Den goda viljan finns inte

Jag vill i detta inlägg redovisa min syn på varför svensk skola snart är förlorad. Det kan verka pessimistiskt tänkt, men den goda viljan att förändra i grunden finns inte. Krisen är större än många tror beroende på att skolan fjärmat sig från samhället i övrigt. Detta har gjort att man har kunnat “dölja” dålig utveckling och misstag så länge att det nästan är för sent, menar jag.

Jag har i tidigare inlägg berört flera av de saker jag tänker ta upp här. Syftet med det här är att visa att alla faktorer inverkar tillsammans på verksamheten. Det går inte på förhand att utse en faktor som den som är orsak till att skolan inte är effektiv, exempelvis att eleverna inte gör sitt bästa utan betyg.

Bilder www.google.com

Styrdokument och publikationer
Man har stor tilltro till styrdokument, och att olika publikationer ska kunna förändra skolan på “distans”. Undersökningar har visat att många lärare är för dåligt pålästa när det gäller styrdokumenten, de nya och de som fanns innan. Man känner inte till kursplanerna i detalj, man är osäker om betygsättning mm. (Skolinspektionens rapporter)

I en personalintensiv verksamhet måste man börja i den andra änden med lärare och rektorer och där analysera, se olika inriktningar och där sjösätta en övergripande pedagogisk modell. Här måste man sedan implementera en framgångsväg, där förändringen ska ske. I lärarlyft av olika slag ska lärare läsa in mera ämneskunskaper för exempelvis lärarlegitimation. Ämneskunskaper har aldrig varit skolans problem. Den nuvarande skolan har ett pedagogiskt problem, inget annat.

Skolans organisation
Att sedan Skolministern marknadsför en gammal skola från industrisamhällets dagar gör ju saken ännu mera problematisk. Hans kunskapssyn är föråldrad, och ineffektiv, hans syn på lärande motverkar skolans utveckling. Här finns mycket lite förnyelse att hämta, menar jag.

Skolan är ålderdomlig, när det gäller sin organisation. Den grundar sig nästan till 100 % på den gamla folkskolan indelning från 1800-talets mitt. Låt vara att genom åren har andra pedagogiska inriktningar använts och elevsynen har delvis förändrats. Men de traditionella idealen och synen på eleverna härstammar fortfarande i mångt och mycket från denna tid vill jag påstå, här följer man inte tiden utan traditionen. Eleverna ska fortfarande vara flitiga, vara “tysta och stillsamma” på lektionerna, passa tider, vara artiga och inte ifrågasätta skolans väg mm. Nu ska man inte förväxla vanligt medmänskligt uppförande med de tidigare honnörsorden, som till och med kunde vara “betygsgrundande”.

Rektorer
Många rektorer tar ingen eller liten del i skolans innehåll, där de ska vara pedagogiska ledare. Detta har Skolinspektionen visat i sina rapporter. Denna del är den viktigaste för resultatet av skolans undervisning. Än i våra dagar kan rektorer komma “undan” detta krav genom att vara administratörer och “begrava” sig bakom papper.

I skolan arbetar man övervägande med ett ekonomiskt “ramsystem”, där arbetslag, ämnesinstitutioner får en tilldelad ram. Denna ram tilldelas oftast utan att en viljeyttring, eller pedagogisk inriktning bifogas. Detta gör att risken blir stor att det blir The same procedure as last year. I praktiken lämnar rektor ifrån sig olika styrmöjligheter under läsårets gång för att kunna förnya verksamheten. Att skapa “utvecklingsplaner” för verksamheten som sträcker sig över flera år är sällsynta, menar jag. Att också lokala skolpolitiker missar att ställa krav på rektorerna, gör att verksamheten än mer försvagar skolans resultat.

Lärande
Gamla pedagogiska undervisningsmetoder för barn uppväxta i ett informations- och mediesamhälle, är ett annat hopplöst exempel. Att inte ta hänsyn till all genomförd skolforskning är ett annat. IKT-tekniken ger stora möjligheter som bygger på egna initiativ i användandet av eleverna. Detta motverkas med de kollektiva undervisningsmetoderna, vilket många förstår, men för få inom skolan verkar det. Skolan är av tradition i grunden teknikfientlig vill jag påstå. Ännu premieras penna och radergummi, som de främsta skolhjälpmedlen.

Hans Åke Scherp (Karlstads universitet) har myntat en sammanfattande mening som belyser undervisningsproblemet: “Eleverna tillbringar 9 år i grundskolan och svarar på frågor som de aldrig har ställt”. Detta är elegant formulerat och sätter fingern på lärandeproblemet. Vi har ännu ingen elevcentrad skola värd namnet, fortfarande överväger förmedlingsskolan på de flesta ställen.

Eleverna
Eleverna känner sig mindre och minder hemma i skolan, vill jag påstå. De förstår snart att skolan lever ett eget liv i samhället, utan egentlig förankring där. I skolan använder man inte elevernas kunskaper i skolarbetet för ett effektivare lärande. I mångt och mycket betraktar man fortfarande eleverna som “oskrivna blad” som ska bibringas alla kunskaper och bildning i skolan. Detta helst genom katederundervisning enligt Skolministern.

Var finns bristerna?
Man kan inte skylla eleverna för sämre skolresultat, då dagens elever har mera kunskaper i “ryggsäcken” än tidigare generationer. Var finns då bristerna?
Jag menar att bristerna finns i skolans organisation, hos rektorer som inte är pedagogiska ledare, genom ålderdomliga undervisningsmetoder, och en gammalmodig kunskapssyn. En övertro på att man från statligt håll kan styra en kommunal skolorganisation, genom att kontrollera den i efterhand.

Vad måste då göras?
I grunden måste man börja om och skapa en modern skola med ny organisation, då klasslärarsystemet (en lärare en klass) är föråldrat. Man måste överge “lappa och laga-principen” den har visat sig inte vara en framkomlig väg. Det måste till en flexiblare organisation, där äkta lärarlag ansvarar för en grupp elever för ett optimalt lärande. En organisation som kan möta eleverna och inte inordna dem i ett gammalt 1800-talsystem. Rektorerna måste vara pedagogiska ledare av tvång, i stället för om man vill.

Ett systematiskt kvalitetsarbete där lärares och rektorers arbete utvärderas, alltså inte bara elevernas arbete eller hur verksamheten har utfallit. Om man i ett systematiskt kvalitetsarbete kan låtsas som att rektorer och lärare inte finns, då är mycket förlorat. Alla faktorer måste beaktas och genomlysas om skolan ska bli en skola för alla Sveriges elever på lika villkor.