Varför utvecklas inte skolan?

Till detta finns flera förklaringar menar jag. Första frågan blir då; Vilka vill bli lärare?  I generaliserande termer är flertalet personer, som vill arbeta som lärare, i grunden individualister.

Att jag kan säga detta är kunskap av mig själv och ett flertal av mina kollegors sätt att vara. Problemet i skolan är att för många är lika till sin personlighets grundvärderingar. Skolan är en personalintensiv verksamhet med några få yrkeskategorier, där lärarna är i majoritet och de blir då följaktligen den mest påverkande faktorn


Nu är det inte  den enda förklaringen som jag ser det. Det finns både administrativa och politiska påverkansfaktorer i skolverksamheten som hindrar utveckling. En är dessa, som jag berört i ett tidigare inlägg, och som kraftigt neutraliserar utveckling , enligt mitt sätt att se är:

När lärarna skulle arbeta individuellt, då hade man kollektiva löner. När man nu ska arbeta kollektivt så ska man ha individuella löner.

Detta är ett stort hinder som tillkommit och som man inte verkar ha förstått. Man tror i sitt enfald att man med detta kan utveckla skolan. Att alla lärare utan  eller med låga lönepåslag ska följa de goda exemplen, och därtill vara glada. Alla vet att det inte kommer att finnas pengar i de kommunala kassorna till att avlöna alla lärare som “duktiga lärare”. (Uttrycket duktiga lärare har myntats av SKL, Sveriges kommuner och landsting som  kriterium för lönepåslag)


Det säger ju sig själv att en lärare som lägger ner mycket tid på sitt arbete och arbetar för elevernas bästa inte vill dela med sig av sitt arbete gratis till andra. Om man skaffat sig en position som “duktig lärare”, så vill man inte att andra ska konkurrera om detta genom att ge bort material.  Alla vet att pengarna som sagt inte räcker till alla.

Det finns en gammal tes att lärarna ska göra allt sitt arbete själva, allt sedan skolans barndom. Ännu ett hinder för utveckling av bland annat arbetslag. Man har på senare tid betonat arbetslag och arbetslagsarbete som en möjlig väg att utveckla skolan  utan att ge förutsättningarna. Detta har man effektivt skjutit i sank med den sortering av lärare som man gör menar jag. Ska man arbeta som arbetslag måste alla i arbetslaget behandlas lika, då alla tillför sin del i detta.

Ovan beskriva faktorer är “nytillkomna” till de som ofta också påtalas, konservatism inom läraryrket, gamla pedagogiska metoder och att det finns inga uttryckliga krav på att lärare behöver ändra på sig genom att anpassa sig till samhällets krav.