Skolan gör en egen ensam resa

Om man tittar föresättningslöst på skolan och skolans sätt att möta världen, så upptäcker man snart att skolan fortfarande gör en “returresa”, trots alla påståenden om det motsatta. Påhejad av flera olika politikergrupper som ser skolan som något statiskt. Det verkar som om man, i skoldebatten, vill att det ska vara så även i fortsättningen.

I den nu pågående läxdebatten refererar flera företrädare tillbaka till sin egen skolgång för att visa på den stora nytta som bland annat läxorna gjort. Men denna syn innebär också, att skolan som tidigare övervägande, prioriterar manuella metoder av olika slag.

Undervisningen
Allt hänger ihop med skolans konservativa sätt, där undervisningen och lärarens utförande , i allmänhet, också förutsätter manuella metoder, menar jag. Ett modernt exempel är datorernas inträde och verkan i skolarbetet, där man till varje pris vill inordna dessa i de traditionella modellerna och metoderna för undervisning. De blir då bara oftast ett alternativ till pennan, dvs ordbehandling. I dagligt tal en modern skrivmaskin, där man skriver “rent”.

I yngre åldrar används företrädesvis olika tränings- och “upplevelseprogram” på datorer och “paddor”, där eleven ska ge respons och avge programmens fasta svar. Att arbeta med datorer/surfplattor på detta sätt har också sin grund i den allmänt rådande behavioristiska förmedlingspedagogiken. Låt vara att den ändrats något genom åren, men på lektionerna utgår den från läraren och lärarens redan färdiga planering.

                                                    Bilder www.gogle.com

Visst måste det sägas att de flesta lärare upplevt att en planering och elevernas verklighet och frågor ofta leder en annan väg än den tänkta. Förmedlingspedagogiken tillåter inte i  grunden att eleverna “tar över lektionen” på ett elevaktivt sätt. Oftast slutar det hela i en dialog, som åter då utgår från läraren.

“Lösningen” på skolan problem
Forskningen har visat vägen redan för 20-30 år sedan. Skolans dilemma och framgång står och faller med lärarnas roll i klassrummet. Elevaktiva metoder kräver flexibilitet, mod och att våga välja andra vägar, elevernas vägar.

Problemet är att ingen från politiskt  håll egentligen kräver att den pedagogik som används i klassrummen ansluter till forskningsrön eller nutida samhällskrav. Skolan tillåts att göra en egen resa, en resa som fokuserar på eleverna som objekt, och som leder tillbaka i tiden, långt från det nuvarande samhället.

Datorer, surfplattor och mobiltelefoner i undervisningen  
Dagens barn och ungdomar har god kunskap i den digitala världen och dess möjligheter. En kunskap och färdighet som mycket ofta “väljs bort”  av skolan, då den inte passar in i den traditionella klassrumsundervisningen. Den klassrumsundervisning som ofta kännetecknas av att alla gör samma sak samtidigt.

Läraren får lätt ett problem om de digitala arbetsredskapen inte används i undervisningen. Man kan vara säker på en sak, att dessa arbetsredskap då används till något annat på lektionerna istället.

Två hinder
Skolans två viktigaste hinder mot förändring är som tidigare nämnts - lärarrollen och den traditionella klassrumsundervisningen, menar jag. I den förvissningen är jag inte ensam utan en stor del av den pedagogiska forskningen visar detta.

Jag vill i detta inlägg åter citera skolforskaren H-Å Scherp, som på ett elegant sätt beskriver ett vanligt nuläge i skolan. Han säger:  “Eleverna tillbringar 9 år i grundskolan och svarar på frågor som de aldrig har ställt”. Detta tål att upprepas ofta.

Eleverna blir nästan alltid “föremålen” för bristerna
Nästan alltid försöker man hitta “felen” hos eleverna när det gäller skolans resultat. Att framhärda i detta, hindrar den verkliga utvecklingen av skolan, menar jag. Vi måste erkänna att lärarna är viktiga personer som måste utveckla sin lärarroll, för att skolan ska bli en framgångssaga i tiden till gagn för alla elever. Hittills har man gått som “katten kring het gröt”. Det fordras mod att ta tag i det verkliga problemet för skolan, även då för politiker och olika styrespersoner.