Det var bättre förr

Att utveckla skolan måste vara en av grundpelarna inom svenskt undervisningsväsende. Det går inte att få en bättre skola om man inte är villig att försöka förnya den genom att “tänka nytt och göra nytt”.
På senare tid när allt koncentrerats till Skolministerns “reformer”, så har allt utvecklingsarbete kommit på “skam” menar jag. Visst man pratar om att skolan måste förbättras, men allt detta prat leder ju ingenstans.
Ett av de stora misstagen man gjort var att lägga ner Myndigheten för skolutveckling 2008, den var inrättad för att just utveckla skolan mot ett effektivare lärande. Den hade t. ex ansvaret för arbetet med IT i skolan och drev bland annat IT för pedagoger, Länkskafferiet, Multimediabyrån, Kolla källan och PIM. Man forskade om lärarens arbete i klassrummet, man arbeta med jämställdhet i skolan. Ja områdena var många och viktiga.

                                                   Bilder www.google.com 

En stor del av  verksamheten fördes sedan över till Skolverket. Tyvärr har inte mycket av vad Myndigheten för skolutveckling arbetade fram vidareutvecklats av Skolverket på ett bra sätt, anser jag.

Det mesta försvann mellan kapitel och paragrafer, bland allt det andra, som var Skolverkets “verkliga” uppdrag, upplever jag. Att utveckla bland annat administrativt stöd, uppföljning, hantering av styrdokument, statistik mm.

Man misslyckades med hela överlämnandet eftersom man inte då samtidigt reformerade Skolverket för att just möta skolutvecklingsbehovet. Att skapa Skolinspektionen blir ju i grunden ingen skolutveckling, då det mesta arbetet går ut på att kontrollera att skolorna följer regelverket.

Om vi ska få en bättre skola, mera kunskap om lärande, professionella lärare, så måste man avsätta resurser kraftfullt för detta. Poängen med Myndigheten för skolutveckling var att samla duktiga, framåtblickande personer för att utveckla skolverksamheten och producera bra exempel, tankar och möjligheter, tillsammans med olika företrädare. Vad har då hänt på skolutvecklingsområdet sedan 2011 kan man fråga sig?

Alla har nu säkert förstått att man inte kan utveckla och förbättra en skola med bara prat, rapporter och tyckande. Inte heller genom att “jaga” elever och lärare med allehanda mer eller mindre genomtänkta saker eller åtgärder.

Att kasta ur sig förslag till höger och vänster utan att tänka efter före blir förödande. Jag menar att Skolministern är ett bra exempel på detta, då han tvingas till att erkänna att allt inte var så bra eller så genomtänkt, bland annat lärarnas administration. Den kraftfulla generella uppföljningen av elever som inte var inriktad på de delar som visar på skolsvårigheter, utan bara som ett allmänt administrativt gissel, blev inte heller bra.

Än si än så
Ibland är det svårt att följa skolministerns “vändningar”. Ena stunden säger han att lärarna måste bli bättre.  Men när det gäller betygen, då är alla lärare professionella, de sätter rättvisa betyg med stor kompetens och allt visar elevernas “kunskaper”. Då litar han blint på lärarna och skjuter över sitt tvivel på eleverna.

Nej min bäste Skolminister, inte utvecklar du skolan på det sätt som du tydligen tror. Inga “besserwisser-rapporter” från Skolverket, eller prat i radio och TV förändrar skolan.

Jag brukar inte ge råd, men jag ska göra ett undantag. Återinrätta någon form av “skolutvecklingsmyndighet”, gärna som en avdelning inom Skolverket, så man kan samverka med “paragrafdelen” av Skolverket. Det brådskar på flera fält, innan all kunskap om t. ex IKT som Myndigheten för skolutveckling startade blir till intet. Det är stor skillnad på att förvalta och att utveckla, som bekant. Vi behöver mera verkstad och mindre prat, brukar man säga i dessa situationer.