Kvalitet eller kvantitet i skolan?

Ibland slås jag av att synen på lärande ibland är så skilt genom de olika förhållningssätt som genomsyrar lärandet och metoder.

Tittar man på matematikämnet, så behöver man inte se så länge innan man upptäcker att det är kvantitet som oftast är ledordet här. Man räknar sida ner och sida upp med en stor mängd uppgifter. Är man “duktigt” i matematik så räknar man många uppgifter av samma slag, vid varje tillfälle.

Det synsätt som smugit sig in är det behavioristiska, där man skulle nöta in de olika delarna. I sitt ursprung som en betingad reflex. Exempelvis, “ja här är en sådan räkneuppgift, då skulle jag göra så här”. Resultatet blir vid enklare uppgifter att de oftast blir räknade rätt, men man får inget grepp om eleven förstått vad hon/han gjort. Man missar då den viktigaste generaliseringen - “att tänka själv”. För att nå denna nivå så måste en löpande dialogen användas som ett medel för detta.

Av tradition inleds många lektioner ofta med en kort genomgång och sedan ska eleverna arbeta enskilt större delen av lektionen. Alltför sällan samlar man upp, anser jag, och befäster förståelsen i slutet på  lektionerna, med den så kallade “återkopplingen”. Oftast avslutar ringklockan lektionen i stället.

Man ser ganska ofta det kvantitativa i flera andra ämnen än matematik också, då läraren prioriterar det “lärandet”, som då ofta bara blir en faktainhämtning. För att lektionerna ska få kvalitet så fordras förstås en dialog med eleverna även här, där  elevernas förståelse, färdighet, kunskap och återkoppling blir det primära.

Läroböcker kan ibland vara bra att ha, men man måste vara mycket uppmärksam på de underliggande utgångspunkterna som yttrar sig i böckernas uppläggning. Som lärare kan man invaggas i trygghet om man följer läroboken, då är allt lugnt. Men i verkligheten är det långt ifrån sant.

Det är också lätt att det kvantitativa synsättet smyger sig in när elevernas kunskaper ska utvärderas. Att lära utantill, blir då ofta ett kvitto på gott minne. I värsta fall blir det samma resultat i betyget. eller omdömet. Om proven grundar sig på kvantitativa uppgifter så får man förstås en kvantitativ bedömning. Om man alltid använder denna typ av prov så spelar mängden ingen roll för elevens förståelse egentligen, Men läraren kan förstås visa på poäng, medelvärde mm som ett tecken för lärande.

Proven ska förstås  visa på och utvärdera elevens förståelse av olika processer, sammanhang och att införliva elevens egen kunskap i lösandet av olika problem eller processer.

Alla lärare måste arbeta med kvalitet i skolan som bygger på förståelse, färdighet och generaliseringsförmåga. Där generaliseringen ofta kan jämställas med kreativitet. Detta är en stor del av vad som efterfrågas för framgång i de flesta yrken.

Ska skolan kunna leva upp till detta så fordras det lärare som följer med tiden, är beredda att ompröva “gamla sanningar” och att själva lära. Resultatet av detta blir då en skola i tiden.