Hjärnforskningen kan förändra skolans metoder – om den tillåts?

Hjärnforskning skapar nya förutsättningar för lärande och förståelse av elevers individuella utveckling. En del av dessa rön ställer saker och ting på sin spets och visar på metoder i skolan som inte är optimala.

“Exempelvis finns hjärnforskning som visar att upprepade “prov”  kan ge bättre lärande än att upprepade gånger enbart läsa materialet. Att använda upprepade “prov” som ett medel för lärande förekommer i mycket liten utsträckning i skolan”. (Johan Lithner professor i pedagogik).

Detta “underminerar” gängse traditionella metoder för lärande, där innötning och träning av olika fakta och processer har varit den enda vedertagna vägen. Mycket av detta speglas av de traditionella läxorna, där eleven skall träna lite till hemma för att om möjligt memorera lärostoffet. Forskare har visat att sitta ensam på sin kammare hemma och arbeta blir ganska ineffektivt.

Bild www.google.com

Det finns en devis i lärarkretsar som faktiskt avspeglar ovanstående forskningsrön. “Prov är alltid ett extra inlärningstillfälle” har man sagt. Detta har erfarenhetsmässigt sedan länge varit känt inom lärarleden. Nu finns alltså även forskning som stöder detta.

Ett annat forskningsrön som motbevisar stillasittande, enskilt arbete i en skolbänk som en bra lärandemiljö för alla elever finns nu. Här är skolministern inne på rätt väg när han har synpunkter på enskilt arbete, men valet av undervisning i klassgrupp minskar effekten av lärandet för den enskilde.

“Fysisk aktivitet, social interaktion, stimulerande miljö och musik tycks stimulera intelligensen. Omvänt så bryts psyket ner snabbt av stillasittande och ensamhet. Detta gäller hos barn liksom för vuxna. När det gäller fysisk träning bidrar det till nyproduktion av hjärnceller långt upp i vuxen ålder”. (Thomas Lindén, professor i neurologi)

Lite skolidrott rimmar dåligt med de forskningsrön som nu finns tillgängliga. Idrottspedagoger har sedan länge framhållit fysisk aktivitet för ökad hälsa för kropp och själ. Att svenska skolor har näst lägst antal timmar idrott på skolschemat av alla OECD-länder är därför anmärkningsvärt.

Bild www.google.com

Johan LIthner ser problem med att otillräckliga resurser kopplas till forskning och utvecklingsarbete i skolan.
“Inom utbildningssektorn, till skillnad från medicin- och teknikområdena, satsas ytterst lite resurser på att systematiskt koppla forskning till utvecklingsarbete. Detta problem är samtidigt en stark motivering till varför försöken att utveckla skolan bör vila på en bredare kunskapsbas och däribland inkludera hjärnforskning och kognitionspsykologi. (Johan Lithner).

Nu börjar man skissa på karriärtjänster inom skolan, där forskning skall vara ett inslag. Men allt går mycket långsamt tyvärr, så Johan LIthners farhågor kommer nog att stå sig avsevärd tid framöver.

Att undervisa alla efter en given undervisningsmodell en sk “normalstudiegång” blir ganska ineffektivt med den kunskap man nu har om bland annat skolelevers arbetsminneskapacitet.

Elevindividuella olikheter spelar in i lärandet.
“Arbetsminnets kapacitet tycks vara särskilt viktig för inlärningen. Systemen för arbetsminnet är delvis detsamma som för uppmärksamhets- eller koncentrationsförmågan. Det finns tio-åringar som har samma kapacitet i arbetsminnet som sex-åringar utan att de för den skull ska betraktas som onormala”.”.(Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap).

Var ska  “normalstudiegången” befinna sig då för att ta “hänsyn” till alla, kan man fråga sig?

Med ovanstående presentation och citat kan man klart visa att en del traditionella föreställningar om lärande lite kommer på kant. Forskningen visar på andra möjligheter än de traditionella. Att undervisa alla efter samma mall är alltså att svika eleverna menar jag. Detta för tankarna till klassundervisning i stora klasser som en undervisningsmodell som framhålls från politiskt håll. Lärarledd  klassundervisning är inte lösningen på elevernas problem, anser jag även i detta inlägg. Hur ska man kunna möta eleverna individuellt med denna kollektiva metod?