Skolministerns generalplan för skolan – eller…?

Skolministern framstår inte som tvärsäker längre. Vid senaste utfrågningen svävade han betänkligt på målet och bad  att få “komma tillbaka” med besked senare. När det gäller skolans effektivitet och vilka skolresultat som uppvisas kan man läsa om detta i skolforskningen.

Det finns dock ganska mycket forskning som rör “effektivitet i skolan”. En mycket omfattande forskning som går under beteckningen ”School Effectiveness Research” (SER) finns. Denna forskning uppstod i slutet av 1970-talet som en reaktion på studier som hävdade att elevers skolprestationer nästan uteslutande kunde förklaras av från vilka socio-ekonomiska förhållanden de kom från.

“När en av de ledande forskarna inom området, Pam Sammons, för några år sedan sammanfattande resultaten från närmare trettio års forskning inom detta fält hävdade hon att SER-forskningen visade att elever från arbetarklassen som gick i de mest effektiva skolorna gjorde större framsteg och hade genomgående bättre studieresultat än elever från medelklasshem som gick på de minst effektiva skolorna”. DN debatt 2012

Då är vi tillbaka till det fria skolvalet igen, Men forskningen visar att skolor som blivit framgångsrika har en ledning som kan inspirera lärarna och eleverna. Skolinspektionen har i en rad rapporter visat vikten av att skolledningen är aktiv och arbetar med pedagogiska frågor.

“Framgångsrika skolorna ha skolledningar som är mycket pedagogiskt engagerade och som har klara visioner och uppfattningar om undervisningens utformning. De är med andra ord inte administrativa utan pedagogiska ledare. Men vilken pedagogisk modell man föredrar spelar alltså mindre roll, huvudsaken är att man har en sådan och kan få uppslutning från lärarna kring denna”. Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet

.

 

Den springande punkten är alltså att skolan behöver kompetenta rektorer som kraftsamlar på den pedagogiska inriktningen och inte “gömmer” sig bakom pappershögarna på skrivborden, menar jag. Mycket av forskningen visar att ledningen måste finnas hos rektor och inte ute bland arbetslagen själva. Då får man ganska snabbt en diffus skola som är svåröverblickbar.

Om man ska dra slutsatser om vad forskningen och Skolinspektionen säger, så skulle man kunna mena att en skola som när låga skolresultat har en svag ledning som inte har kraft att genomdriva pedagogisk förändringar. En sådan skola faller snabbt ner på “rankingen” och hamnar i den “nedåtgående spiralens problematik”

“Skolor där skolledningen misslyckas med att förankra sin pedagogiska vision kommer att präglas av lärare som misstror varandra just på grund av att man inte delar samma värderingar vad gäller hur undervisningen skall ske och de kommer också att präglas av misstroende mellan skolledning och lärare. Att sådana skolor inte fungerar väl bör inte komma som någon överraskning” Bo Rothstein 2012

Slutsatsen blir – dåliga skolresultat = svag ledning och goda skolresultat = en stark ledning. Här måste “stöten” sättas in och utbilda rektorerna så de kan framgångsrikt leda sina skolor.