En gång lärare alltid lärare

Att vara lärare har tidigare varit ett livstidsjobb. Man utbildade sig och så arbetade man till pensionen. Att fortbilda sig med djupgående akademiska studier har inte stått särskilt högt i kurs i lärarleden.

Huvuddelen har haft samma utbildning genom hela sin lärargärning. Troligen ett skäl till att skolan varit så konservativ, där gamla idéer och uppfattningar florerat. Arbetsgivaren har hittills inte haft något större intresse för fortbildning , då detta skulle ha ökat kostnaderna. Ingen extra löneförmån faller ut och då blir följden att man harvar på med sin gamla utbildning 35 –40 år.

Få lärare har studerat psykologi för att möta det nya innehållet i läraryrket, där sociala faktorer fått en allt större roll.

Det finns en devis som jag hört genom min lärartjänst, “en lärare behöver inte lära sig något mer, han(hon har sin lärarutbildning”. Man kan skämta om detta, men tyvärr ligger det mycket allvar bakom.

Man har i många år pratat om karriärmöjligheter inom läraryrket, men inget har egentligen hänt. Senast var det vår skolminister  Jag misstänker att arbetsgivarna inte är speciellt intresserade av detta, då helt andra löner kommer att falla ut genom forskartjänster, “huvudlärartjänster” mm.

Att ändra på innehållet i lärartjänster, blir då inte ekonomiskt för arbetsgivaren, då färre lärare  kommer att “stå i katedrarna”. Det blir alltså en merkostnad som man inte är intresserad av, helt klart.

Lärare som genomfört forskningsansatser, studerat psykologi, sociologi eller något annat har hittills inte fått en enda krona mer för detta i lönekuvertet. Arbetsgivarna går enbart på arbetsbeskrivningen för lärare och inget annat. Sådan är sanningen och det sk. utvecklingsklimatet. Är det då konstigt att lärarna inte fortbildar sig då på eget initiativ?

Nu stundar lärarlegitimationen och med det nödvändiga ämnesstudier, av djupare akademiska studier utanför ämnesfördjupningen syns inget i planerna.  det får man nog se sig i stjärnorna efter. Studier i pedagogik, psykologi är ändå de mest efterfrågade, då det krisar i skolan. Men detta har “glömts” bort medvetet eller omedvetet det ska jag låta vara osagt.

Personer som inte är insatta i lärarnas vardag tror att man med mer ämneskunskaper blir bättre på att undervisa. Eller att vi får en bättre skola genom att belöna några få. Men tyvärr, vi får bara den skola vi förtjänar, precis som tidigare.