Skolministern har snart infört hela den “gamla” skolan igen till ingen egentlig nytta.

Det verkar inte som Skolministern har någon “broms” alls när det gäller att göra nya utspel om skolan. Det senaste är betyg i åk 4. Skolministern har snart infört hela den gamla “riktiga” skolan igen, där statiskt lärande och moralisk ordning var ledstjärnan. Den som egentligen bara finns i minnets rosenskimmer och inte i verkligheten. Mottot måste tolkas som att “det var bättre förr”.

Skolministern talar om betyg som om de är en absolut vetenskap. Eftersom skolministern litar på betygen till 100%, då måste det vara de “bra och oförvitliga lärarna ” som satt dem. Tillförlitligheten måste då vara stor, i hans ögon, eftersom han bygger hela sitt skolresonemang på detta. Samtidigt som han säger att dagens lärare bör bli bättre för att vi ska få en bättre skola. Det är dock mycket långt från sanningen att betygen är absoluta. Det finns ett flertal utredningar om betygens vara eller inte vara som visar betydande skillnader beroende på vem som sätter betyg.

Bilder www.google.com

Skolverket har utarbetat stödmaterial för betygsättning, eftersom olika lärare just fäster vikt vid olika saker. Detta stödmaterial består av betygsättningsmatriser och andra stödfaktorer som ska leda lärarna till likvärdighet. Faktum är att betyg i högsta grad ändå oftast inte är likvärdiga. För att visa att betyg sätts på olika grunder så omrättade man de nationella proven och då såg man betydande olikheter mot de betyg som hade utdelats. Lägg därtill bilden av olika lärare, en i Ystad och en i Haparanda, hur mycket överläggningar har de haft för att sätta likvärdiga betyg?

“Min studie visar att de allra flesta elever som har fått betyg i årskurs sex presterar sämre i sjuan, jämfört med de som inte fick betyg i sexan. Endast sex procent av eleverna presterar bättre om de har fått betyg tidigt”, säger Alli Klapp, fil.dr. i pedagogik vid Högskolan i Kristianstad.

Detta är ju inget konstigt att betygen blir olika eftersom lärare i åk 6 sätter betyg utifrån sin verklighet och lärare i åk 7 efter sin. När andra lärare än de tidigare ska sätta betyg på eleverna så gör de det med sina egna “glasögon”.

“Betyg används ofta i media och av politiker som ett utvärderingsinstrument på hur bra skolorna är. Det stora fokus på resultaten gör så att vi inte diskuterar det som verkligen leder fram till bättre resultat, nämligen lärande” Alli Klapp, fil.dr. i pedagogik

Skolministerns övertro på betygens inverkan på lärandet blir nästan komiskt i mina ögon. Då studier ofta visat det omvända förhållandet. Han säger: “Det är viktigt att vårdnadshavarna får en tydlig information om hur eleverna “ligger till”. Underförstått måste han mena, hur mycket av stoffet som eleven lärt, som om det finns något standardiserat mått för detta.

Ett betyg är ju bara en syntes på saker som läraren fäst sig vid i sin bedömning av eleverna. Att värdera faktor A  20 % mot faktor B 50 % och jämföra den med faktor C 30 % hos olika elever visar det omöjliga i hela hanteringen.

Det är inte betygen som visar verkligheten, utan skolans ålderdomliga organisation och uppläggning som är den “egentliga sjukdomen” och som ger det resultat vi ser. Eleverna är i grunden inte annorlunda än de var på 1960-talet, men de har helt klart större möjligheter nu än de tidigare. Så logiken säger att de ska kunna lära mera om man tog tillvara de kunskaper som eleverna redan har. Men detta verkar inte skolministern och andra ha förstått, då han bara tjatar vidare om betygen utan att bry sig om innehållet och möjligheterna och övriga ställer in sig i kön och nickar.