600 år har gått

Ibland funderar jag på vilka mekanismer som styr ett skeende. Vad är det som gör att en del saker består genom århundradena och att annat försvinner? Jag ska ta upp ett exempel som ganska oförändrat har överlevt förändringarna i vår skola genom tiderna.

I Sverige har vi en lång historia som omfattar ett “skolväsende”, som till en början riktade sig till priviligierade grupper i samhället. Från 1400-talet övertogs kyrkskolorna av borgarna. Vid stadsskolorna utbildades grupper av borgare i läsning, skrivning, räkning, kristendom, samt latin, för att de skulle kunna bedriva handel. Redan då användes denna “undervisningsmetod”, då få andra alternativ fanns. På 1500 – 1600-talen användes metoden. På 1700-1800-talen användes den. På 1900-talet användes metoden fortfarande. Under 2000-talet började andra alternativ användas men i grunden består metoden. Den har “förväxlats”, till att ibland vara färdighetsträning och ibland kunskapsinhämtning.

Bilder www.google.com

“Undervisningsmetoden” som överlevde
”Metoden” jag vill beskriva, är den som i skolsammanhang kallas, “att skriva av en förlaga”. Det kan vara det som är skrivet på klassrummets tavla, eller något som står i en bok, eller i värsta fall något som finns på Internet.  Jag är förstås inte ute efter att eleverna ska sluta skriva utan vill visa hur man kan effektivisera lärandet utan att tid går bort i manuellt arbete.

Ännu i våra dagar skrivs det som står på klassrumstavlorna, OH-bladen, datorpresentationerna av och förs som anteckningar hos den enskilde eleven. I bästa fall finns alternativ för de som har dyslexi eller svårigheter med skrivandet. Detta arbetssätt används alltför ofta ännu, menar jag, från grundskolans början upp till universitetsstudier.

Lektionstid “försvinner”
Läraren har sin genomgång där hon/han skriver ner fakta mm på tavlan, uppgifter som eleverna ska skriva av. Skulle läraren vara tvungen att vänta in att alla blivit klara med avskrivningen, så försvinner stor del av lektionerna till att vara handskrivningsträning. Det som kommit till i tiden är digitala hjälpmedel som ett alternativ till de manuella skrivningen med penna. Men även med dessa hjälpmedel består ofta metoden vill jag påstå.

Att undervisningsmetoden ännu finns efter 600 år i sin ursprungsform är för mig en gåta. Många lärare har dock varit uppfinningsrika och använt andra möjligheter, som tryckta underlag till eleverna, anteckningshjälpmedel till datorpresentationen osv. På senare tid har också lektioner och föreläsningar filmats för att kunna användas på distans, för processarbete i efterhand osv.

Alternativ finns
Eleverna kan numera t ex använda sina mobiltelefoner/”paddor” för att dokumentera genom ex fotografering eller ljudinspelning. För att få ett eget sätt att gå runt “den manuella metoden”. Detta kompenserar och utvecklar lärandet. Om de tillåtits detta förstås. Interaktiva skrivtavlor kan i viss mån kompensera genom datafil/utskrift till eleverna.

Metodens svagheter
Man måste vara medveten om att denna gamla metod, att föra över lärarens anteckningar till sin egen skrivbok eller till papper/datafil har stora brister.
Den största bristen är att läraren oftast inte kan vänta in de som skriver långsamt utan “måste” fortsätta lektionen för att få sammanhang. Det som då uppstår för de som ännu har anteckningar kvar, är att de nu får dubbel information. De koncentrerar sig på att skriva av samtidigt som de i öronen hör läraren fortsätta lektionen, kanske i ett sammanhang som inte hör ihop med anteckningarna. Anteckningarna på tavlan blir ofta i form av “stolpar”, som förutsätter att eleven kunnat tillgodogöra sig det övriga innehållet på lektionen (redundansen).

Ibland har de elever som skriver långsamt även andra inlärningsproblem som förvärrar deras inlärningssituation. Vilket kan förklara att de inte har kunnat tillgodogjort sig innehållet på lektionerna.

Ingen metod i tiden
Nu ska man inte helt svartmåla, måste jag säga, men man måste dock vara medveten om varje metods svagheter. Då kan man undanröja dessa så att alla elever får en optimal skolgång. Att skriva av tavlan är för mig en fläkt från en gången tid. Detta sätt att undervisa rimmar dåligt med de elevaktiva metoder och de möjligheter som man bör använda på 2000-talet.