Alla elever är olika, men alla lärare är precis lika !?

I svensk skola råder den uppfattning att alla elever är olika vilket är en tillgång. Man får förstås inte blanda ihop detta med människors värde, där alla människor har samma värde.

Så här i lönerörelsetider blir man förvånad när lärarförbunden hävdar att alla lärare är lika, har samma pedagogiska förmåga, lämplighet och fallenhet för lärararbetet.

Då blir det förvånande att från att alla lärare själva gått i skolan och varit individer, alla olika på sitt sätt, så blir man som lärare plötsligt lika alla andra. Man hävdar då att alla lärare gör samma arbete i skolan och når samma resultat med sina elever, eller …?

I alla yrken finns det individer som presterar mer än andra, är skickligare i utförandet av svåra moment  och så vidare. I detta avseende är inte lärarna unika utan detsamma råder förstås i läraryrket också.

Lärarförbunden och arbetsgivarna är i samma stund eniga om individuella löner för att avlöna individer, vilket ligger till grund för att lärare också är olika och presterar olika. Man har i stället, för att uppmuntra alla,  banat en ny framkomlig väg, där det ska finns karriärmöjligheter för lärare som har förmåga för detta. Till dessa tjänster ska kopplas högre lön än att “bara” vara lärare.

Ska man i detta sammanhang vara ärlig, så menar jag liksom Skolinspektionen att lärare arbetar med olika kvalitet. Det kan röra sig om exempelvis elevaktiva arbetssätt, digital teknik eller ett personligt sätt att presentera olika saker i skolan.

Eftersom lärare troligen gör ett varierande kvalitativt arbete, så menar jag att det finns en orättvisa i att betrakta alla lärare som om de är lika i allt. Detta utvecklar inte skolan och inspirerar inte de lärare som vill mycket med skolan. Om en lärare är ambitiös och lägger ner mycket arbete för sina elever och ska då jämföras med kanske en annan lärare som inte gör detta. Då ser jag en orättvisa. Orättvisan ligger i att den lärare som är ambitiös inte får ut något i lönekuvertet för sitt merarbete för elevernas bästa.

Signalen man då får är att det lönar sig inte att vara ambitiös, det räcker att man gör sitt arbete rätt och slätt, kanske mad gamla metoder och gammalt synsätt. som forskningen dömt ut för åratal sedan. Att lägga skolans ribba så nära “golvet” som möjligt och vara nöjd med detta blir förödande för svensk skola, anser jag.

Jag tror att detta synsätt redan skadat skolan genom att man inte förväntar sig något extra av lärarna. När det gäller eleverna, så finns sanningen, “att om man betraktare eleverna som genier och agerar efter detta så finner man att alla elever blir bättre” (Finns forskning som bekräftar detta). Detta inträffar när läraren visar att hon/han tror på att alla kan lära sig mera och agerar utifrån detta.

Att detta inte skulle gälla vuxna också är för mig mycket förvånande. För visst finns det skolor där lärarna presterar bättre än på andra skolor genom det skolklimat som råder där.

Dock finns en svaghet i systemet med individuella löner och det är att många rektorer inte går ut och informerar sig i klassrummen och tittar på kvaliteten i undervisningen. Detta måste vara en absolut åtgärd för att ge legitimitet för individuella löner menar jag. Det måste vara en uttalad skyldighet för att få sätta lön på andra.