på skolans oförmåga att förändra sig.

Läraryrket har i grunden alltid varit ett “ensamarbete” som riktats mot klassen. Ser man längre tillbaka, så satt lärarna ofta ensamma kvar i sina katedrar efter skoldagen och förberedde sina lektioner eller gjorde dessa hemma. Nu sitter man tillsammans i “arbetslag” på skolan och arbetar ofta enskilt. Man förbereder sina lektioner och sköter allt förberedelsearbete själv som tidigare. Så i grunden menar jag att inget har förändrat sig nämnvärt om man ser lite djupare.

Varför räcker tiden inte till att göra ett gott arbete?  Med den inställning man fortfarande ofta har, att man måste göra allt själv som tidigare, alla förberedelser, alla lektioner och därtill ett ökande administrativt åtagande. då får man mera att göra

En annan aspekt är att fortfarande bedrivs mycket av den administrativa skolverksamheten  i mötesform i skolan där allt ska meddelas muntligt. Detta är skolans sätt att hantera det mesta., nu och i gamla tider, trots alla nya sätt att kommunicera. På dessa möten skall man ofta sitta och anteckna det som man kunde få på papper direkt eller för den delen som datafil. Denna del tar åtskilligt med tid från lärarnas arbete för eleverna. och är sällan effektivt, enligt min erfarenhet. Visst måste man träffas när det behövs, men inte i den utsträckning som ibland görs. nu. Detta är en allmän uppfattning från många av mina kollegor.

Man kan ju ta bort något från lärarnas arbetsuppgifter säger många. Detta går i grunden inte, då många saker är lagstadgade. En debatterad fråga finns genomgående. Ska pedagogisk personal  bedriva rastvakt, bussvakt  och andra tillsynsuppgifter kan man fråga sig?  Nej menar jag, lärarnas tid skall användas till pedagogiska spörsmål för elevernas bästa.  Men visst kan lärare  ändå vistas bland eleverna utan att ha rollen av “polis”. Rastvakt säger ju vad det handlar om.

Finns det någon lösning på problemet? . Man kan t. ex rationalisera genom att arbeta i “riktiga” arbetslag, där man som lärare kan ha samma lektion flera gånger i olika elevgrupper, man kan låna ut material till sina kollegor. Därtill kan man variera gruppstorlekarna efter det man ska göra. Ska man visa film kan man göra det för flera klasser som exempel och då behövs kanske inte alla lärare för detta. De kan göra andra saker under tiden. Jag kan räkna upp flera sätt att arbeta på, men det kan räcka.

Den kraftfullaste möjligheten för lärarna är en förändring av lärarrollen., den pedagogiska lärarrollen.  Man behöver inte längre vara “bäst klassen”, den som har “all” kunskap. I moderna elevaktiva metoder behövs inte detta, Då lärarens förmedlande roll försvinner till förmån för strategens, coachens och samordnarens roll. Så visst finns det mycket att förändra i de traditionella mönstren. I alla elevaktiva system är läraren fortfarande pedagogen, med pedagogens insikter, det får man inte glömma. Man behöver inte “förlora greppet” bara för att man har en skola på elevernas villkor. Det finns många goda exempel på detta, men tyvärr inte som allmän regel.