Skolministern försöker allt?

Jag uppfattar skolministerns agerande som att “allt var bättre förr”, då de flesta förslagen på senare tid funnits tidigare i skolans historia.

Det senaste förslaget är att skapa så kallade “övningsskolor”, med kunniga och erfarna lärare. Att använda sig av kunniga och erfarna lärare är förstås positivt. Min erfarenhet säger mig att hittills har det många gånger varit de relativt nya lärare som tagit på sig handledarjobbet. Att vara handledare för lärarstuderande har nu ingen större status, anser jag.

Förslaget med övningsskolor är inget nytt. Skolministern är nu tillbaka på 1950-talet och lärarseminariernas övningsskolor. På ytan kan det verka smart att göra detta, men man upptäckte tidigare snart att övningsskolorna lätt blev en verklighet i verkligheten och att eleverna i dessa blev experter på lärarstuderande. Jag har kollegor som själva gått i de gamla övningsskolorna som elever och delgett mig sina erfarenheter. De menade att det fanns en betydande elevfaktor med, där det kunde bli svårt för den enskilde blivande läraren att gå iland med uppgiften om man “inte föll i smaken”.  Därtill tillrättalagd miljö som inte avspeglade skolor i övrigt blev följden tidigare. Mina kollegor menade att när lärarna kom ut i verkligheten så såg den inte ut som man trodde, då heller.

Det här förslaget tillsammans med ett antal andra, är upphittade i skolans dammiga vrår, som medverkan av vårdnadshavarna på lektionerna, ökade sanktioner för uppförande, ordning och redabegreppet, betyg i lägre åldrar m fl  verkar inte nydanade. Dock har ett av skolministerns förslag varit bra och “ryckt upp” mycket i skolan. Det jag syftar på är den kontinuerliga uppföljning av elever som ska ske genom dokumentation. Denna åtgärd har ökat elevernas möjligheter helt klart.

Jag är mera tveksam till att föra ner betygen i åldrarna, då det är en ganska rättsosäker del i skolans myndighetsutövning. Problemet är när människor, ska sätta omdömen på människor. Trots ett stort arbete från Skolverket med att försöka öka möjligheterna till mera rättvisa betyg, så florerar nog det mänskliga även hos lärare. Då är det lätt att andra kriterier än de som man ska sätta betyg på inverkar. Detta inte sagt för att nedvärdera lärare utan bara peka på det rent mänskliga i vårt sätt att vara.

Jag blir helt klart bekymrad när skolministern oftast riktar sina blickar tillbaka i skolans historia, jag kan inte tolka detta på annat sätt. Då är det lätt att man får ett skimmer framför ögonen som inte är detsamma som verkligheten. För att förnya skolan måste man rikta blicken framåt för att möta dels, den tid vi lever i och dels, förstås den tid som ska komma.

Receptet för skickligare lärare är enkelt som jag ser det.
# Få de mest lämpade studenterna med god skolunderbyggnad att vilja bli lärare
# Skapa en bättre lärarutbildning i tiden
# Gör lärarhandledaren till en statusbefattning med högre lön

Men ett problem finns förstås. Hur får man de mest lämpade studenterna att vilja bli lärare i ett yrke med låg status och lön? Detta borde man lösa först och inte försöka åtgärda symptomen genom att “lappa och laga” på ett allt mer desperat sätt.
Mottot för skolan borde vara “En skola i tiden”

En radikal åtgärd finns dock kvar: Lärlingsutbildning för lärare, men den kanske inte är gångbar ändå. Men den kanske kommer vad vet jag. Lärlingsutbildningarna ligger ju skolministern varmt om hjärtat kan man anta av hans sätt att framföra frågan.