Nu med facit i hand kan jag konstatera att något måste vara allvarligt fel i lärarförbunden.
Dessa två förbund har försökt bilda “opinion” genom att mest vädja till allmänheten i samhället, främst de som är utan reellt inflytande. Man har startat kampanjer som varit tandlösa. Man ska bland annat gilla lärarförbunden på Facebook, kommentera på Twitter och i olika chatsträngar. Till vad nytta kan man fråga sig?
Man byggde upp en introvert kanal, en “låtsasvärld” för “påhejare”, där många lärare kunde hurra för sina företrädare som visionärer. Man uppmuntrade lärare att stå och ropa i talkörer utanför kommunhusen. Man uppmuntrade lärare att medverka i tidningar och TV. Trots att man säkert förstod från början att det nästan var lönlöst i ett samhällsperspektiv. Att ropa sig “blå” ut i öknen lönar till intet, allt var bara en saga när det kom till kritan, en saga utan lyckligt slut ska jag tillägga.
Bild www.google.com
Man gjorde allt från lärarförbunden för att “sysselsätta” lärarna i tanken med “subverksamhet”, så de slapp tänka logiskt på löneproblemet. Man kan likna de vidtagna åtgärderna med Don Quijotes kamp mot väderkvarnarna. Man är fullt sysselsatt, med det gagnar till ingenting.
Man verkar inte på lärarförbunden ha förstått att politiker och andra företrädare säger det som förväntas av dem. Detta har åtminstone jag konstaterat. Att uttala sitt gillande för lärarna i ord kostar ju ingenting för någon.
Man har heller inte förstått på lärarförbunden verkar det, att SKL (Sveriges kommuner och landsting) har professionella förhandlare, eftersom alla kommuner och landsting ska ju i slutänden göra rätt för sig gentemot arbetstagarna. Då behöver man de bästa förhandlarna för att “hålla tillbaka” för stora krav från fackförbunden. En kommun har som bekant ansvar för mera än lönerna, allt måste vägas in. Detta är deras fokus.
Bild www.google.com
En företeelse som kom med IKT-tekniken är möjligheten att chatta, skriva inlägg på t ex. sociala medier. Dessa inlägg kan betraktas som en ventil att “släppa ut övertrycket”, över saker man irriteras över. Om det rör olika samhällsföreteelser så brukar man få stark genomslagskraft, åtminstone på webben.
Att använda samma kanaler för att protestera om t ex löner, lönar föga, då det som skrivs inte angår den stora allmänheten. Då blir det hela bara just en ventil, så allt kan återgå till det normala igen, så fort det går. Att uppmuntra lärarna att göra detta var förstås bortkastat eftersom man visste från början vad som skulle komma upp i dessa media, missnöje över löner och arbetsinnehåll.
Det var beklämmande att se företrädare för lärarförbunden stå framför TV-kamerorna och säga att man “TRODDE” på vad samhällets företrädare och politiker sagt, fastän man är tillsatt för att förstå det fackliga spelet. Detta har man säkert gjort också, men man försökte in i det sista att göra “pudlar” för att klara den egna ryggen. I mina ögon har man gjort det mesta fel, vad mera hade man kunnat göra fel, kan man fråga sig?
En fråga måste ställas. Vill du ha dessa företrädare från ditt fackförbund för att företräda dig i nästa lönerörelse? Detta är förstås också ett inlägg bland alla andra, så du får väl tänka till och bilda dig en egen åsikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.