Lärarlegitimationen visar bara på en grundläggande yrkesutbildning

Lärarlegitimationen kommer att visa formella grundutbildningar för lärare, där man räknar in utbildningspoäng och kurser på ett formellt sätt.

Man ska med lärarlegitimationen försöka att på ett akademiskt sätt  ge sken av ökad kvalitet. En grundläggande yrkesutbildning kan aldrig ge högre status i ett yrke. Till detta har rubriker som vi sett i tidningar och Tv och radio inte tillfört något.. Man låter ett utomstående bolag hantera lärarlegitimationerna, med som jag ser det oönskad klantighet.

Detta talar för att det är bara formella meriter som dessa handläggare kan titta på och bedöma. Man kan inte genom ett trolleritrick omvandla undermåliga lärarutbildningar till bra utbildningar genom detta. Forskningen har visat att lärarutbildningarna inte hållit “måttet” under en lång rad av år, vilket inte då kan förklaras bort med denna åtgärd. Men jag menar att vi ändå inte får något reellt resultat av denna lärarlegitimation i dagens läge, så länge det inte finns utbildade lärare för alla klasser.

Man slog fast 1999. SOU 1999:63:
”Lärare måste ha kompetens som ger grund för livslångt lärande inom läraryrket. Kompetens uppfattas som liktydigt med olika förmågor som ingår i den professionella processen. Det kan t.ex. gälla problemlösningsförmåga, förmåga att hantera sambandet
mellan teori och praktik, förmåga att utveckla sin verksamhet, förmåga att fatta rationella välunderbyggda beslut, samt förmåga att ständigt lära nytt”.

I detta kan man tolka in att en grundutbildning inte räcker för att utöva läraryrket som profession. Man fäster stor vikt vid att läraren måste fortbilda sig fortlöpande för en undervisning i nutiden. Jag menar att skolans oförmåga att verka i tiden är bland annat en följd av den undermåliga fortbildningen som ofta bedrivs på “hemmaplan”. Mycket av denna “fortbildning” bedrivs som inspirationstillfällen, där oftast rent praktiska moment tar överhanden och det på en mycket grundläggande nivå.

Huvudsyftet med lärarlegitimationen är menar jag, att utestänga personer utan relevant lärarutbildning från att undervisa i ex grundskolan. Detta syfte kommer inte att införlivas då det är brist på lärare. I praktiken kommer pedagogiskt outbildade personer att fortsätta stå i våra klassrum bland annat för “barnpassningskravet”, dvs eleverna måste vara i skolan när deras föräldrar arbetar.

Det andra skälet med lärarlegitimationen bör vara ett krav på utökad utbildning för lärarna i syfte att höja statusen. Lärarlegitimationstanken behöver en fortsättning av fortbildning som också måste dokumenteras. Då kan vi säkert slå fast att en lärarlegitimation som bara visar på grundkraven för att vara lärare, alltså en “vanlig” yrkesutbildning  inte automatiskt ger någon högre status.

“Det framgår av utbildningspolitiska dokument (prop. 1991/92:75)
“Att målen med lärares kompetensutveckling är att lärare ska kunna ge elever bättre möjligheter att uppfylla lokala och nationella mål”.

Högre status får man som sagt i stället med ökad yrkeskunskap, där elevernas skolresultat är höga och där skolan utvecklas i tiden.