Avtalsrörelsen för lärare blir ett intressant kapitel

Den kommande avtalsrörelsen för lärarna blir ett intressant kapitel i den totala avtalsrörelsen. Från lärarnas fackförbund kräver man centrala regler om arbetstiden samt mera pengar än övriga på arbetsmarknaden.

Om det gamla kravet om löneökningar på 10.000 kr per månad står fast så kan det bli ett “riktigt hål” i kommunernas kassa. Om jag tar ett litet räkneexempel. En kommun har 300 lärare anställda som ska få ökad lön med 10.000 kr per månad. Detta ger en summa på 3 .000.000 kr per månad och 36.000.000 på ett år för kommunen. För 100.000 lärare blir det per månad 1.000.000-000 kr för Sveriges kommuner. Orealistiskt… kanske?

Samtidigt säger SKL (Sveriges kommuner och landsting):
”SKL kan inte acceptera löneanspråk som strider mot principerna för den svenska lönebildningen och i förlängningen kan äventyra Sveriges ekonomi”, säger Ingela Gardner Sundström, ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation.

När det gäller arbetsidén säger SKL:
”Det måste få vara upp till varje enskild kommun och skola att avgöra hur tiden för lärare ska disponeras för att nå bästa möjliga resultat. Behoven ser olika ut och lärarna har olika förutsättningar. Därför kan vi inte avtala om dessa saker på central nivå”, säger Ingela Gardner Sundström vidare.

SKL påpekar att individuell lönesättning är en väg man vill fortsätta på:
”Kommuner och landsting har arbetat med individuell lönesättning under många år och på det stora hela så fungerar arbetet väl. Eftersom det lönepolitiska arbetet är ett krävande uppdrag behöver kommuner och landsting fortsätta att utveckla processen”.

“För att bra arbetsresultat ska märkas i lönekuvertet måste både arbetsgivare och fack ta ansvar för att fortsätta utveckla lönebildningen. Detta förutsätter både modiga chefer och framsynta fackliga företrädare”. (Avtalsbloggen)

Om man läser ovanstående, så ser jag två vitt skilda principer, där arbetstagarna vill ha arbetstidsreglering och generella lönepåslag (10.000 kr för varje lärare eller i alla fall mera än andra). SKL vill ha individuella löner och en lönepolitik som inte  “äventyrar” Sveriges ekonomi. Vad jag kan tolka ut av detta så gäller även fortsättningsvis procentpåslag för alla på arbetsmarknaden.

Man kommer säkert att hänvisa till kommande sämre tider, vilket gör att jag tror att orimliga löneanspråk kommer att förbises. Om man inte har kunnat höja lönerna för lärarna avsevärt i goda tider, så inte kommer det att gå i svåra tider. Men den som lever får se. Det är förstås synd att lärarförbunden låtit saken gå ur händerna, genom önskningar och efterlysningar.