En blick tillbaka i historien eller en väg för framtiden?

Var gick skolan vilse i den idévärld som skissades för skolan redan i 1940 års skolutredning och i 1946 års skolutredning? Varför anträdde man inte denna väg, kan man undra? Jag kan konstatera att vår Skolminister är långt ifrån påläst om de visioner och vägar som man skissade för svensk skola redan på 1940-talet.

Skolministern vill gärna framstå som nyskapande, eller rättare sagt återskapare när det gäller svensk skola. Men redan 20 år innan han föddes skrevs skrifter med långtgående tankar för svensk skola och dess utveckling. Tankar som i många aspekter är mycket modernare än den nuvarande skolan. Den skola skolministern refererar till, och ser framför sig, är troligen hans egen, den som han själv upplevt som elev.

Nedanstående citat och bakgrundstankar är hämtade från skolutredningarna 1940, 1946 och i efterföljande rapporter 1947 och 1948, samt ett citat från Calleweart & Nilsson, 1977 rapport 6:

Bilder www.google.com

Om eleverna

“Att sätta barnet i centrum påverkar skolans hela inre arbete och inte minst synen på de kunskapsbedömningar som används i undervisningen. ” (SOU 1948:61), (Christian Lundahl 2006 referat).

Om prov
”Den gamla tidens prov och läxförhör har, skrev Arvidson, överbetonat ”korrekthetens betydelse” och stimulerar inte förmågan till självstudier, kritiskt tänkande eller arbete i grupp” (SOU 1948:61), (Christian Lundahl 2006 referat).

“Det behövdes en ny typ av prov, ”diagnostiska prov /…/ som inte nöjer sig med att ange om eleven lyckats bra eller dåligt /…/ utan framförallt analyserar, vari hans skicklighet och svaghet består” (SOU 1948:27,s. 61). Med andra ord var Skolkommissionen av uppfattningen att kunskapsbedömningar var värdefulla också ända ned till frågor om undervisningens individualisering.  (Christian Lundahl 2006).

Jag kan väl ödmjukt konstatera att tankarna i de olika skolkommissionernas rapporter och efterföljande arbeten om utvärdering och prov i skolan var mycket framsynta. Men mycket av detta har sedan länge försvunnit i dimmorna.

Om betyg
“Man kan räkna upp en mängd orsaker som leder till allt tätare prov osv. Läraren måste hela tiden skaffa sig en uppfattning av vad eleverna går för, för att anpassa sin fortsatta undervisning. Men läraren ska också sätta betyg. Båda dessa ritualer har en tendens att bli en och samma ritual, eftersom hela inlärningen är dominerad av kunskapsredovisning i form av prov”.(Calleweart & Nilsson, 1977 rapport 6, s. 55–56).

Calleweart & Nilsson visar på faran av att en uppföljning av elevernas kunskaper och betygsättning ska bli en enda process. Eftersom en del lärare är skyldiga att sätta betyg, så finns en uttalad fara att de båda processerna kan utmynna i  en enda – betygsättning.
Detta då man ofta gör uppföljningen av proven med delbetyg som ett översiktligt resultat, kan jag konstatera.

Om tester
“Barn föreslås bli testade vid inträdet, under tiden
i skolan och vid utträdet. De kan testas in i minsta detalj efter minsta lilla faktor som kan ge en bild av deras olika fallenhet och anlag i såväl intellektuell som praktisk riktning”. (SOU 1948:27), (Christian Lundahl 2006).

Här fanns tidigare standardproven och senare de nationella proven, som skulle hjälpa läraren att ge en “allsidig” bild av elevernas lärande. De nuvarande mäter dock endast de kognitiva processerna, men inte den vidare bild som skolkommissionerna avsåg, i de efterarbeten som gjordes.

Om lärarna
Märk väl att följande text skrevs redan 1947 som en utvecklingsansats för lärarna. Har vi ens nått till början av denna ansats, kan jag undra? Nej kan jag konstatera, vi står fortfarande på första trappsteget med den lärarutbildning som bedrivits allt sedan lärarseminariernas tid fram till våra dagar. Dessa har inte innehållet speciellt mycket psykologi, förutom utvecklingspsykologi runt elevernas fysiska utveckling.

“Läraren i våra dagar måste i större utsträckning vara psykolog. Orsakerna härtill är många /…/ Det är ett /…/ faktum, att i synnerhet bland folkskollärarna insikten härom vuxit sig starkare. En betydande del av lärarnas fritidsstudier och fortbildningsverksamhet är inriktad på psykologisk-pedagogiska studier med barnet i centrum för intresset. /…/ Kombinationen av psykologiska studier och praktisk verksamhet i skolans tjänst är synnerligen lycklig, ty härigenom ingår teori och praktik i en organisk förening till
barnens och skolans bästa”. (Folkskolan 1947:260f).

Tyvärr har människan ett kort minne och svårt att hålla historiska skeenden i minnet. Ibland kan partipolitik och politiska ideologier bli överbryggande sans och förnuft och utmynna i en skola som går vilse i mina ögon. Många gånger är utgångspunkterna för “grunda” när man gör nya skolansatser. Det finns ett talesätt som i högsta grad gäller även här: “Lär av vår historia, där finns ofta ingång till lösningarna”