Staten fortsätter att dela ut “lärpengar”

Alliansen med utbildningsministern i spetsen, fortsätter på den inslagna vägen, att dela ut pengar till “duktiga” lärare. (Duktig lärare = ? ) Denna pengautdelning blir i mina ögon lite av nådegåvor, då kommunernas ansvar för lönebildningen blir mindre, menar jag. Eller blir detta ett första litet steg mot förstatligande av skolan igen, kan man undra?

Kommunernas ansvar
Så länge lärarna har kommunal lön, så menar jag, att kommunerna själva ska ta dessa beslut om anständiga löner för lärarna. Jag är inte helt säker på att delad lönekaka är den bästa lösningen. Att behöva ta till statliga pengar för att höja några lärares löner, visar på att kommunerna misslyckats, eller att deras lönestrategi är framgångsrik, att hålla nere lönerna, till förmån för kommunens budget. Båda delarna har bärighet i mina ögon.

Bilder www.google.com

Lärarna blir fast i denna fälla, då inga “andra kanaler” är beredda att tillföra medel till “marknadsmässiga” löner. Låga löner minskar helt klart handlingsutrymmet, då de flesta lärare behöver pengarna. Alliansen har skapat två nivåer för “duktiga lärare”, förstelärare och lektor

Förstelärare
Här är de vaga kriterierna för förstelärare:
1. Är legitimerad lärare enligt 2 kap. 16 § skollagen (2010:800),
2. genom dokumentation kan redovisa minst fyra års väl vitsordat arbete med undervisning inom ramen för en eller flera anställningar inom skolväsendet,
3. har visat särskilt god förmåga att förbättra elevernas studieresultat och ett starkt intresse för att utveckla undervisningen, och
4. även i övrigt av huvudmannen bedöms som särskilt kvalificerad för undervisning och uppgifter som hör till undervisningen.

Den som läser kriterierna ser att det saknas vidare vetenskaplig förankring utöver legitimationen. Detta kommer att bli en svaghet gentemot kollegorna. I övrigt kommer ett stort mått av godtycke att prägla utnämningarna till förstelärare, menar jag. Vad är “väl vitsordat arbete”, “Visad god förmåga”, bedöms kvalificerad av huvudmannen”, “Utveckla undervisningen”, vad ska dokumenteras och av vem?. Jag sätter ett stort frågetecken för de kriterier man tänker tillämpa ute i kommunerna, inte blir de desamma överallt.

Försteläraren får mera betalt men behöver inte “upp till bevis”, som exempelvis ett uttalat krav på att  tänka nytt, eller använda moderna elevaktiva metoder, eller använda IKT i undervisningen mer än vad läroplanen anger, eller att “luta” sin undervisning mot forskningsrönen, dessa viktiga delar syns inte för mig. Inget av detta finns uttalat i ord.

Den stora missen är alltså, enligt “mina ögon”, att man inte kräver akademisk vidareutbildning för att bli förstelärare  exempelvis minst någon kurs i specialpedagogik, didaktik mfl.  Ett annat frågetecken är det egentliga syftet med förstelärare. Att stå i samma klassrum som förstelärare, precis som man gjorde tidigare som  “vanlig lärare”, tillför inget för exempelvis kollegorna. Man har talat om en handledande roll, vilket inte går att genomföra utan extra arbete utanför tjänsten. Men utifrån kriterierna finns inget sådant krav.

Lektor
Kriterierna för att bli lektor är skarpare och mera rättssäkra än de till förstelärare:
1. Är legitimerad enligt 2 kap. 16 § skollagen (2010:800),
2. har avlagt en sådan examen på forskarnivå enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) som avses i 5 § eller en motsvarande utländsk examen, och
3. under minst fyra års tjänstgöring som lärare inom skolväsendet har visat pedagogisk skicklighet. Den lärare som har undervisat på universitet eller högskola behöver inte uppfylla det villkor som följer av första stycket 3.

Här finns inga tvivel om vad som krävs, högskoleförordningen är garanten här för grundkunskaperna.

Slutsats
Hela reformen med förstelärare är i mina ögon tafflig och man fuskar bort en möjlighet att gjuta nytt liv i skolorganisation. Men det är klart att den enskilde läraren blir förstås glad för det lite “tyngre” lönekuvertet, men de som blir utan får “lång näsa”.