Luthers flitighetsideal vakar ännu över skolan

Nu har läxdebatten blossat upp igen. Som vanligt ställs motsatserna mot varandra och allt går i stå. Bakgrunden till hela debatten, menar jag är de grundläggande pedagogiska antagandena som i folkskolans barndom blev sanningar – överinlärning och utantillärande. Det skulle också finnas en stor portion flit inbyggt i tänkandet runt läxor.

I alla tider har man betonat vikten av att lära in fakta, helst utantill genom bland annat läxläsning. Pedagogisk forskning har visat att lära enskilda fakta inte är kunskap, utan kunskap är att förstå sammanhang och utifrån dessa generalisera till nytt vetande. Att lära utantill blir nästan absurt när allt världsligt vetande fördubblas på allt kortare perioder och många saker får en annan innebörd genom nya rön.

Låt vara att visst finns det delar som är bra att kunna utantill, som multiplikationstabellen, alfabetet, grammatik, minnesregler med flera exempel. Att lära olika hjälpmedel är förstås lika viktigt i våra dagar som det varit tidigare.

Bilder www.google.com

Elevernas ansvarstagande
På senare tid har man alltmer betonat att eleverna ska ta ansvar för de uppgifter de fått för att på så sätt bli “ansvarsfulla medborgare” i vuxen ålder. Att man för detta resonemang gör att man lätt får föreställningen att läxorna är ett tvång och tråkiga. Läxornas innersta kärna historiskt sett, var att “förlänga” skoldagen till hemmet. Många läxor gick ut på att arbeta vidare, eller att träna på nya saker.

Systemfelet
De flesta har hittat “systemfelet” i tankegången genom att vårdnadshavarnas möjligheter att stötta i läxläsningen ser olika ut. Därtill har forskning visat att de traditionella läxorna inte ger det mervärde som man trott. I debatten kommer den “svenska lösningen” upp ganska omgående, nämligen att då en del elever inte har stöd hemma så ska ingen ha hemuppgifter, av rättviseskäl? Detta är förstås korkat, då man signalerar att arbeta hemma av intresse inte är bra.

Elevaktiva hemuppgifter
De traditionella läxorna bör ersättas av andra typer av hemuppgifter, som undersökningar i elevernas omvärld, försöka svara på en forskningsfråga, studera ett naturfenomen osv. Detta sätt att se på hemuppgifter ger flera poänger, då alla elevers resultat blir ok. Eleverna kan välja typ av dokumentation, skriftligt, muntligt eller genom någon typ av media. I dialogen sedan, kommer alla elevers vetande till nytta för alla. I yngre åldrar måste allt hållas enkelt förstås.

Genom att eleverna får tänka själva, så skapas intresse och motivation. Det finns många pedagogiska forskningsansatser som stöder detta. Ett effektivare sätt att stötta eleverna i lärandet har prövats på flera skolor. Man erbjuder lärarstöd i anslutning till skoldagen för att förklara, hjälpa och visa på olika strategier för att lära. På så sätt blir eleverna delaktiga i dessa aktiviteter, vilket är det underliggande syftet – att ta ansvar för sitt lärande.

Slutsatsen
Sluta med de traditionella läxorna till förmån för olika elevaktiva hemuppgifter. Vi får aldrig glömma att de flesta elever vill lära mera också hemma. Men de måste då ges möjlighet att tänka själva och skapa sitt eget lärande. Men barn är olika, tycker man att det är kul att också arbeta hemma med traditionella läxor så ska man förstås få göra det. Digitala möjligheter gör det lätt att arbeta utanför klassrummet numera.